liberateddude

Ja, har varit ett tag sedan jag uppdatera bloggen men tack vare innehållet i inlägget innan så har jag inte kunnat vara så aktiv... av uppenbara skäl.

Men nu är det daxs för lite hemmafixande igen. Nytt golv i hallen, ska få lite pics på det...

Förvånansvärt händelselös vecka för den som inte bryr sig överdrivet om mitt privatliv.. men det blir bättring på det. Inbokat framöver, divemasterexamen, lite pool och utedyk kvar som de vill lägga senare på året, för att det ska vara så varmt och skönt som möjligt när man springer från isvaken tillbaka in i bilen...

Vidare så kommer lite roadtripps neråt landet att äga rum, bl a förbi mr T i hmfgrt-köping och ner mot Gbg och Hälsingborg... mycket som kan gå fel och istället hamna här inne!

Gick på stan och vi bestämde oss för att käka på en tapasbar. Tapas är *nånting* och kommer från spanien, eller så gjorde bara servitriserna det, inte helt säker men i alla fall. På menyn fans bland en massa smarrigt, grisnjure i sherrysås och komage i stark sås, vilken av de fyra magarna vet jag inte men förhoppningsvis inte en av de sista...

Jag tänkte: fan, måste ju pröva.. kommer ju inte kunna sova utan vetskapen om hur smakupplevelsen skulle vara. Så vi beställde två små tallrikar och ja, wow kan man ju säga. Det var sjukt gott, njure smaka lever men det lukta inte lika gott så ta lever istället. Mage däremot var smarrigt som tusan, rekomenderas starkt. Nästa gång får man köra på storkok och göra haggish.

Åh då var man otroligt mör i kroppen och har träningsverk i flera leder. Bland annat i höften som är en viktig del inom kajaking och som aldrig jobbat i den här vinkeln tidigare.

Den här bloggen kommer nu att ta en annan vändning, en mer seriös sådan som det egentligen var tänkt från början. Kan hända att jag får byta till en mer aptitlig lay-out också. Jag tänkte nämligen börja med mer instruktörsaktiga inlägg, jag ska försöka bli mer prylbögig även om jag är dålig på't.

Där med inte sagt att jag kommer sluta skriva om alla knasiga och brutala historier som jag råkar utför. Mycket mer läsning med lite annat än bara tokigheter.

Japp då plaska man runt halvt okontrollerad i den stora pölen framför Slottet i stan. Strömmen var öppen och det var ett jävla drag. 180 kubikmeter i sekunden beräkna de forsa igenom, det är typ som att få 1200 normalstora badkar i fejset... ja minus allt porslin i ögat.

Bra många kajakare var där och halva stockholms turister stod och glodde mellan de stackars laxfiskarna som fick stå och veva in och ut ifall det kom en kajak förbflytandes.

Jag slog ett öga på forsen och tänkte, det här kommer nog gå bra. Då såg jag en ganska erfaren lirare, skön snubbe också, bli brutalt utkastad ur en våg och fick simma in till bryggan. Där någonstans så endrade jag mig och vi besluta att träna på eskimåsväng istället.

Vet du vad en sån sväng är, hoppa över den här raden.

Eskimåsväng är när man ligger upp och ner i kajaken och med hjälp av paddeln och höfterna lägger sig på rätt köl igen. Ganska svårt om man aldrig provat igen, men efter ett par gånger så blir det hyvsat lätt. Knepet är att få det på rutin, för man kan ha svårt att tänka ibland... typ när man hänger uppåner bland 1200 badkar.

Men nu har man suttit den, riktigt cleant också bara för att förvärra narcissismen lite. Jag hoppas bara jag kan den igen i helgen när det verkligen gäller, i forsarna i dalarna, med stenar i... efter 23 timmars kryssningen imorn

Ja ute och promenerar lite med släkt och nära vänner. Mysigt att vandra runt bland kullarna, korna och klorofyll. Så när man knatat i en timme eller så inser man ju att farsan bor på toppen av ett jävla berg. Förbannat fin ursäkt men det finns ju inget annat sätt att ta sig dit än att gå. Bilen var ju redan ditparkerad och tuben har de inte anammat. Lokaltrafik är bara ett skämtsamt slanguttryck för SJ's ersättningsbussar som går när inlandsbanan står stilla på grund av skövlad skog eller liknande.

Morsan hade ju varit så jätte gullig och lånat ut sin KIA sportster till mig och min goda vän Oscar så att vi skulle kunna ta oss upp till Dalarna men hon räknade nog med bättre vägar...



På vägen ut till Skålforsen var vägarna... eller om man ens kan kalla de vägar, fanns det i alla fall brutala mängder vattenpölar. De andra som körde runt i golfar och jag vet inte vad tog det försiktigt och rullade så långt åt sidan de kunde.

