but wy's the snow gon?
Ah... aldrig hade jag trott att första åket för säsongen skulle bli här hemma i Orsa. Och aldrig hade jag gissat på att det skulle bli för en trapp!
Något som för de som känner mig lätt skulle ta för något han kläckt ur sig som en helt random, smått vrickad "smart" idé blev till ett impulsartat äventyr.
Jag och Fritz traskade runt på måfå i lokala orsa en dag i veckan då det snöat nått så in i Finnland. And we sad!:
... hey.. det här kan man ju åka på.
- va?
- åh, öh.. a bopedi bapi!
- fan va king!
Ja under danska kursen tyckte jag och Fritz att om de får hitta på ett låssasspråk som ingen fattar ska vi få det också. Så vi adopterade familyguy-italienska och lyckas faktiskt förstå varandra skrämmande bra.
Vart var jag? Just det, röndeaux vy (råndej vu) utanför campus om exakt 20 minuter med full skidmundering. En timme senare står vi båda med skidor på och börjar skatea runt orsa för att hitta lämplig lutning och random sak att åka nerför. Typ trappräcke, trappa, kulle... Och vi blev brutalt påminda om att Orsa, trotts att det ligger i ett län som kallas Dalarna av en anledning, är för jävla platt för att ens köra ett step-up pass i.
Men trotts den platta tillvaron lyckades vi hitta en liten sluttning som i och för sig ledde ner till vattnet, men det var fryst so what the hell. På med kameran, jag tar satts, ser en perfekt line på lite mer än två kanske tre meter med ett stort dropp i mitten, mellan ett träd och en liten stubbe. "So there was a no-fall zone in the middle" och jag kör. Pudret, eller det nyfallna slasket vilket som, fort som skvättar ur en mixer med locket liggandes brevid. Jag tar droppet med otrolig elegans och landar strax bakom.
Gnistor och vatten fluger från tailen när jag träffar asfalten på gångvägen precis innan vattnte. Claim, den här dagen är grym.
Fritz is up! Han har hittat en fin line längs med en trätrappa som ja, ingen orkat ta bort trotts att det finns en stor fin asfalterad precis breve. Men vad nu? Skärmen är helt svart??
- Kolla du bateri.. jag menar abapedi bopedi bapade?
- ... satans sneknullade penispump, sa jag inte allt för lågt.
Hem i ilfart, i med sladden och nu kommer den underbara förklaringe på teknikens wunder. Min kamera kan bara ladda om man har den på, for some reason Bill Gates will never know. Men skön och katten gustav som man är så drar man ju bara ut sladden när kameran slutat ladda för att få strom till sin portabla elvisp. Och lämnar kameran att i sin stilla ro ladda ur sig igen.
Så vi bestämmer att vi ger upp och går för att göra nått annat kreativt av vår tillvaro, som i och för sig blev pizza och entorage (stört bra serie, se den älska den, se om den igen och älska den lika mycket nästa gång.)
Nästa morgon kör vi hårt och gör vår första skidfilm säger vi med käften full av pizza. För ett otränat öra på en lapplänning lät det nog mer som "mfgn Öh 'i hrft". Så vi lägger oss med pjäxorna på för att slippa ta på de dagen efter. Jag vaknar av att något smattrar lite obehagligt mot fönstret och tittar ut. En grå fläskig massa av det som en gång varit snö, som nu är en slaskig massa förenad förorening, tittar hånfullt tillbaka på mig.
Den dagen fortsatte i djup deprission, inte blev det bättre av att man kollat om och om igen på andra skidfilmer från länder äckligt mycket närmare ekvatorn, life just isn't fair...
Något som för de som känner mig lätt skulle ta för något han kläckt ur sig som en helt random, smått vrickad "smart" idé blev till ett impulsartat äventyr.
Jag och Fritz traskade runt på måfå i lokala orsa en dag i veckan då det snöat nått så in i Finnland. And we sad!:
... hey.. det här kan man ju åka på.
- va?
- åh, öh.. a bopedi bapi!
- fan va king!
Ja under danska kursen tyckte jag och Fritz att om de får hitta på ett låssasspråk som ingen fattar ska vi få det också. Så vi adopterade familyguy-italienska och lyckas faktiskt förstå varandra skrämmande bra.
Vart var jag? Just det, röndeaux vy (råndej vu) utanför campus om exakt 20 minuter med full skidmundering. En timme senare står vi båda med skidor på och börjar skatea runt orsa för att hitta lämplig lutning och random sak att åka nerför. Typ trappräcke, trappa, kulle... Och vi blev brutalt påminda om att Orsa, trotts att det ligger i ett län som kallas Dalarna av en anledning, är för jävla platt för att ens köra ett step-up pass i.
Men trotts den platta tillvaron lyckades vi hitta en liten sluttning som i och för sig ledde ner till vattnet, men det var fryst so what the hell. På med kameran, jag tar satts, ser en perfekt line på lite mer än två kanske tre meter med ett stort dropp i mitten, mellan ett träd och en liten stubbe. "So there was a no-fall zone in the middle" och jag kör. Pudret, eller det nyfallna slasket vilket som, fort som skvättar ur en mixer med locket liggandes brevid. Jag tar droppet med otrolig elegans och landar strax bakom.
Gnistor och vatten fluger från tailen när jag träffar asfalten på gångvägen precis innan vattnte. Claim, den här dagen är grym.
Fritz is up! Han har hittat en fin line längs med en trätrappa som ja, ingen orkat ta bort trotts att det finns en stor fin asfalterad precis breve. Men vad nu? Skärmen är helt svart??
- Kolla du bateri.. jag menar abapedi bopedi bapade?
- ... satans sneknullade penispump, sa jag inte allt för lågt.
Hem i ilfart, i med sladden och nu kommer den underbara förklaringe på teknikens wunder. Min kamera kan bara ladda om man har den på, for some reason Bill Gates will never know. Men skön och katten gustav som man är så drar man ju bara ut sladden när kameran slutat ladda för att få strom till sin portabla elvisp. Och lämnar kameran att i sin stilla ro ladda ur sig igen.
Så vi bestämmer att vi ger upp och går för att göra nått annat kreativt av vår tillvaro, som i och för sig blev pizza och entorage (stört bra serie, se den älska den, se om den igen och älska den lika mycket nästa gång.)
Nästa morgon kör vi hårt och gör vår första skidfilm säger vi med käften full av pizza. För ett otränat öra på en lapplänning lät det nog mer som "mfgn Öh 'i hrft". Så vi lägger oss med pjäxorna på för att slippa ta på de dagen efter. Jag vaknar av att något smattrar lite obehagligt mot fönstret och tittar ut. En grå fläskig massa av det som en gång varit snö, som nu är en slaskig massa förenad förorening, tittar hånfullt tillbaka på mig.
Den dagen fortsatte i djup deprission, inte blev det bättre av att man kollat om och om igen på andra skidfilmer från länder äckligt mycket närmare ekvatorn, life just isn't fair...
