slutspelet
Då var staten igång, nu är det precis en månad tills vårat fiktiva kontrakt går ut. Så nyrakad och len går man för sista gången på 31 dagar. Vi är fyra tävlande, två av dem med fjun så de lär väl mobba oss två andra för wookies eller liknande.
sju sjukt sjuka idoter
Fatta va det fuckar upp för mig, jag vill ju inte jobba! Ha lite medlidande och tänk på vilka som torskar på era beslut...
Jäffla morons... nej nu ska jag fan gå och äta... eller skita.. åh åt hellvete med hela systemet!
Nej jag är inte arg... va tyst
jo episk success, forts.
Mina nycklar, några odruckna öl, 40 par strumpor, ett underställ och en halvdöd mus vi restaurerade och döpte till Sven som nu är en del av idre crew.
le chef
Jag har faktiskt varit så ekonomisk att jag har lagat mat, för fler måltider än en. Köpte två matlådor på ica som man knappt kan få plats med en redig oxe i, men jag fyllde ena med kyckling och nån sås som har en läskigt grön färg, slår vad om att de lyser i mörkret nu. Och så hällde jag pasta upp till brädden i den andra, satte mig på locket och klippte bort det som stack ut.
Fortsätter det i den här takten kommer jag vara så duktig att ni snart kan tillbe mig, jag på bara knän.
episk jävla success utöver det grövsta
anekdo.. ja ni vet.. no 3½
Senaste inlägget har handlat om olika saker man ärfarat i skidskolan, så nu tänkte jag hosta fram lite saker som jag råkat ut för på min fritid. Vargod och börja läsa härifrån:
Fjätervålen, eller som i folkmun bara kallad för; fjätervålen, ligger allt för långt bort från idre för att jag ska ha orkat räkna hur lång tid det tog att åka dit. Vi var en fullpackad bil... kan tillägga att jag tidigare också varit i det stadiet. Åkte kl tidigt på morgonen i... öh... ja några dagar sen. Dagen innan hade jag sagt: Nej jag ska nog inte gå ut ikväll... Det sket sig, uppenbarligen. På krogen fick jag nys om utflyckten och svarade med ett ordentligt "Palla...." Jag hade ingen lust att forsätta utsätta mig för fysisk påfrästning på min lediga tid.
... det sket sig också.
Så här satt jag nu, ganska glad över att få komma ut och röra på mig... bullshit, men det var ett bra val hursomhellst. Fjätervålen är ett berg med lite längre och sköna pistar, breda branta och med lite sköna offpist-partier runt omkring. Det roliga med det här berget är att det bara finns en lift. En ankarlift mitt på berget, det tar ett tag att komma upp då men man slipper vinden som skulle varit ett hellsicke i en sittlift på det här berget. Lite skog gör att berget blir ganska blåsigt. Jag och en tjejpolare lyckades övertala både varandra och oss själva om att börja med att utforksa offpisten längst till höger, skiersview. En skog, som börjar ganska glest, riktigt skön åkning om det är skönt före. Tyvär har det varit lite snöbrist (åter igen; damn you global warming) och det var lite mer packad klisterig snö. Det sket väl vi i och glassade oss ner för backen. Efter ett tag blir skogen lite mer skog och man får ta i om man ska hinna svänga runt i tid.
Så kom ett drop, inte så stort men nog för att kunna ha jävligt kul. Far ut i full rulle, ner med skidorna, skidorna greppar i snön, tokren nosedive och jag flyger ur bindningarna i en clean superman. Faceplant på det och scorar 9.8 av alla domare som alltid sitter vid ens sida.
... WTF!? mummla jag fram när jag hade huvudet rakt i backen. Kravlar mig ur och ställer mig upp, med snö till naveln. Och jag skojjar inte, navlen, nacken... det fanns få platser jag inte lyckats fylla med snö... men?
- Hey, kan du se mina skidor? (detta finns på film som säkert kommer hitta sin väg till facebook eller youtube.) Det spår som fanns av skidorna var bara två smala hål en meter ovanför den perfekta avjutningen av mig. Gräva, gräva gräva... där! Toppen av en bindning gjorde sig synlig. Fem minuter senare var jag återigen hel och ren ovanför marken och vi kunde fortsätta att krasha ner för backen. Garva lite och sa, det var i alla fall igen gran (internskämt)
// Yeti
Anekdot från skidvärlden no.3
Damn you global warming! Vadå 0 grader C? Hur kommer det här sig? Här har man mulet i en hel vecka och så kan det inte äns snöa ordentligt... Vad är det för samhälle vi lever i?
