oturskorpen flygur
Eftersom bloggandet i allmänhet från början var menad som en dagbok som alla kunde läsa, otroligt motsägelsefull samt korkad uppfinning i den benämningen har visat sig vara underlättande för gemene mans vardag. Ta t ex bloggen innan denna, karma ur balans 1 och 2. Jag har fått många förfrågningar om hur det gick sen och om bilen är lagad osv. Och på samtliga frågor har jag svarat med ett snabbt och med lågt tonläge "fan-vet-jag..."
Om nu bloggen även för mig ska hålla samma mått som en dagbok och befria mig från era frågor genom att ge ett svar en gång här på webben, kändes det fortfarande ganska fel att skriva: Dag tre hemma i Stockholm, jag har fortfarande inte en jävla aning om hur det går för hantverkarna i verkstaden.
Varför jag väntade tills jag faktiskt fick besked, innan jag gjorde nått ljud ifrån mig. Och beskedet lyder följande:
DET GÅR ÅT HELVETE MED HELA SKITEN... ja bokstavligtalat också. Bilen kostar mer att reparer än vad den är värd, när sånt inträffar lämnar verkstaden in bilen och ägaren får cash tillbaka. Så planen som från början var, åk till stan och ha kul. Har med tiden gått över till först; Åka till stan, fixa bilen, ha kul åka hem. Sen blev det lite knepigare med, Hinna fixa bilen, se till så att min tjejpolare kan åka upp igen och under den tiden försöka ha så roligt som möjligt. Sista domen är nu; Hon är uppe i Idre igen, jag är fast här, hon kommer inte att få nån bil tillbaka men fan roligt jag har haft det här hemma under tiden.
AC/DC var sinnesrubbat grymma mer om det finns på www.plaskis.se nästa konsert blir Danko Jones imorn och jag får väl helt enkelt boka buss upp.
Om nu bloggen även för mig ska hålla samma mått som en dagbok och befria mig från era frågor genom att ge ett svar en gång här på webben, kändes det fortfarande ganska fel att skriva: Dag tre hemma i Stockholm, jag har fortfarande inte en jävla aning om hur det går för hantverkarna i verkstaden.
Varför jag väntade tills jag faktiskt fick besked, innan jag gjorde nått ljud ifrån mig. Och beskedet lyder följande:
DET GÅR ÅT HELVETE MED HELA SKITEN... ja bokstavligtalat också. Bilen kostar mer att reparer än vad den är värd, när sånt inträffar lämnar verkstaden in bilen och ägaren får cash tillbaka. Så planen som från början var, åk till stan och ha kul. Har med tiden gått över till först; Åka till stan, fixa bilen, ha kul åka hem. Sen blev det lite knepigare med, Hinna fixa bilen, se till så att min tjejpolare kan åka upp igen och under den tiden försöka ha så roligt som möjligt. Sista domen är nu; Hon är uppe i Idre igen, jag är fast här, hon kommer inte att få nån bil tillbaka men fan roligt jag har haft det här hemma under tiden.
AC/DC var sinnesrubbat grymma mer om det finns på www.plaskis.se nästa konsert blir Danko Jones imorn och jag får väl helt enkelt boka buss upp.
Donkur Knivur?
Lättare än min plånbok din filmatiserade tönt...
Lättare än min plånbok din filmatiserade tönt...
karma ur balans, del II
...
Öhm...
Ah vad gör vi nu då?
Jag går ut och tittar, förhoppningsvis är bilen okej. Så jag försöker öppna dörren, bara för att finna att nej det var omöjligt. Jag skiter i va Gunde säger, snövallen jag så snyggt fickparkerat inuti blockade liksom min dörr en aning. Bökade mig igenom bilen över till den andra dörren, ut på gatan och det här är vad jag såg.
Bra nyhet: Vi står mitt i snövallen och inte på vägen, så vi kommer inte bli påkörda. Bra skit, possetivt.
Dålig nyhet: Vi står mitt i en jävla snövall, vafan gör vi nu då?
Efter det så kollar min tjejpolare på bilen som det var finn fem fel. Du, säger hon till mig, kan du hitta mina dimmljus?
De satt liksom inte kvar i karossen längre, frontkopan släpade i marken men vi fann lamporna i alla fall, det var ju bara att följa sladden som löpte från bilen. Så småningom kom polisen och vi bestämde oss att vi skulle provköra bilen, så vi bokserade ut den på gatan igen och fick faktiskt igång den. Motorhuven såg ioförsig ut som ett akvarium för fjällharar men den starta. Lamporna slet vi av och så tejpa vi fast karossen med avspärrningstejp, såg lite ut som om vi stulit en beslagtagen bil och bränt genom en kravallenhet.
