Renenar raskar över vägen...
Men så sitter vi då i bilen men skidor och rubbet på taket, helt peppa efter den feta sovmorgon vi unnat oss... tänkte liksom passa på eftersom vi saknat den biten och säkerligen aldrig kommer att få uppleva den igen. Så kommer vi upp på grusvägen vars hastighetsskylt är översnöad och vi gissar då bara att det står 110, för det värkade passa underlaget. Vad får vi då inte se en bit fram om inte en ensam ren som står och betar vägsalt... Ner i fart så att vi hinner sikta, vi glömde ju såklart att köpa mat när vi var på ica och gick raka vägen till... öh.. ja... men hur som helst vi tänkte ta tillfället i akt och fixa middag. Då plötsligt blir det två renar och en till och en till och sen hans farmor med resten av släkten.
Vi stannar och är plöstligt helt omringade av snabbmat. Rädda är de inte heller utan lunkar sakt fram över vägen, runt bilen, på bilen.. Ja överallt utom under bilen som vi ville. Nej det fanns inte mycket mer att göra än att beskåda detta och leta febrilt efter kameran, som vi senare hittade i kylen av alla ställen. Vilket kanske ger en inblick i hur kul vi har...
Hur som helst Dogge som är gammal cart-förare gasar på och får en liten reaktion av renarna som snällt flyttar sig ur skotthåll. Vi återupptar vårt tidigare mål och accepterar det faktum att vi måste handla egen mat på ica.
Ät inte det kött som inte rör på sig
// texas roadkill assosiation
eppic succes no. 2
I med skidorna, klockan var väl kvart över tidigt, väskorna var packade, nu skulle vi bara iväg och fylla magarna och tanken. Sen bar det av mot Idre, Jag Dogge och Thomas... bilen var väl lika packad som.. äh nu får det räcka med fylleskämt, kommer till den biten senare. 2 timmar tog det är köra de 15 milen från Orsa till Idre, det med pisspauser så det tog sin tid. Thomas upptäckte fenomenet med smittande nödighet, om en i bilen helt spontant häver ur sig att den måste ställa sig bakom en buske, står snart alla tre vid vägkanten. Så ah det tog tid... Men fram kom vi, tack vare trådlöst internet kan jag lika gärna ljuga och istället ligga bakom en bärgningsbil på väg till Mora, men jag ska fixa fram lite bilder så snart jag hittat både ork och kamera.
Det var igår, en kväll som vi packade full med Gurahjälte III, bastu (ja vi har bastu, ingen liten heller, var är den också) världens vidrigaste ravioli, måste bero på köket för gröten i morse var unken den med... Ja och så en hel del öl också.. trotts det hände inga dumheter, vi misslyckades t o m med att glömma bastun på och bränna ner hela kåken.
Vist fan kåken, vårat casa del öh... motsattsen till playa kanske, aldrig lärt mig mexikanska. Men det är ett personalboende, förnärvarande okuperat bara oss, men snart ska rummen fyllas av diverse medarbetare, inte bara till skidskolan utan även de som jobbar i shoppen, liften, receptionen, de-där-som-är-utklädda-till-bamse osv... Så det kommer bli trångt i januari och framåt. Vi drar som sagt ifrån Idre om två veckor då vi "har lärt oss allt" och bara kan prata dalmål. Men fram tills dess är huset, bastun, kylen och backarn all ourse.
Vist fan jag var ju inne på våran episka bedrift, även om att käka rabbaterad pizza, åka skidor och få pröjs för det egentligen skulle räknas, så är inte det här den.
Vi skulle ju åka skidor idag, gick jävligt bra för övrigt, alla backar öppna, dock inte alla liftar så det hjälpte ju en jävla massa. Men upp på morgen, tidigt så att Fredrik vår chef skulle tro gott om oss... haha sucker.. öh ja men skidorna var redan i takboxen så det vara bara att kliva i pjäxor och skidställ och dra, nej Dogge körde inte med pjäxor på, sluta oroa er... det är redan för sent ändå.
Problemet som vi finner en så grym lösning på kommer då vi ska få upp takboxen... och märker att låset är fyllt med is, dvs fruset vatten, som bekant är ett hellevette att få bort. Men vi som tillber McGyver har ingen praktisk fruktan utan använder oss av all trubbigt våld vi har till vårt förfogande. Men då takboxen tagit en väldigt roligform var låset likväl intakt... eller ja fortfarande ivägen om man säger så. Dogglas bevis att IQ nivån faktiskt är kopplad till hårfärgen och startar bilen igen. Jag och Thomas börjar se oss om för att leta efter ett cementfundamen men till vår förvåning kommer Dogge ut igen, i handen ligger ciggarettändaren som vi smälter isen med, sug på den Mythbusters. Cementfundamentet gjorde sig dock påmind igen då vi märkte att grejerna låg i vägen och att låset inte gick att rucka på ändå. Men nu vet vi i alla fall att bromsarna fungerar, och nyper bra gör de med. Skidor lägger sig snällt i rätt ände av takboxen och vi kan flyga ut i backen.