Och på tal om samhälle och vart den är på väg. Detta fick jag höra från en liten tjej när jag frågade varför hennes brorsa alltid undrade när vi skulle sluta. (Brutalt jobbig liten människa, brorsan alltså, är det långt kvar, måste vi göra det här... Håll käft och var glad!... nehe, inte det.)
Det här är vad hon sa:
Han vill åka sitt-lift med dig. Sen så vill han lyfta på den där saken man fäller ner och så vill han putta ut dig.
Skidläraryrket har beskrivits såhär av en Thomas Westlund:
Vi lever i allas dröm, och får betalt för det.
... Vad är det för machokistisk dröm jag lever i??
Anekdot från skidvärlden no.2
Avslutningen ja, vi sa hejdå och körde våran hejaramsa " (ååååh) Vi är..? svar: Black Knights!!" asroligt. Så tackar jag bara, säger - samma tid imorn. osv, så från ingenstans. En snöboll stor som min hand träffar min högerkind och den totalknockar mig platt. Under två sekunder trodde jag faktiskt att jag fortfarande stog upp innan jag fatta vad som träffat mig. Så ser jag mig lite groggy omkring och får se den minsta och spralligaste av oss, han tittar lite pilimariskt på mig och så knyter han handen och drar den till sig "yes"
... barn... söta eller hur...?
Anekdot från skidvärlden no.1
Ungar. Mänsklighetens i särklass underligaste uppfinning...
Och med dessa jobbar jag hela dagarna. Inget fel med det, är faktiskt ganska underhållande. Varje dag den här veckan har jag en patrull blå (betyder ungar 7 - 9 som stått på skidor innan) en tjej kolega har presis samma grupp samma tid, så vi tänke, vilken bta idé om vi slår ihop dem och drar på äventyr i skogen.
18 ungar... tänk er att hålla koll på en arme av 18 ungar. Det gick som smort, man fick ibland känslan av att det här gå för bra, är det någon unge som vi räknat fel på och egentligen ligger två i skogen? Men nej vi tog en armada av små skidåkare över på andra sidan berget och upp i liften. Ah här fick vi lite problem då knappliften inte funka och vi blev tugna att sätta in alla i ankarliften. De flästa klara det, men min tjejpolare som åkte sist fick plocka upp två stycken på vägen, eloge till henne faktiskt. Själv stog jag högst upp och separerade ungar från liftar. Ofta glider de bara av liften och kastar inte iväg den som en normal våldsbenägen människa. Jag trodde seriöst att en lite tjej skulle följa med liften runt och ner igen om inte jag dropkickat henne (stog en bit ifrån och han inte fånga liten... vadå? hon överlevde... var inte så paranoida, barn kan tåla sånt.)
Detta är nog början på ett seriöst bloggande om hur det är att vara skidlärare, men hey, det är ju jag! Så ha nu för fan inte några överdrivna förväntningar...
my name is walkingonsnow... but you can call me Jesus
3 ton nysnö i helgen... tack för den gud, uppskattar det, på min mig att besöka nån kyrka nån gång. Änny vej, tog brädan idag... Vi vakna ju vid såsdär 12 för att hinna med liftarna innan de stänger.. öh ja... Men direkt ut i offpisten bar det.
En härlig känsla när ingen åkt före en själv och man bara far ner med snö forsande runt midjan. "Det regnar inte, med det öser ner" // claim. Så drar vi ner och bara njuter... tills det planar ut. Brädan gräver ner sig i snön och jag tvärstannar.
Jaha...
tänkte jag, vad gör jag nu då. Packat snö upp till låren så jag trilla inte, faktum är att jag stog jävligt still... Hoppa gick inte, kanske för att det var för mycket snö, kanske för att jag inte orkade försöka.
Ner, grävde ut fötterna som en arkeolog i antarktis... Spännde av mig bindningarna... tog ett kliv åt sidan... grävde ut mig själv igen... grävde ut brädan... hittade Ötzis brorsan... hade fan tid till ett par öl och en flygtur till Nigeria.
