Jibbers delight
Vad gör fyra uttråkade grabbar en tisdagskväll? Vi var ute tidigt, jag lärde mig åka telemark och vi åkte runt som vanligt. Men vid lunch gav vi upp för vädret var inte så inbjudande och mer snö måste landa i de trashade linjerna innan vi kliver ut från pisten igen. Så vi slog ett öga på vår parkering och den brant som stupar ner till vår tomt.
Några spadtag och en bira senare och vi var i full fart med att bygga ett hopp. Turen var på vår sida när plogbilen dök upp och utan klagomål dumpa en last full rakt där platon skulle vara. Vi lyckades fixa till en sprättig kick en halvmeter från kanten och tömde några vattenfyllda juicepaket över den och gjode nått annat en stund.
Ett par timmar senare och vi hade ett awesome hopp. I sann MacGuiver-anda fick vi fram ett tolk-rep och Ljuholm fick agera chaffis. Sattsa kanske 60 meter i 35 km/h och vårat inrunn var kirrat. Det tog ett par omgångar innan vi fick in tekniken och fick lite luft under laggen.
Firade efteråt med att göra grillspett av det halall sklaktade lammkött vi hade kvar och en sedvanlig tisdagsöl.
Lite svårare att parker, lite lättare att ha sjukt kul och äntligen bli lite bra på jibbing.
Ramis, the place no one was
Jag på mina fat skies och Wille på bräda brände till Ramis idag för att ryktet gick om att det fanns massa puder i grytan bortom ostbackarna. Pisterna på vägen dit bjöd på lika skön åkning och ett och ett annat faceshot om man hitta rätt vindvall. Själva grytan var orörd, riktigt bra åkning i början, men Wille grävde ner nosen och vi hade ganska problem för att ta oss ur skogen efter det. Så vi cala defeat och käka lunch.
På eftermiddagen, halv 2 var det fortfarande orört i både pister och skog. Vi beslöt oss för att vara kvar i den svarta backen som ligger rätt till höger om ankarliften vid Rudolf, ovanför lill-ramis. Fluffigt, nästan orört, brutalt, svettigt och helt enkelt awesome.
Ramis is the place to be... first.
Pumping Powder
Står på toppen ovanför blåbärs, barnområdet i Tenndalen. Är ute med Willhelm Nilsson och scoutar fräsha linjer. Som ni ser är det begränsat med pow pow på bilden, men det låg där det skulle. Skugen under började skarigt men blev jävligt fin.
Efter det drog vi bort till ishanget ovan Buskvallen in, där var det ännu bättre, skarig vinpiskat drop, mjuk puder landning. Man kan även droppa in från vindvallen högre upp om man orkar hajka.
Nu har även ankarliften i Buskvallen öppnat till toppen, eller ja inte riktigt hela vägen men nog för att komma dit man vill, häng precis brevid liftspåret så kommer man till en vind driva som man kan leka lite med, krasha efter att ha misslyckat med en trea men det var det värt. Snön under är inte lika vindpiskat men var berädd på att det är lite skarigt. åk snabbt upp i liften sen så ni slipper hajka upp från bäcken... ni ser våra spår... följ bara ett av dem.
Check it out, ny uppdate nästa vecka då det troligen dumpat lite mer!
Prepping for Awesome
Mountat nya bindningar på Butonbrädan idag. Svarta Cartel-bindningar matchar bättre än mina förra gjorde.
Nu står den i rummet och väntar tills Härjdedalens skyar ska öppnas och tokmula hela landskapet.
Säsongslut
Efter Hafjell i april åkte vi över till funäsdalen och spendera tre veckor i tenndalen. Första helgen var Härjedalsmästerskapet i brantåkning och även om det inte var nått puder kvar var det kul att få utmana sig själv lite. Mer sånt till nästa säsong.
Nu är skidorna sommarvallade och upphängda på väggen. Ner tar man istället dykflarran och våtdräckten, ses i den bloggen!
liberateddude.blogg.se/diverdude
Skidåkning i riksgränsen
Första riktiga skidåkningen fick vi på måndag fram till två och det var ungeför den deadline mina ben laggt upp för dagen så det var snyggt timat. Jag hängde på Dic och ut i uffes brant. Uffes brant är helt enkelt en brant uppkallat efter en väldigt häftig skidåkare med samma namn, den svåra biten är att åka ner för den.
Och nu innan läsare börjar hosta till så kommer en snabb skidupplysning, HEAD supershape magnum är den bästa pistskida jag åkt på, underbart grepp och mjuk i svängarna. HEAD har förutom supershape serien en lite mer offpist inriktad serie skidor, däribland hittar man Jimi 110. Med lätt rocker och 181 i längd och 110 i midja. De sistnämnda följde inte med upp för att jag helt enkelt inte fått den än, så med mina fetcarvade supershape midja 71 yrde det kanska inte om mig om man säger så.
