Renenar raskar över vägen...
Har sitter vi.. Idre.. 12.. minus.. skidåkning och en jävla massa annat... Men inga vilda djur. Vi tycker ju att djuren borde dras till där människan inte är.. än. Och det är för fan inte en jäkel här bortsett från oss, så borde vi inte se nån ynka björn eller älg eller nått sånt på vägen upp till fjället? Ja personalboendet är belagt på ett sånt sätt som gör en i behov av daglig transport så att säga. Men allt vi sett så här långt är ljudvågorna från hackspettar... kan ha varit en vild skuggshuggare också, råder en diskusion inom oss. Ja och en död skata.
Men så sitter vi då i bilen men skidor och rubbet på taket, helt peppa efter den feta sovmorgon vi unnat oss... tänkte liksom passa på eftersom vi saknat den biten och säkerligen aldrig kommer att få uppleva den igen. Så kommer vi upp på grusvägen vars hastighetsskylt är översnöad och vi gissar då bara att det står 110, för det värkade passa underlaget. Vad får vi då inte se en bit fram om inte en ensam ren som står och betar vägsalt... Ner i fart så att vi hinner sikta, vi glömde ju såklart att köpa mat när vi var på ica och gick raka vägen till... öh.. ja... men hur som helst vi tänkte ta tillfället i akt och fixa middag. Då plötsligt blir det två renar och en till och en till och sen hans farmor med resten av släkten.
Vi stannar och är plöstligt helt omringade av snabbmat. Rädda är de inte heller utan lunkar sakt fram över vägen, runt bilen, på bilen.. Ja överallt utom under bilen som vi ville. Nej det fanns inte mycket mer att göra än att beskåda detta och leta febrilt efter kameran, som vi senare hittade i kylen av alla ställen. Vilket kanske ger en inblick i hur kul vi har...
Hur som helst Dogge som är gammal cart-förare gasar på och får en liten reaktion av renarna som snällt flyttar sig ur skotthåll. Vi återupptar vårt tidigare mål och accepterar det faktum att vi måste handla egen mat på ica.
Ät inte det kött som inte rör på sig
// texas roadkill assosiation
Men så sitter vi då i bilen men skidor och rubbet på taket, helt peppa efter den feta sovmorgon vi unnat oss... tänkte liksom passa på eftersom vi saknat den biten och säkerligen aldrig kommer att få uppleva den igen. Så kommer vi upp på grusvägen vars hastighetsskylt är översnöad och vi gissar då bara att det står 110, för det värkade passa underlaget. Vad får vi då inte se en bit fram om inte en ensam ren som står och betar vägsalt... Ner i fart så att vi hinner sikta, vi glömde ju såklart att köpa mat när vi var på ica och gick raka vägen till... öh.. ja... men hur som helst vi tänkte ta tillfället i akt och fixa middag. Då plötsligt blir det två renar och en till och en till och sen hans farmor med resten av släkten.
Vi stannar och är plöstligt helt omringade av snabbmat. Rädda är de inte heller utan lunkar sakt fram över vägen, runt bilen, på bilen.. Ja överallt utom under bilen som vi ville. Nej det fanns inte mycket mer att göra än att beskåda detta och leta febrilt efter kameran, som vi senare hittade i kylen av alla ställen. Vilket kanske ger en inblick i hur kul vi har...
Hur som helst Dogge som är gammal cart-förare gasar på och får en liten reaktion av renarna som snällt flyttar sig ur skotthåll. Vi återupptar vårt tidigare mål och accepterar det faktum att vi måste handla egen mat på ica.
Ät inte det kött som inte rör på sig
// texas roadkill assosiation
Kommentarer
Trackback