Så la jag mig raklång över brädan och började simma, det gick förvånansvärt bra faktiskt. Inte så fort men fan va glassigt det såg ut. Thomas som stog en bit bort såg mig bara, likt Jesus, glida över snön. Ja okej han gjorde det ståendes och på vatten men jag är bara gudomlig level 1 än så klaga inte...
// Lata människors skyddshelgon & Hue Heffner
My evil minions
Allt började en halvtimme innan jag gick och la mig, vi käka frukost och satte oss i bilen, sov på vägen upp och sen bar det bara utför... i alla benämningar. Sista lektionen innan lunch kommer Isolde och Mathilda fram och ber mig hjälpa dem med 9 skrikande ungar. Eftersom jag fortfarande är praktikant så kan jag om jag vill bara skita i allting och glassa på de lektioner som verkar roliga, kom igen, det ända som kan hända är att de drar det från min lön som jag ändå inte får... Men ja av nån berusad anledning går jag med på detta och hjälper tjejerna med sina ungar. Grininga, blöta, frusna, taskig kunskap om hur man gör för att åka lift, tro det eller ej men att stå rakt upp kan vara svårt för vissa.
Väl uppe på toppen och det går inte så illa som förutspått, tack för det. Så står vi då med utsikten från den högsta toppen i barnområdet hela 1085.34 cm ö. h. Då säger en av tjejerna att ja vi kör trafikpolisen, en lek man kör med barn. Åter igen tar jag gladligen på mig slavgörat, förmodligen för att allt jag hör är ett mummel och mitt universalsvar är: öh ah vist...
Så jag åker framför 9 ungar som uppenbarligen varken kan svenska eller bromsa... okej nu överdriver jag, hälften kunde svenska och marken hjälpte till att ta ner farten på de värsta. Men så börjar jag då, och jag säger nu svänger vi hitåt...
Och var enda unge gör faktiskt som jag säger, och inte bara det utan de verkar faktiskt tycka om det. Jag vaknar till för fatta vilken makt jag hade. Och så svänger vi hitåt! Och så åker vi i en tunnel, vi svänger hitåt... Ja jag höll på för fulla muggar här. Jag fortsatte och bara drev skiten ur situationen genom att skrika:
Obey my bidding my evil minions of doom! ungarna älskade det... jag snacka ju så konstigt och jag hade min lilla mimi-me armada på skidor. Win win. Så jag fortsatte, och det är här det spårar totalt.
Jag: Okej barn, ska vi testa en ny sak; varje gång jag gör såhär (sträcker armarna mot skyn i en gudomligt maktgalen chest.) Då så gör ni såhär (visar hur underhuggare ska buga för sina mästare) Det bästa med det här är, det funkar!
Jag igen: Sommon at my feet my minion army of knatte grön!!
Dem. aaaooo we bow to thy holyness of all that is awsom... typ.
the beginning of a epic life
1) tappa all självbevarlesedrift och bestämma sig för att gå upp för ett berg... gärn ett högt jävla berg.
2) Gå upp för detta berg, lättast är att göra det med snöskor eller stighudar... (riktiga män gör det enbart i leopardkallingar och med skidorna slivertejpade runt huvudet, detta är dock overkill och är inget krav)
3) The best part, glida ner genom ett hav av puder, flyga förbi det som bara är toppen av en gran och med solen i asiktet stäcka upp en knuten näve och skrika "Claim!".
Vi vaknade tidigt... relativt då det var en lördag. Vi kokade upp varm choklad, rullade tunnbrö med skagenröra och hängde snöskorna på ryggsäcken. Vi åkte iväg tidigt, redan klockan 12 var vi i bilen på väg upp mot Idre fjäll. Nere vid nordliften går en transportlift bort mot en stugby som ligger vid foten av Städjan. Nordens högsta berg... nehe? öh Sveriges högsta berg... inte det? vafan, ett högt jävla berg. Är man inte medveten om att det går ett längdspår halvägs upp till toppen kan man göra som jag och Dogge gjorde. På med snöskorna direkt och knalla genom skogen, lite coolare lite bättre... Också jävligt jobbigt men kul som fan hade vi. Och desto skönare claim, vi var värda den här dagen.