Sist kom jag med vindrutetorkarna på 1000 knyck och med tre tokglada lirare med leendet från öra till öra. Jag hoppar ur bilen stolt som satan och berättade att det nu gick att köra på vägen för vattenpölarna hade liksom blivit mindre

Stor fors. In och ta bakvattnet sen ut och hänga lite med vågorna. Kajaken förs hit och dit och det gäller att vara avslappnat men samtidigt allert i höfterna för att kunna följa med och parera.

Det gick inte så jätte bra för Oscar. Beroende på hur man räknar förståss, man skulle ju kunna säga att han lyckades simma i tre av tre forsar. Men kan man övertyga någon om att det är possetivt kanske man skulle bli försäljare. Jag var inte långt ifrån att rädda honom en gång men jag tror att hänger man under vattenytan i en båt man inte kommer loss ur, blev för mycket för t o m honom. Självklart var han inte ensam om att simma men han blev liksom mest rutinerad kan man säga.

Det var nästan synd att han blev grym på att paddla senare för han hade ju en image på g.

Då var man uppe, proppmätt efter en kastrull med gröt och i full färd med att ta på sig allting. Myggen fick sig en frukostbuffé medan jag stod och krongla med våtdräckten och sen var det bara att glida i.

Henrik, en av instruktörerna ledde gruppen ned till vänster om parkeringen där man kunde gå i. Men jag Oscar och nån snubbe som heter Johan tog istället rygg på de två andra instruktörerna, Matias och Mårten. De skulle självklart hoppa från campingbordet (ska se om jag kan få tag i bilderna till det här) som stod vid vägräcket. Därifrån var det en brant lerbana kanske fyra meter ner till vattnet. Super Easy Super Fun.

Börja med lite paddleövningar, paddla rakt, svänga runt och använda höfterna mycket mer än vad vi trott från början. Helt mör i rygg och bål istället för i armarna som man kan tro när man kollar på lite paddleklipp. Sen skulle vi träna nånting som hette in och ut ur bakvatten.

Bakvatten: I en fors med stenar eller småöar forsar vattnet runt vid sidorna och precis bakom så trycks vattnet in och bildar en svag ström åt andra hållet. Man kan alltså mitt i en stor strömmande fors ligga helt stilla med kajaken och chilla en stund. Riktigt nice, om man kan ta sig dit så att säga.

Det gick tillslut i alla fall. Efter att ha blivit riktigt bra på att bli räddad av en annan kajak så började det komma mer och mer. Tricket var ju att alltid luta kajaken först upp mot forsen, men sen alltid in i svängen. Det var på den balanspunkten som det fallera en aning.

Men helt jävla awesome är kanske en underskattning på hur kul vi egentligen hade. Med tanke på att för en vecka sedan så hade jag ingen aning om att den här typen av paddling inte existerade och att jag nu åter igen kan förena nöje med livsfara.

Super Easy Super Fun. Det är så det beskriver forspaddling och det kan jag hålla med om. En av de härligaste sporter jag börjat med, paddlat havskajak och kanadensare i flera år men det här är nog det absolut häftigaste inom hela paddlingsgrenen.

Mycket kul hände i Dalarna den här helgen; gigantiska forsar, tunga vågor, valsar, blodsutgutelse, bastu, vattenplaning och väldigt härligt folk. Bra liv helt enkelt.

I korta drag så drog vi på fredagen vid 3-ish och var i Björbo, Dalarna en stund senare. Den kvällen gick mest åt till att kolla läget, lite teori och fackspråk. Viktigast av allt när man paddlar är att alltid paddla, hela jävla tiden och det hände ju att man frös till och ville räta upp sig eller nått sånt och det var såklart då det sket sig.

- Vad ska man göra om man välter runt med en kajak?

Eskimåsväng, lite knepig om man aldrig gjort den tidigare och tar också ett bra tag att få in på rutin. Skulle man nu, som vi, inte skulle bemästra den så får man klappa till båtens undersida (som då liger ovan ytan) tre gånger så hårt man kan och vänta på att nån kör in i en. Men hjälp av någon annans kajak kan man då enkelt vända sig rätt igen.
Skulle då ingen komma eller fort nog, får man dra i kapellet som man har runt midjan och slinker då ur kajaken lätt som en plätt. Detta är alternativ tre och kallas för att simma, ytterst pinsamt om man bemästrar någon av de ovanstående.
Nu är det ju som så att även om man kan hålla andan länge, känns 10 sekunder som en minut när man är full i adrenalin, inte har full koll på läget samt är upponer.
Också bra att komma ihåg, går man runt med en kajak ska man luta sig framåt, man har hjälm och det är den absolut säkraste possitionen man kan ha. Annars har man snart en läpp som ser ut som en råbiff och blodig haka.

Manligt kan man tycka men det var synd att behöva avbryta mitt i forsen medan alla andra fick fortsätta ner.

Det var lite basics, efter det var det läggdags med order om att gå upp exakt nångång efter 8 för vi skulle vara i kajakerna prick kl 10 eller i alla fall tjugo över...