// Thomas Wester
Idre Crew
Varken Dogge eller Thomas hade sökt när alla andra fått svar, så jag sa, pröva ringa. Dogge var först med att följa mitt råd och fick svaret. "Vi har två platser kvar, nu har vi en" Fredrik våran framtida chef är en skön jävel.
Thomas ringde fem minuter senare och fick höra: "ah man skicka ditt CV så ska jag se vad vi kan göra..." Mmm försäkrande som få. Men han kom in, fick han reda på två dagar senare.
Fredrik berättade jag är en skön jävel, men riktigt hur skön han var fick vi reda på när vi ringde honom. Det är såhär ute i skidskolor att man har nått som kallas introvecka, en liten introduktion när nyanstälda får träffa alla och man går igenom sesången, upplägget, förändringar ja ni förstår, rubbet helt enkelt. Vi har denna introvecka utlaggd på schemat men Idre, sega snubbar, har sin intro en vecka efter våran. Så vi ringde Fredrik för att kolla om vi inte kunde fixa detta lite bättre så man slapp åka hem under tiden. Inga problem alls sa han, inga turister heller så ensamna i backarna, välja och vraka bland stugorna, det läser vi säger han.
Jag - ah och hur gör vi med liftkort, pröjsar vi det själva?
Freddy - Inga problem, ni skriver på ett kontrakt där ni överlåter eran själ till mig helt och hållet.
Jag - haha ah då får du dela den med Satan då...
Freddy - Det är jag som är satan mwuahahaha *klick*
dudes on rails
Så för att välkomna de saknade kamraterna kör grannar igång en grym fest i vårat trapphus, som resulterade i tre väldigt sega medlämmar ur Idre Crew... Dagen efter gick jag och Dogge igenom vad vi borde göra, för att på bästa sätt kunna undvika dem.
1) tvätta.
2) städa.
3) städa ännu mer eftersom både förfesten, efterfesten och delar av den riktiga festen ägde rum hos oss.
4) packa om bilen inför Idreresan på måndag.
Så för att istället fördriva tiden skapade jag bl a en ny hamburgare på Daisys: En 'Kims' innehåller... allt, ost bacon ägg, lök, flott, flytande fett, frityrsmet och lite sallad. Efter frukosten var kom vi på den radikala tanken att på ett roligt sätt ta livet av varandra. Så vi hämtar en spade från Thomas, den tredje medlämmen i Idre Crew, och beger oss ut i Orsa. Nu är det som så att Orsa är ett extremt platt ställa, lite likt Uppsala. Men så kom vi på att bakom ishallen fanns ju rails som skolan lånat tidigare... För att lättare kunna skada resten av kroppen är det en bra början att vara skadad upptill först.
Packa bilen, två skidor och en bräda (mamma, läs inte det här) och tre killar med total brist på sunt förnuft. Kl är nu kanske 7 på kvällen, vi började tidigare med att försöka bygga en snövall för att kunna hoppa från ett hustak, men övergav idén ungeför samtidigt som orken övergav oss. Så vi fick gilla läget och åka i bäckmörker. Men railen hittades, grävdes fram och ja... vi fick det mästa på film i alla fall.
Dogge var först ut på mina twin tips... och ah skidorna överlevde, Dogge tog platsen som kameraman. (här gäller det att kunna läsa mellan raderna) Bakvikt är något man inte ska ha, hjälm och ryggskydd däremot visade sig användbara.
Thomas, på sina twintips gör ett par snygga railningar, klara första med gallans, andra mindre bra men fortsätter, leende på läpparna och säger instruktivt att så ska man inte göra.
Jag, klarar första förvånandsvärt bra, dvs jag överlevde. Men jag skriver inte för att skryta... i alla fall inte om det som gick bra. (ja detta finns med på film) Åker ner och tänker, nej, råfokuserar på "inte vikten framåt, jag tycker om mina tänder" får såklart för mycket bakvikt och på köpet ett redigt blåmärke på axeln.
Så när vi åkt skidor i två veckor, ska till Idre i två veckor nu, hur fördriver vi då tiden på vår enda lediga helg om inte med att åka ännu mer skidor. Och självklart passa på att få reda på att man verkligen lever.
// Liberated