Blå himmel, lätt vind och fri sikt över... en jävla massa skog. Skidorna nerkörda i snön, fick agera ryggstöd där vi kände oss som kungar. När pulsen låg på 180 efter att ha klättrat upp hela vägen hängde vi av oss jackorna och handskarna, men fortfarande var vi varma som finnar i en bastu. De säger att när man nått toppen så finns det bara en väg att gå, neråt... jag har alltid undrat varför det måste vara nått neggativt? Skidorna bytte plats med snöskorna, vi geara upp och blickade ut över kanten, några hundra meter vitt hav stack ut uder våra fötter, under några minuter skulle vi segla ner för den och slutligen bränna in i skogen som behagat plantera sig själv mellan bergen.
Stora svängar skapar vågor av snö och solen skiftar färg till orange. En brinnande himmel lyser upp vägen när vi kör mellan träden, vi ser de meterdjupa spår vi gjort tidigare och inser hur otroligt jävla värt det där var egentligen. När vi kommer ner är vi bara siluetter i det oranga ljuset och med knytna nävar sträcker vi oss mot skyn och skriker claim!
// gyllene gudar på två ben
Mannen som viste allt, om absolut ingenting
Vi: Öh hur blir det med jobb och lön?
Fredriks svar vid olika tillfällen:
Ni ska vara glada att ni får jobb. Efter en förfrågan om vi skulle skriva på ex antal papper.
Ja men vi ska ta och reda ut det... snart. Efter ett telefonsamtal angående hyra.
Öh... ja.. vi fixar det. Det mest använda svaret på fler frågor en nämnda.
I think I broke something...
Men kom iväg gjorde vi, ingen aning om vart vi skulle, vad vi skulle göra... vi hade åtminstone ett bra hum om hur vi skulle åka skidor... Men faktum kvarstår, vi var lika lågt informerade om omvärlden som ett par neontätror i ett akvarium. Väl uppe vid fjället (ah mer om hur och var vi bor följer i nån blogg i en snar framtid...) lokaliserade vi mötesplatsen. Träffade lite bekanta ansikten och fick höra: Skulle inte ni komma om en vecka? rätt ofta. Det förklara hur otroligt välinformerade vi är. Men men rätt som det är stor en skoter framför oss, bakom skotern låt ett jävligt långt rep, jag hade faktiskt ägnat en tanke åt hur vi skulle ta oss upp då inte liftpersonalen behagat gå upp tidigare bara för att tillfredställa oss.
För att tolka efter en skoter utan nått mer än ett rep att hålla i, lindar man stavarna runt och håller händerna på knuten. Skitkul! Fy fan vilket rus och allt detta innan morgon lunchen, en jävla upplevelse men... Så åkte vi in i skogen, ja. Vi skulle ju till nordsidan och ah det var ju bästa vägen. Det var ju bara det där om att hålla händerna på knuten, inget jätte allvarligt egentligen, man kan böja stavarna en aning. Men om jag nu beskriver hur mina stavar såg ut sen tidigare, får ni en bättre bild av hur jäva puckad den här idén var redan innan.
Lindvallen, aka vindvallen, aka inte det här jävla pisstället ingen. Visa sig vara ganska häftigt, så länge man åker med människor som hittar där pistmaskinen inte gör det. Även om mina stavar börja sin resa mot döden redan i liften, jag var plötsligt mycket närmare marken än väntat, just den här liften är ökänd för att ha sönder stavar, trotts det rykten överlever mina stavar, jag kunde i försig stava till orange county choppers logga med dem (occ) men det var bara att böja tillbaka. De nu väldigt s-formade stavarna fortsatte att snygga till sig när vi sedan hade hopp och park kursen.
Hopp och parkkursen, som för övrigt var cool som få, kanske blir en egen blogg, om jag inte blir hungrig. Kursen var belägen i tandodalens superpark, och jag satte faktiskt en 360, dyrka mig. Problemet som nu ska uppdagas var de 10-tal bails jag gjorde innan jag satte den. Detta resulterade i att mina stavar såg ut som en 3-dimensionell hyllning till Picasso, värdig en skidåkare med självdistans.
Så nu, två stavar som jag skulle kunna sälja till willage people för att de ska kunna göra YMCA - vintervideo, sitter nu mitt i ett rep med en skoter i en ända och 75 kilo mig i den andra. Tog faktiskt beundrans värt lång tid, jag han faktiskt göra en stavnedsättning i en långsväng, för att staven ska dela på sig varav endan med spättsen sitter i backen och delen jag håller i... låg en bit ner genom snön den med... Men en applåd är de ändå värda, de höll i god mån trotts att jag inte äns har haft morgonfrillor som varit mer krulliga.
