I pjäxans grepp
Första skiddagen!
Vemdalsskalet, den 23 nov. 2008. Helt sjukt att som stockholmare, inte bara se snö utan kunna åka på den också. Alla ni från norröver garvar väl nu men vi har blivit så sjukt taggade inför skidsesången. En hel termin med skidvård, muskelgrupper, danska och fan och snowboard. Glott på skidfilmer som en galning och så när man nu väl drar igång, nöjer man sig med vilken skitröd pist som helst och tycker att ett bättre ställe finns nog inte.
Nu är man ju helt medveten att vist fan finns det bättre ställen, med en Italienresa runt hörnet så kan man ju inte göra annat än att dregla. Men det är nu skon klämmer, bokstavligt talat. Helt nya pjäxor och skidor, man skulle ju känna sig som en kung i backen... om inte det varit helt nya pjäxor. (morsan, om du läser det här, sluta nu)
Det är en episk kamp av heffner-mansion-mått mellan mina fötter och pjäxskalet. Ni förstår ju att man ska gå in skor och sånt shit, samma sak gäller pjäxor. Finns ingen som sitter bra från början och man måste töja dem med foten och måtten man är född med. Detta tar tid då pjäxor som bekant är helt jävla benhårda. Så till en början känns det mer som om pjäxan formar foten, tar man en närmare titt på fötterna efter en dag i backen så är det säkert sant också. Var nog inte en snubbe i klassen som inte weina loss totalt på sina fötter, youres truly included.
Men när man lägger ner stålkanterna och sveper handen genom nysnö så skiter jag personligen jävligt blankt i fotvärken. Sen är det bara att bita i det sura äpplet och ta smärtan när foten ska tillbaka till sin ursprungliga form. En fet orgasm på vårat badrum som har golvvärme, gud tänkte verkligen till när han skapa den allstå.
Med helt nya skidor hade man jävligt kul trotts fötterna också, nyvallade och slipade glider man som ingenting på is, snö och andras skidor. Lutar sig åt höger, känner snön sippra mellan fingrarna och sen luta sig åt vänster för att inte bränna in i den helt felparkerade granen som behagat plantera sig brevid pisten. Så jag har det jävligt chill med andra ord, imorn börjar den stenhårda utbildningen för att bli en level 1 skidlärare, häng med och läs kursen liv bara på liberateddude.blogg.se/snowdude! Jag heter det jag är döpt till och ni får må jävligt bra!
peace out
Vemdalsskalet, den 23 nov. 2008. Helt sjukt att som stockholmare, inte bara se snö utan kunna åka på den också. Alla ni från norröver garvar väl nu men vi har blivit så sjukt taggade inför skidsesången. En hel termin med skidvård, muskelgrupper, danska och fan och snowboard. Glott på skidfilmer som en galning och så när man nu väl drar igång, nöjer man sig med vilken skitröd pist som helst och tycker att ett bättre ställe finns nog inte.
Nu är man ju helt medveten att vist fan finns det bättre ställen, med en Italienresa runt hörnet så kan man ju inte göra annat än att dregla. Men det är nu skon klämmer, bokstavligt talat. Helt nya pjäxor och skidor, man skulle ju känna sig som en kung i backen... om inte det varit helt nya pjäxor. (morsan, om du läser det här, sluta nu)
Det är en episk kamp av heffner-mansion-mått mellan mina fötter och pjäxskalet. Ni förstår ju att man ska gå in skor och sånt shit, samma sak gäller pjäxor. Finns ingen som sitter bra från början och man måste töja dem med foten och måtten man är född med. Detta tar tid då pjäxor som bekant är helt jävla benhårda. Så till en början känns det mer som om pjäxan formar foten, tar man en närmare titt på fötterna efter en dag i backen så är det säkert sant också. Var nog inte en snubbe i klassen som inte weina loss totalt på sina fötter, youres truly included.
Men när man lägger ner stålkanterna och sveper handen genom nysnö så skiter jag personligen jävligt blankt i fotvärken. Sen är det bara att bita i det sura äpplet och ta smärtan när foten ska tillbaka till sin ursprungliga form. En fet orgasm på vårat badrum som har golvvärme, gud tänkte verkligen till när han skapa den allstå.
Med helt nya skidor hade man jävligt kul trotts fötterna också, nyvallade och slipade glider man som ingenting på is, snö och andras skidor. Lutar sig åt höger, känner snön sippra mellan fingrarna och sen luta sig åt vänster för att inte bränna in i den helt felparkerade granen som behagat plantera sig brevid pisten. Så jag har det jävligt chill med andra ord, imorn börjar den stenhårda utbildningen för att bli en level 1 skidlärare, häng med och läs kursen liv bara på liberateddude.blogg.se/snowdude! Jag heter det jag är döpt till och ni får må jävligt bra!
peace out
Kommentarer
Trackback