Men enorm skidglädje för det, är man på väg att bli en van offpiståkare är riksgränsen en skön språngplatta till kanske alperna, slushi snö greppade mina skidor en hel del och goretexen i mitt ställ visade sig egentligen vara ett tryckfel, vettex. Mer om själva jobbet i nästa blogg.
en vecka riksgränsen
Ganska heavy metal ja, och med den följer många sköna historier med varierande betydelse för min framtid.
Vi åkte upp dit med tåg för det första, helt okej sätt att resa på om man är lobotomerad eller sakna känsla i samtliga kroppsdelar. No offens SJ... eller jo ta åt er och gör sköna stolar för tusan. 25 timmar ca med ett stopp på tre timmar i avesta krylbo... som för övrigt måste vara det mäst träffande namn på en småort någonsin. Att avesta sen finns med på Seterra's svåra version av orter i svealand får en bara att inse ur extremt mycket mindre alla andra orter är. Hade jag fått ner datorn i pjäxbagen hade jag nog bloggat på tåget, vilket hade varit ganska skönt, ett liknande senario uppstog i... en blogg med titlen meningslöst eller skrivkramp i liberateddude.blogg.se fast då kunnde jag skriva x antal bloggar i wordpad men saknat internet. Internet är nog den största samhälsfaran i dagens samhälle, vi funkar utmärkt med den, det finns t o m documenterade fall av människor som helt lever via internet, jobbar med hemsidor och beställer hem mat. Men råkar morsan dra ut uppkopplingen när hon damsuger alla vägguttag, för sånt gör mammor, då står vi plötsligt där som en byfåne från början av 1900 som har samma mamma och syster som sin far, dunkar huvudet mot datorskärmen och skriker på irländska i micen
- "I'd like to hear the sound of two birds, coliding in the air"
... öh... ja mer om riksgränsen i nästa blogg
Tja!
-- secret message --
title://diskussion_mellan_skribent_och_fiktiv_redakt*r_p^_vent//
- Vafan hände där egentligen?
- Men inte fan vet jag!
- Gå nu ut där och be om ursäkt, det är trogna internetanvändare som är din publik!
- Ja men de får väl ha lite humor...
- Jag vill ha en renskriven blogg på mitt icke materiella skrivbord inom fem minuter, punk! vafan är det här föresten?
stäng av den d
--conction error please try again later--
my new crib
Bort med skiten från golvet, ha inte snowboarden i sängen, varför är kalsonglådan fylld med stavar... Det är order som en kaossträvande skidrebell dagligen tampas med. Men som tur är ligger förmågan att kompromissa i min natur, självklart med en liten fläng av heavy metal. Så nu pryds min vägg av en extern garderob, lite som en walk-in-closet fast cool. Den består av tre meter svart kedja som låg och skräpa på en bygghandel, samt sju kilo galjar, komplett med vart ända jävla plagg jag har... som inte ligger i tvätten eller sitter på mig. Brevid står nu mina skidor, stavar och snowboarden.
Slå det fab5
OffPist
50 meter över söndertöat fjällmark ledde till fem meter dropp och ca sjukt lång härlig offpistrepa. Denna blogg tillägnas Dic Matslofa, våran lärare, mentor och... ah källa för sinnessjuk underhållning. Det sistnämnda gör sig allt för ofta påmind och just idag skulle våra hjärtan, som säkert redan satt i halsgropen hoppa ännu högre upp.
Bergskam med kort drop, följd av en snabb sväng för att åka ner genom en liten ränna för att sedan glida över ett långt skönt kalfjäll. Dirket efter droppet är det alltså No-fall-zoon punkt. Dic får nått heltokigt felskär, maxat anti-lotto och faller. Han börjar glida och vi skriker "aj fan". Dic faller ca... 8 meter kanske, över en klippa och vi var ju bombsäkra på att han skulle kötta in höften i den stackars stenen. Men han krossar samtliga snöflingor när han missar klippan och störtar i marken.
Med extrem manlighet reser han sig upp, hämtar sin skida och diverse kroppsdelar för att sedan bryta ut i asgarv.
Heroisk roadtripp
I det här inlägg sitter jag i en bil. Än så länge har detta hänt:
Vi har åkt hem förbi orsa för att packa om och fira min födelsedag. Är nu mera ett helt år äldre än jag var när jag fyllde 19. Hurra för mig, in i bilen igen och upp till Fynäsdalen som ligger i härliga Härjedalen. Enligt eniro ska vi åka vilse så vi hitta en egen väg... Och på det ända stället där vi var 100% säkra på att vi kört rätt, körde vi åt helvete. Så det är ungefär där vi är nu...