Men puttra på gjorde vi, glad att slippa kostnaden för bärgningsbilen men så var det ju verkstaden hemma då. Helförsäkringen täcker allt förutom den kostnad jag måste stå för för att de har försäkrat sig. Och så den härliga verkstadsbyråkratin.
Vad man kan höra i en verkstad t ex:
Den är nog körduglig, ni BÖR överleva.
Ah det ända problemet dårå är den här remmen, men för att fixa den behövs 1 stycke skryvmejsel, och det har inte vi här utan ni får åka tre kilometer runt bygnaden för att komma på rätt sida, ni kan inte bara köra runt knuten för den är enkelriktad från tre håll.
Men jag han hem till AC/DC och är 5000 kr fattigare, hare bra!
Öhm...
Ah vad gör vi nu då?
Jag går ut och tittar, förhoppningsvis är bilen okej. Så jag försöker öppna dörren, bara för att finna att nej det var omöjligt. Jag skiter i va Gunde säger, snövallen jag så snyggt fickparkerat inuti blockade liksom min dörr en aning. Bökade mig igenom bilen över till den andra dörren, ut på gatan och det här är vad jag såg.
Bra nyhet: Vi står mitt i snövallen och inte på vägen, så vi kommer inte bli påkörda. Bra skit, possetivt.
Dålig nyhet: Vi står mitt i en jävla snövall, vafan gör vi nu då?
Efter det så kollar min tjejpolare på bilen som det var finn fem fel. Du, säger hon till mig, kan du hitta mina dimmljus?
De satt liksom inte kvar i karossen längre, frontkopan släpade i marken men vi fann lamporna i alla fall, det var ju bara att följa sladden som löpte från bilen. Så småningom kom polisen och vi bestämde oss att vi skulle provköra bilen, så vi bokserade ut den på gatan igen och fick faktiskt igång den. Motorhuven såg ioförsig ut som ett akvarium för fjällharar men den starta. Lamporna slet vi av och så tejpa vi fast karossen med avspärrningstejp, såg lite ut som om vi stulit en beslagtagen bil och bränt genom en kravallenhet.
Men puttra på gjorde vi, glad att slippa kostnaden för bärgningsbilen men så var det ju verkstaden hemma då. Helförsäkringen täcker allt förutom den kostnad jag måste stå för för att de har försäkrat sig. Och så den härliga verkstadsbyråkratin.
Vad man kan höra i en verkstad t ex:
Den är nog körduglig, ni BÖR överleva.
Ah det ända problemet dårå är den här remmen, men för att fixa den behövs 1 stycke skryvmejsel, och det har inte vi här utan ni får åka tre kilometer runt bygnaden för att komma på rätt sida, ni kan inte bara köra runt knuten för den är enkelriktad från tre håll.
Men jag han hem till AC/DC och är 5000 kr fattigare, hare bra!
vad händer när karmabalansen hamnar i gugning?? (del 1)
Enkelt, allt händer på en gång, fast i etapper. Nu händer bra saker och nu händer dåliga typ. Men det är inte riktigt som en vanlig vardag att oj nu hade jag lite tur, jag vann 50 kr på en trisslott jag hitta på gatan när jag böjde mig ner för att inte bli krossad av demolitionskulan som just nu river min skola. Nej det här är sinnesrubbat maxad tur, otur, tur igen och just när det ser ut som om att allt ska lösa sig, kukar det ut maximalt...
Idre fjäll... morgonen dagen innan jag ska ta bussen hem. Jag hade snackat med en tjejpolare och övertalat henne om att hänga med till Stockholm, för det är kul med sällskap och jag kan ta bilen istället för att åka buss, tåg buss osv... Men det är lite si och så om hon får ledigt eller inte. Så den här morgonen då, allt fuckar upp toltalt. Första tecknet var att väckarklockan ringde, dåligt, sen så glider mitt täcke av sängen och jag blir tvungen att gå upp ur sängen i alla fall... väckarklockan ligger ju på bordet vid mig och är bara att slänge i en vägg. Så när jag vänder mig om så trillar min hatt av kroken och hamnar under sängen, den har inte rört sig på tre dagar och är t o m jobbig att få ner manuellt. Jag som varit med förut inser att snart kommer en uppåtboost och jag kan gissa vilken. Så efter att ha tappat mjölkpaketet i golvet och stått och skurat en stund så ringer telefonen, och vips så har jag skjuts till stockholm.
