Diverdude

Upptrappningen

Jag vaknade av att telefonen ringde, jag låg påklädd över den madrass som, instuvad i ett hörn i mitt rum agerar som en utmärkt säng. Då golvet är så nära behövs inget nattduksbord. Jag letar hastigt efter telefonen och inser att jag ligger på den, svarar:

- Ah hej tjena öh ja precis.

I andra änden hör jag ett dovt skrockande och jag fryser till när jag hör rösten, den är alltför bekant och att den ringer kan bara betyda en sak.

- Skulle inte du dyka idag?

Det var Affe från dykhuset i stockholm där jag under sommaren gjort min SCoTT praktik. Alla som skulle ut på dykutflyckten skulle samlas på dykhuset kl 8. Jag hade stält min mobil på sex men insåg nu att den misslyckats med att få liv i mig, troligtvis för att jag legat på den.

- Jo. svarar jag

- Ja jag tänkte väl det, åker du direkt eller?

... Mina misstankar besannas, klockan är nu halv 9, fyra olika svordomar på tre olika språk flyger ur min mun lika snabbt som jag flyger ur sängen.

- Ah det blir lättast så...

Ljög jag i hopp om att Affe inte skulle fatta att han väckt mig. (... kom precis på att om Affe gick på det och nu läser den här bloggen ligger jag illa till... äh skit samma det är en så rolig anekdot att den måste skrivas ner oavsett konsekvenserna. Varför jag låg utsträckt över halva min madrass iklädd ändast kläderna jag hade på mig kvällen innan har enbart med kvällen innan att göra. Det är ju ett känt faktum att vi på SCoTT börjar om inte allt för lång tid och några polare tänkte hålla en hejdå-fest. Jag, i vetskap om morgondagens äventyr, drack med måtta, sådär en fyra fem corana (hey corona!) Då plötsligt jag får sällskap av en mycket god vän, Chileno och hans polare Jack Danielsson och han vet precis hur svårövertalad jag är i gott sällskap. Jag tar absolut inget ansvar för det som hände, allt är hans fel men nu måste jag snabbt hitta en lösning på problemet. Mina tankar blir avbrutna av Affe som fortfarande är i andra änden.

- Du har din tub här eller hur, vill du ha med den?

- ??? ah ja va ja...

- Vi slänger med två tuber åt dig i bilen men vilken tub är din?

Jag börjar nu tänka klarare och inser att det här går ju fan att lösa med lite politik.

- Gul poseidon 300bar med blått nät.

Fick jag snabbt ur mig och började redan granska alternativen för hur jag skulle fixa det här. I min värld så handlar det inte om att vem som skapade vilket problem, vikten ligger i lösningarna och några sånna hade jag legandes på lager. Att åka kommunalt in var uteslutet, det fanns inte längre nån bil som väntade utanför dykhuset, min plan A om att gå upp kl sex och vara först på plats som ett praktexempel på hur en divemaster arbetar. Som skidlärare fick jag träna på att arbeta både under stress och stark baksmälla, enkla lösningar på kort varsel ligger för mig lika naturligt som att sjunga med radion i bilen.

- Du har inte en exakt adress till gpsen? Fråga jag och fick ett svar jag snabbt skrev ner på fredagens tidning som ingen behagat flytta på. Jag fick även två telefonnummer till instruktören på plats. Dyk-Jocke, vilket passade mig utmärk då jag fått bra kontakt med honom under min utbilding och jag var säker på att denne skulle ha överseende med mitt lilla missöde. Nu, hur fan skulle jag ta mig till värmdö.

Jag ringde genast upp Dyk-Jocke för att dikutera bästa väg dit. Han verkade inte helt övertygad om att jag helt enkelt skulle ha försovit mig och jag kände att jag var tvungen att berätta sanningen. Även om det faller mig naturligare att klara mig undan med en lögn hellre en sanningen oavsett situation, just på grund av kicken och utmaningen, så tänkte jag att sanningen i det här fallet skulle kunna ge mig en humoristisk boost och förhoppningsvis skulle han känna igen sig. Menande frågade han mig om det inte var en brud inblandad och skrattade. Jag såg då min utväg och la snabbt till att självklart hade ju en av de två stripporna jag fick med mig hem somnat ovanpå min mobil och silkonen måste ha dempat vibrationerna.

Han förstog.

Nu viste jag precis hur jag skulle ta mig till värmdö. Eftersom jag kunde åka färga från vaxholm och komma in från andra hållet viste jag att jag hade ett litet försprång mot de som startade från stan. Dessvärre hade de redan åkt, det hade inte jag. Min simultanförmåga svek mig när jag försökte dricka ett glas vatten, bre en macka och skriva in ett nytt telefonnummer samtidigt, så jag sket i att bre mackan och la på osten direkt.

- Ja hallå? Den välbekanta rösten med grov ungersk brytning svarade efter bara några signaler, trotts att han är pensionär går han fortfarande upp tidigt tänkte jag.

- Hej morfar det är jag! Jag lät värre än jag egentligen var, som österlänning viste jag att han skulle hysa stor sympati för mitt problem och förhoppningsvis skulle han också må bra av att få känna sig behövd. Även om jag aldrig tvekar för att be om hjälp är jag inte så svinig så att jag inte avslöjade destinationen redan över telefon.

Jag hade tur, platsen jag nämnde väckte ett gamalt minne från den tid då min morfar jobbade som mekaniker och expert på importerade maskiner, hans chef hade skickat honom på ett roligt uppdrag inte långt ifrån min destination.

- Jag ska bara dricka kaffe, så kommer jag. Problemet löst, jag drack fyra glas vatten till och bytte sedan om. Grejerna stod i hallen och det kunde inte skada att gå en bit för att underlätta upphämtningen.

Resan gick som smort så när som på tiden det tog för färjorna att ta sig från en sida till den andra trotts det löjligt korta avståndet. Men jag rullade in och fick göra en klassig entre just som eleverna lämnade bryggan och for iväg för att göra det första dyket, utan mig... Jag insåg att detta inte var min dag och började sätta i ordning min utrustning. Det skulle bli fler dyk och jag tog tillfället i akt att käka frukost på nytt.