- Skyltar äger: Avtagsväg åt höger, där står det skyltat först, skyttebana och under: gravfält.
Så öh ah just det... Vi är kvar på vägen, och det är i stort allt vi ser... väg... mer väg... lite träd och en älg... en överkörd älg och lite mer träd. Sen gör sig soppamätaren påmind. Den där gulliga lampan som säger att nu jävlar är nått inte som det var innan, inte bara blinkar epeleptiskt utan den tjuter också. Så vi slår sönder den och missar den sista bensinmacken på... ah hela resan.
I två timmar är mätaren under "du-är-körd-sträcket" och vi är ganska vilse. Mitt på en jävla lång raka så kommer en skylt Dalarnas län. Wtf? Vi startade ju där och om nånting så borde vi vara i härjedalen nu. Så paserar vi Särna...
Det ända stället vi försökt undvika för eniro sa att, ah det skulle vi bara. Så vi stannar och kollar på internet. Vi är på rätt väg! Vi har ingen täckning så vi måste vara högt upp i landet, kommer vi till nogre så är det väl bara att vänta.
Efter att ha rullat några mil till så kommer en skylt Välkommen till Fynäsdalen och det är jävligt lovande, vi är fortfarande i ingenstans. Så vi ringer någon som vi tror är där, vid den här tiden borde det vara alla. Tack vara modern komunikation åker vi fram och tillbaka mellan Tennäs och den där jävla skylten... Så vi återgår till analoga hjälpmedel och frågar en fotgängare, i farten självklart, vi rullade bara.
Så ja efter välkommen till fynäs-skylten så är det tydligen fem mil till själva funäs. Ska sätta upp välkommen till Stockholm vid alla riksgränser bara för att jävlas. Men väl i funäs tankar vi 52 liter, i en tank som rymmer 55.. Så jag säger fuck nature och börja tillbe bilen.
Anekdot: Chilensk fylla
För nån helg sen var det polare uppe och jag, Jocke-Chileno samt vår nyfunna vän Sebbe seglar iväg till kiken, fjällets nattklubb. Hinkar lite... eller liter?... Ja i goda vänners lag, självklart allt på mitt personalkort, vilket praktiskt nog gör det möjligt att dricka mer för mindre så att säga. Så vid kvällens slut, alltså klockan två då de bokstavligt talat slänger ut folk. Jag skojjar inte, prick två så är ett jävla galler på timer framför bardisken, sista bestäningen my as. Så vi börjar den betydligt längre vandringen hemåt... eller ja åt det håll vi antar att vi har våra sängar och framför allt mat.
"Nä grabbar nu blir det dags för det här..."
Vi strosar hemåt och med tappra steg forserar vi alla hinder, som tyå snöhögar som vi utan problem trängde igenom. Så korsar vi då en pist och tänker att nu jävlar. Sebbe försöker slida ner på aset, utan framgång och slänger mig och kör en pinguinslide, kom två meter och saknar nu helt luft i lungorna. Chileno säger:
- Nä grabbar nu blir det dags för det här!
Händerna bakom ryggen, sträckt kropp och hakan uppåt. Klockrent framåt fall med faceplant, så vakert presterat att det tåls att berättas igen.
Chileno sätter händerna bakom ryggen och kastar självbevarelesedriften över axeln, allt i humorns namn. Denna klockrent framförda uppvisning tåls att tillbes, hårt i stoftet och efter följde ca två timmar av totalgarv.
uppdatering
Annan anekdot som bara måste hänga med: Mitt minne är som bekant inte närvarande när den behövs, det är vida känt att nycklar och dylik inte ska hamna i mina händer, för det stannar sällan i mina händer. Men så en morgon när jag slaggat över hos en brud, jävligt fin kan tilläggas, så tittar jag på fickuret. Halv nio? I hellvete vi måste ju upp på fjället, var fan är Dogge som skulle hämtat mig för tio min. sen? Ser att min mobil som är lika välkänd för att sakna både minne och täckning, åter igen gör mig påmind om att jag enbart kan ringa nödsamtal. Jävligt ironiskt att jag nu var i nöd och behövde ringa Dogge, men nehe... Får tillslut tag i snubben och hör att han redan sitter i bilen.
- tjaa, har ni försökt ringa mig eller??
*tvärnit*
- Shit sorry! Är halvägs upp till fjället och kom på att du inte sitter i baksätet, hämtar dig nu,
... Jävla fitta
Snubben har såklart i morgontimmen aka zoombiehoure, glömt mig. Även om han kom ihåg att ta med mitt ryggskydd och googles så plingar det inte till när bara två av tre sätter sig i bilen. Fast han vände så jag är inte sur för det, men kommer en komentar nästa gång jag glömmer vart jag har parkerat nånting så kommer en lågt flygande påminnelse.