// Alkohilstus, den nertystade lärjungen.
Ota, i snön
Lindvallen, Sälen, den 5 januari 2009. Offpistområdet, dvs de 20 meter skog mellan pistarna som man givit fan i att hugga ner. I detta område finns nånstans en typ naturlig halfpipe som är jävligt rolig att leka runt i. Vi kom fram till kanten på ena sidan och skulle glida över för att kötta lite i skogen på motsatt sida, antagligen för att det helt enkelt alltid är grönare där och just därför mer skog att åka mellan.
Men jag tänkte som så att jag bränner rakt över och gör nått rando trick. Det jag inte såg i tid var det meter djupa dike som behagat ligga längs bortre kanten, detta gör att jag dyker med skidorna och med hjälp av den fart jag hade, flyger med hela kroppen före in i den vallen.
Smack, faceplant och en klockren "Ota" rakt in, skidorna pekandes åt vardera håll och stavarna hjälpte till att skapa den ultimata disney-posen... rakt in i väggen. Hade jag inte tappat andan och pressat magsäcken genom ryggen hade jag garvat mig fördärvad. Men den uppgiften fick mina kompisar ta hand om, något de inte hade något emot... alls.
Jo för er som inte vet vad en Ota är: http://www.youtube.com/watch?v=A02s8omM_hI
// random röst
Renenar raskar över vägen...
Men så sitter vi då i bilen men skidor och rubbet på taket, helt peppa efter den feta sovmorgon vi unnat oss... tänkte liksom passa på eftersom vi saknat den biten och säkerligen aldrig kommer att få uppleva den igen. Så kommer vi upp på grusvägen vars hastighetsskylt är översnöad och vi gissar då bara att det står 110, för det värkade passa underlaget. Vad får vi då inte se en bit fram om inte en ensam ren som står och betar vägsalt... Ner i fart så att vi hinner sikta, vi glömde ju såklart att köpa mat när vi var på ica och gick raka vägen till... öh.. ja... men hur som helst vi tänkte ta tillfället i akt och fixa middag. Då plötsligt blir det två renar och en till och en till och sen hans farmor med resten av släkten.
Vi stannar och är plöstligt helt omringade av snabbmat. Rädda är de inte heller utan lunkar sakt fram över vägen, runt bilen, på bilen.. Ja överallt utom under bilen som vi ville. Nej det fanns inte mycket mer att göra än att beskåda detta och leta febrilt efter kameran, som vi senare hittade i kylen av alla ställen. Vilket kanske ger en inblick i hur kul vi har...
Hur som helst Dogge som är gammal cart-förare gasar på och får en liten reaktion av renarna som snällt flyttar sig ur skotthåll. Vi återupptar vårt tidigare mål och accepterar det faktum att vi måste handla egen mat på ica.
Ät inte det kött som inte rör på sig
// texas roadkill assosiation
eppic succes no. 2
I med skidorna, klockan var väl kvart över tidigt, väskorna var packade, nu skulle vi bara iväg och fylla magarna och tanken. Sen bar det av mot Idre, Jag Dogge och Thomas... bilen var väl lika packad som.. äh nu får det räcka med fylleskämt, kommer till den biten senare. 2 timmar tog det är köra de 15 milen från Orsa till Idre, det med pisspauser så det tog sin tid. Thomas upptäckte fenomenet med smittande nödighet, om en i bilen helt spontant häver ur sig att den måste ställa sig bakom en buske, står snart alla tre vid vägkanten. Så ah det tog tid... Men fram kom vi, tack vare trådlöst internet kan jag lika gärna ljuga och istället ligga bakom en bärgningsbil på väg till Mora, men jag ska fixa fram lite bilder så snart jag hittat både ork och kamera.
Det var igår, en kväll som vi packade full med Gurahjälte III, bastu (ja vi har bastu, ingen liten heller, var är den också) världens vidrigaste ravioli, måste bero på köket för gröten i morse var unken den med... Ja och så en hel del öl också.. trotts det hände inga dumheter, vi misslyckades t o m med att glömma bastun på och bränna ner hela kåken.