Nu är det som så att veckan jag är hemma har planerat sig jävligt bra. Imorn lirar AC/DC, den 25e lirar ett band som heter Danko Jones, vet inget om dem men de verkar sköna och jag blev bjuden, så sist den 28e lirar Judas Priest och ja så fyller ju brorsan och en tjejpolare år så det blir inget svårt att få tag i fester heller. Så skönt flyt kan man inte ha ostraffat så....
Bilresan hem, börjar bra. Min tjejkompis har med sig överbliven marängsvisch som vi gottar oss i, jag får förståss mata henne när vi flyger fram i 90 km/h och det är toksnöyra över hela oss. I mora så byter vi så att hon får mata mig med pomfritt när jag tar oss sista biten hemåt. Men när vi kommer till Borlänga börjar skiten se brun ut. Väg 70 (rätt väg) till höger, väg 50 (vår väg) rakt fram...
Nä du det här är fan inte rätt, säger jag. Så vi ringer min farsa som garvar och säger att ah det går men det lär ja ta ett tag va... Mhm och ett jävla tag skulle det ta för:
Akta snövallen!
Oh shit! *häftiga ljudeffekter av slirande däck, snö som skrapar mot bilen, hår som flyger och gamla tanter vars löftändej flygej uf*
.... Puh... mår du bra?... Ah... Shit.... Öh vad gör vi nu?
Fast i snövall mellan falun och Borlänge, ståendes åt fel håll, bara halva bilen är på gatan. Pinsam tystnad, för det är självklart hennes bil, som jag kört och jo just det, klockan är tolv på natten cirkus...
Idre fjäll... morgonen dagen innan jag ska ta bussen hem. Jag hade snackat med en tjejpolare och övertalat henne om att hänga med till Stockholm, för det är kul med sällskap och jag kan ta bilen istället för att åka buss, tåg buss osv... Men det är lite si och så om hon får ledigt eller inte. Så den här morgonen då, allt fuckar upp toltalt. Första tecknet var att väckarklockan ringde, dåligt, sen så glider mitt täcke av sängen och jag blir tvungen att gå upp ur sängen i alla fall... väckarklockan ligger ju på bordet vid mig och är bara att slänge i en vägg. Så när jag vänder mig om så trillar min hatt av kroken och hamnar under sängen, den har inte rört sig på tre dagar och är t o m jobbig att få ner manuellt. Jag som varit med förut inser att snart kommer en uppåtboost och jag kan gissa vilken. Så efter att ha tappat mjölkpaketet i golvet och stått och skurat en stund så ringer telefonen, och vips så har jag skjuts till stockholm.
Nu är det som så att veckan jag är hemma har planerat sig jävligt bra. Imorn lirar AC/DC, den 25e lirar ett band som heter Danko Jones, vet inget om dem men de verkar sköna och jag blev bjuden, så sist den 28e lirar Judas Priest och ja så fyller ju brorsan och en tjejpolare år så det blir inget svårt att få tag i fester heller. Så skönt flyt kan man inte ha ostraffat så....
Bilresan hem, börjar bra. Min tjejkompis har med sig överbliven marängsvisch som vi gottar oss i, jag får förståss mata henne när vi flyger fram i 90 km/h och det är toksnöyra över hela oss. I mora så byter vi så att hon får mata mig med pomfritt när jag tar oss sista biten hemåt. Men när vi kommer till Borlänga börjar skiten se brun ut. Väg 70 (rätt väg) till höger, väg 50 (vår väg) rakt fram...
Nä du det här är fan inte rätt, säger jag. Så vi ringer min farsa som garvar och säger att ah det går men det lär ja ta ett tag va... Mhm och ett jävla tag skulle det ta för:
Akta snövallen!
Oh shit! *häftiga ljudeffekter av slirande däck, snö som skrapar mot bilen, hår som flyger och gamla tanter vars löftändej flygej uf*
.... Puh... mår du bra?... Ah... Shit.... Öh vad gör vi nu?
Fast i snövall mellan falun och Borlänge, ståendes åt fel håll, bara halva bilen är på gatan. Pinsam tystnad, för det är självklart hennes bil, som jag kört och jo just det, klockan är tolv på natten cirkus...
dam dam dam
/ John Williams
/ John Williams