I think I broke something 2
Ingen uppföljare, bara det att det finns en annan blogg med samma namn, *se.. öh den bloggen*
Nej nu jävlar måste det här komma upp på bloggen innan den blir helt frånåkt. Vänner uppe i helgen, ni är med så långt. Körde bräda i ett område vi kallar HOE (heaven on earth) och vi kötta på som bara den. Tokmycket nysnö, helt okej väder, grym åkning. När sen alla andra drog till parken för att jibba så stanna jag och en snubbe som heter Sebbe kvar. Tänkte igentligen åka sit-ski den dagen men en annan polare, men jag kunde inte dissa snön.
Vi leta upp lite nya spots att droppa från och körde sen sköna skogs-mördaråk fram till pisten. Så hitta vi tillbaka till ett annat drop och jag satsar först, ville inte ha för hög fart, det är jäffla brant, men ville inte hasa sönder droppet med brädan. Det är sprengsten också, ville inte skrapa fram den liksom. Men ja, ut flyger jag och får en hisklig fart, sån bakåtvikt så jag stog på tailen (baken på brädan) och såg nada. Jag skulle inte se så mycket mer de närmaste sekunderna heller.
Första flashen som hjärnan registrerar: Himlen, från mitt håll dåld av min bräda, jag hinner fatta att ah okej jag är uppåner... fan.
Sebbe som står kvar ser ett gigantiskt vitt moln när jag får felskär och börjar volta baklänges. Mitt i molnet ser han mittt huvud försvinna för att snabbt bli utbytt mot min bräda, sen mitt huvud igen och till sist brädan för sista gången. Men som tur var, mitt i voltandet så stog en grupp träd några meter ner och hindrade att jag forstsatte flippa.
Andra flashen: Min hand som greppar ett par grenar för att sluta falla, men det slutar med att jag ser grenen i min hand och tänker, I am no longer in controll, may day may day... eller så slappnar jag av och njuter av *kabooom*
Tvärstopp, bultade arm och skalle. Ser att jag är omringad av träd, jag skojjar inte när jag säger att kanske tio meter från där jag droppa står en liten fyrkant med träd som typ bildar en fålla. Det är de ända träden just där innan trädgränsen och jag lyckas pricka bulls eye. I mitt knä har jag en fet stock från en tall, i tron om ett det var en rot så greppa jag den för att visa för mig själv. att det var en jävla tur att jag lyckades missa den här. Men istället fick jag hela grenen med i handen. Efter en snabb motorikkontroll kunde jag dra slutsattsen om att detta inte var sesångens sista åk.
Fast vafan, den häftigaste vurpan av mig genom tiderna så här långt och det finns inte en skråma som bevisar den. Och så vill man nästan avsluta sesången "with a bang"
En kromoson för mycket
Tre killar, samma antal hjärnceller kvar samt en bastu. Är lika med riktigt dum idé och därför extremt extra värt att genomföra skiten. Vi snackar självklart om bastutävling. Det är dags att kliva ur och gå och käka, så vi stänger av agregatet, tömmer hinken över den och ser vem som bangar först. Det framgick dock efter ett tag att jag satt inklämd mellan Jonte och agregatet. Torsk sa jag och bet ihop. Nu är det som så att Jonte har en ganska massiv sköld av dreadlocks längs ryggen, något som jag och Sebbe saknar. Så Jonte satt och kände att det brände lite i näsan. Jag och Sebbe brände oss över hela ryggen, så otroligt illröd har jag nog aldrig varit och det sved som satan.
Kille - Varför i hellvete gör vi det här??
Tjej - Ni har en kromoson för mycket...
Kille - Nej! För att vi är män!
Tjej - ... *smack*
Frukosten dagen efter
Vaknar vid halv 8 nånting, ganska synkroniserat faktiskt och vi kommer överäns om att äta frukost är prio ett. Så jag går ut i underställ och börjar micra gröt. Efter kommer Sebbe och han har en mössa med googelsen över. Fan va jibber garvar vi, helt ovetande om att Chileno (aka Jocke) bevittnat detta och går tillbaka till sovrummet. När han kommer ut till köket igen har han en handuk och sin hjälm med googelsen nere. Detta måste ju bara eskalera och Joel är snabb med att följa. Jag kan ju inte, som skidlärare, låta mig bli utjibbad redan vid frukosten, så jag tar av underställsbrallerna, på med en jägersjal och spegelglajer under en mössa. Nu jävlar säger jag trycker in en fet sked gröt rakt in i jägersjalen...
Resterande kompisar som inte deltog kom fram till att den avgörande faktorn måste vara en kromoson för mycket helt enkelt.