Vist fan kåken, vårat casa del öh... motsattsen till playa kanske, aldrig lärt mig mexikanska. Men det är ett personalboende, förnärvarande okuperat bara oss, men snart ska rummen fyllas av diverse medarbetare, inte bara till skidskolan utan även de som jobbar i shoppen, liften, receptionen, de-där-som-är-utklädda-till-bamse osv... Så det kommer bli trångt i januari och framåt. Vi drar som sagt ifrån Idre om två veckor då vi "har lärt oss allt" och bara kan prata dalmål. Men fram tills dess är huset, bastun, kylen och backarn all ourse.
Vist fan jag var ju inne på våran episka bedrift, även om att käka rabbaterad pizza, åka skidor och få pröjs för det egentligen skulle räknas, så är inte det här den.
Vi skulle ju åka skidor idag, gick jävligt bra för övrigt, alla backar öppna, dock inte alla liftar så det hjälpte ju en jävla massa. Men upp på morgen, tidigt så att Fredrik vår chef skulle tro gott om oss... haha sucker.. öh ja men skidorna var redan i takboxen så det vara bara att kliva i pjäxor och skidställ och dra, nej Dogge körde inte med pjäxor på, sluta oroa er... det är redan för sent ändå.
Problemet som vi finner en så grym lösning på kommer då vi ska få upp takboxen... och märker att låset är fyllt med is, dvs fruset vatten, som bekant är ett hellevette att få bort. Men vi som tillber McGyver har ingen praktisk fruktan utan använder oss av all trubbigt våld vi har till vårt förfogande. Men då takboxen tagit en väldigt roligform var låset likväl intakt... eller ja fortfarande ivägen om man säger så. Dogglas bevis att IQ nivån faktiskt är kopplad till hårfärgen och startar bilen igen. Jag och Thomas börjar se oss om för att leta efter ett cementfundamen men till vår förvåning kommer Dogge ut igen, i handen ligger ciggarettändaren som vi smälter isen med, sug på den Mythbusters. Cementfundamentet gjorde sig dock påmind igen då vi märkte att grejerna låg i vägen och att låset inte gick att rucka på ändå. Men nu vet vi i alla fall att bromsarna fungerar, och nyper bra gör de med. Skidor lägger sig snällt i rätt ände av takboxen och vi kan flyga ut i backen.
// Thomas Wester
Idre Crew
Varken Dogge eller Thomas hade sökt när alla andra fått svar, så jag sa, pröva ringa. Dogge var först med att följa mitt råd och fick svaret. "Vi har två platser kvar, nu har vi en" Fredrik våran framtida chef är en skön jävel.
Thomas ringde fem minuter senare och fick höra: "ah man skicka ditt CV så ska jag se vad vi kan göra..." Mmm försäkrande som få. Men han kom in, fick han reda på två dagar senare.
Fredrik berättade jag är en skön jävel, men riktigt hur skön han var fick vi reda på när vi ringde honom. Det är såhär ute i skidskolor att man har nått som kallas introvecka, en liten introduktion när nyanstälda får träffa alla och man går igenom sesången, upplägget, förändringar ja ni förstår, rubbet helt enkelt. Vi har denna introvecka utlaggd på schemat men Idre, sega snubbar, har sin intro en vecka efter våran. Så vi ringde Fredrik för att kolla om vi inte kunde fixa detta lite bättre så man slapp åka hem under tiden. Inga problem alls sa han, inga turister heller så ensamna i backarna, välja och vraka bland stugorna, det läser vi säger han.
Jag - ah och hur gör vi med liftkort, pröjsar vi det själva?
Freddy - Inga problem, ni skriver på ett kontrakt där ni överlåter eran själ till mig helt och hållet.
Jag - haha ah då får du dela den med Satan då...
Freddy - Det är jag som är satan mwuahahaha *klick*
dudes on rails
Så för att välkomna de saknade kamraterna kör grannar igång en grym fest i vårat trapphus, som resulterade i tre väldigt sega medlämmar ur Idre Crew... Dagen efter gick jag och Dogge igenom vad vi borde göra, för att på bästa sätt kunna undvika dem.
1) tvätta.
2) städa.
3) städa ännu mer eftersom både förfesten, efterfesten och delar av den riktiga festen ägde rum hos oss.
4) packa om bilen inför Idreresan på måndag.
Så för att istället fördriva tiden skapade jag bl a en ny hamburgare på Daisys: En 'Kims' innehåller... allt, ost bacon ägg, lök, flott, flytande fett, frityrsmet och lite sallad. Efter frukosten var kom vi på den radikala tanken att på ett roligt sätt ta livet av varandra. Så vi hämtar en spade från Thomas, den tredje medlämmen i Idre Crew, och beger oss ut i Orsa. Nu är det som så att Orsa är ett extremt platt ställa, lite likt Uppsala. Men så kom vi på att bakom ishallen fanns ju rails som skolan lånat tidigare... För att lättare kunna skada resten av kroppen är det en bra början att vara skadad upptill först.
Packa bilen, två skidor och en bräda (mamma, läs inte det här) och tre killar med total brist på sunt förnuft. Kl är nu kanske 7 på kvällen, vi började tidigare med att försöka bygga en snövall för att kunna hoppa från ett hustak, men övergav idén ungeför samtidigt som orken övergav oss. Så vi fick gilla läget och åka i bäckmörker. Men railen hittades, grävdes fram och ja... vi fick det mästa på film i alla fall.
Dogge var först ut på mina twin tips... och ah skidorna överlevde, Dogge tog platsen som kameraman. (här gäller det att kunna läsa mellan raderna) Bakvikt är något man inte ska ha, hjälm och ryggskydd däremot visade sig användbara.
Thomas, på sina twintips gör ett par snygga railningar, klara första med gallans, andra mindre bra men fortsätter, leende på läpparna och säger instruktivt att så ska man inte göra.
Jag, klarar första förvånandsvärt bra, dvs jag överlevde. Men jag skriver inte för att skryta... i alla fall inte om det som gick bra. (ja detta finns med på film) Åker ner och tänker, nej, råfokuserar på "inte vikten framåt, jag tycker om mina tänder" får såklart för mycket bakvikt och på köpet ett redigt blåmärke på axeln.
Så när vi åkt skidor i två veckor, ska till Idre i två veckor nu, hur fördriver vi då tiden på vår enda lediga helg om inte med att åka ännu mer skidor. Och självklart passa på att få reda på att man verkligen lever.
// Liberated
I pjäxans grepp
Vemdalsskalet, den 23 nov. 2008. Helt sjukt att som stockholmare, inte bara se snö utan kunna åka på den också. Alla ni från norröver garvar väl nu men vi har blivit så sjukt taggade inför skidsesången. En hel termin med skidvård, muskelgrupper, danska och fan och snowboard. Glott på skidfilmer som en galning och så när man nu väl drar igång, nöjer man sig med vilken skitröd pist som helst och tycker att ett bättre ställe finns nog inte.
Nu är man ju helt medveten att vist fan finns det bättre ställen, med en Italienresa runt hörnet så kan man ju inte göra annat än att dregla. Men det är nu skon klämmer, bokstavligt talat. Helt nya pjäxor och skidor, man skulle ju känna sig som en kung i backen... om inte det varit helt nya pjäxor. (morsan, om du läser det här, sluta nu)
Det är en episk kamp av heffner-mansion-mått mellan mina fötter och pjäxskalet. Ni förstår ju att man ska gå in skor och sånt shit, samma sak gäller pjäxor. Finns ingen som sitter bra från början och man måste töja dem med foten och måtten man är född med. Detta tar tid då pjäxor som bekant är helt jävla benhårda. Så till en början känns det mer som om pjäxan formar foten, tar man en närmare titt på fötterna efter en dag i backen så är det säkert sant också. Var nog inte en snubbe i klassen som inte weina loss totalt på sina fötter, youres truly included.
Men när man lägger ner stålkanterna och sveper handen genom nysnö så skiter jag personligen jävligt blankt i fotvärken. Sen är det bara att bita i det sura äpplet och ta smärtan när foten ska tillbaka till sin ursprungliga form. En fet orgasm på vårat badrum som har golvvärme, gud tänkte verkligen till när han skapa den allstå.
Med helt nya skidor hade man jävligt kul trotts fötterna också, nyvallade och slipade glider man som ingenting på is, snö och andras skidor. Lutar sig åt höger, känner snön sippra mellan fingrarna och sen luta sig åt vänster för att inte bränna in i den helt felparkerade granen som behagat plantera sig brevid pisten. Så jag har det jävligt chill med andra ord, imorn börjar den stenhårda utbildningen för att bli en level 1 skidlärare, häng med och läs kursen liv bara på liberateddude.blogg.se/snowdude! Jag heter det jag är döpt till och ni får må jävligt bra!
peace out
