Vardagsfenomen #1
Skilnaden mellan att inte göra nånting och att inte ha nånting att göra.
Det är större än man kan tro. Även om det ser ut som att vara exakt samma sak. Vilket det i praktiken faktiskt är, man gör ingenting. Men det är anledning till varför man inte gör nånting som jag tänkte snacka lite om nu.
Har ni någon gång känt att, fan va skönt det vore att bara få lägga sig i soffan och inte göra ett skit? Jag vet att jag har, det var faktiskt ett citat från mig så sent som idag.
Men efter att ha bläddrat igenom samtliga tv kanaler och åter igen förvånats över hur dåligt hollywood faktiskt presterat vad gäller kvantitet. 200 kanaler = 4 sjukt dåliga filmer, 20 lika dåliga men som man redan sett, 8 matlagningsprogram som gör enkla rätter man inte kan uttala. Enkel mat är nudlar, fatta det Jamie. Så gick jag över till XboX360, sjukt nice, köpt skate2 fett nice, spelat flera dagar i sträck... samma sak bla bla bla, och så kör man samma uppdrag en miljon gånger och tillslut ger man upp för att skiten är designad för att man inte ska klara av dem... Här har vi min kväll från kl 7.
Nu kommer några tecken på att man legat i soffan för länge.
nr 1: Täcket som man har legandes i soffan (men som man aldrig använder som täcke för att det är för jävla varmt utan mer som en exktra formbar kudde) har nu tagit samma lukt som en själv. Kan det vara därför som vi känner oss mer hemma i soffan än i t ex köket?
nr. 2: Man har bildat en mysig liten grop eller som i mitt fall krater i soffan där man suttit, och i kuddarna och nämnda täcke där man haft armar, rygg, nacke ev kopp/glas. Detta gör det väldigt svårt för en att röra på sig då man antingen inte längre ligger lika skönt eller så bara glider man ner i gropen igen. Min teori är att det förhindrar oss från att få igång vår blodcirkulation och vi blir bara dåsigare och dåsigare.
nr 3: Köket ligger på ett så långt avstånd så att man får känslav av att man måste packa ner passet för att ta sig dit.
nr 4: Man börjar hata kanaler som tv1000 eller kanal + för att man aldrig får ett riktigt bra skäl till att flytta sig därifrån.
Dvs reklampauser, för är det ett dåligt program kliver vi inte upp ur soffan utan vi byter kanal, är det däremot reklam då börjar man rota i kylen, kollar mailen, min morsa stälde sig till och med och börja stryka för ett tag sen.
Vi har nu gått från att inte göra nånting till att inte ha nått att göra. Det betyder att vi inte längre aktivt valt att inte vara aktiva utan att vi känner oss tvingade till ett liv lika spännande som livet på Mir... - oh yea rymden nice... vi ska vara här i... fem år oookej, japp... -
Det underbara är att vi har saker att göra förutom att ligga i soffan och se oss själva existera i plasma-tvns refflektion.
Men jämfört med att ligga i en soffa är de sakerna sjukt jobbiga. Man kan gå en promenad, det är skönt... men öh bara gå till hallen och ta på sig skor, då måste jag först hitta ett par strumpor och nej vi skiter'it.
Btw hur länge har du suttit still bara för att ha läst ner hit?
Jag kallar det här för ett vardagsfenomen för att jag vet att det händer fler än mig. Man kan smsa folk eller vara inne på msn, frågar vad gör du, folk svara inget. Jag kan ha fem sex konversationer innan min simultanförmåga sviker mig och var enda en sitter och gör ingenting. Jag må vara en av de chilligare livsformer att gå denna jord men det betyder inte att jag inte pallar gå från soffan till hängmatten bärandes en laptop. jag ser det som en början, nästa gång kanske jag faktiskt går till köket.
Det är större än man kan tro. Även om det ser ut som att vara exakt samma sak. Vilket det i praktiken faktiskt är, man gör ingenting. Men det är anledning till varför man inte gör nånting som jag tänkte snacka lite om nu.
Har ni någon gång känt att, fan va skönt det vore att bara få lägga sig i soffan och inte göra ett skit? Jag vet att jag har, det var faktiskt ett citat från mig så sent som idag.
Men efter att ha bläddrat igenom samtliga tv kanaler och åter igen förvånats över hur dåligt hollywood faktiskt presterat vad gäller kvantitet. 200 kanaler = 4 sjukt dåliga filmer, 20 lika dåliga men som man redan sett, 8 matlagningsprogram som gör enkla rätter man inte kan uttala. Enkel mat är nudlar, fatta det Jamie. Så gick jag över till XboX360, sjukt nice, köpt skate2 fett nice, spelat flera dagar i sträck... samma sak bla bla bla, och så kör man samma uppdrag en miljon gånger och tillslut ger man upp för att skiten är designad för att man inte ska klara av dem... Här har vi min kväll från kl 7.
Nu kommer några tecken på att man legat i soffan för länge.
nr 1: Täcket som man har legandes i soffan (men som man aldrig använder som täcke för att det är för jävla varmt utan mer som en exktra formbar kudde) har nu tagit samma lukt som en själv. Kan det vara därför som vi känner oss mer hemma i soffan än i t ex köket?
nr. 2: Man har bildat en mysig liten grop eller som i mitt fall krater i soffan där man suttit, och i kuddarna och nämnda täcke där man haft armar, rygg, nacke ev kopp/glas. Detta gör det väldigt svårt för en att röra på sig då man antingen inte längre ligger lika skönt eller så bara glider man ner i gropen igen. Min teori är att det förhindrar oss från att få igång vår blodcirkulation och vi blir bara dåsigare och dåsigare.
nr 3: Köket ligger på ett så långt avstånd så att man får känslav av att man måste packa ner passet för att ta sig dit.
nr 4: Man börjar hata kanaler som tv1000 eller kanal + för att man aldrig får ett riktigt bra skäl till att flytta sig därifrån.
Dvs reklampauser, för är det ett dåligt program kliver vi inte upp ur soffan utan vi byter kanal, är det däremot reklam då börjar man rota i kylen, kollar mailen, min morsa stälde sig till och med och börja stryka för ett tag sen.
Vi har nu gått från att inte göra nånting till att inte ha nått att göra. Det betyder att vi inte längre aktivt valt att inte vara aktiva utan att vi känner oss tvingade till ett liv lika spännande som livet på Mir... - oh yea rymden nice... vi ska vara här i... fem år oookej, japp... -
Det underbara är att vi har saker att göra förutom att ligga i soffan och se oss själva existera i plasma-tvns refflektion.
Men jämfört med att ligga i en soffa är de sakerna sjukt jobbiga. Man kan gå en promenad, det är skönt... men öh bara gå till hallen och ta på sig skor, då måste jag först hitta ett par strumpor och nej vi skiter'it.
Btw hur länge har du suttit still bara för att ha läst ner hit?
Jag kallar det här för ett vardagsfenomen för att jag vet att det händer fler än mig. Man kan smsa folk eller vara inne på msn, frågar vad gör du, folk svara inget. Jag kan ha fem sex konversationer innan min simultanförmåga sviker mig och var enda en sitter och gör ingenting. Jag må vara en av de chilligare livsformer att gå denna jord men det betyder inte att jag inte pallar gå från soffan till hängmatten bärandes en laptop. jag ser det som en början, nästa gång kanske jag faktiskt går till köket.
slutklämm
- Fick jag höra av en snubbe att leva som Jabba the hut vore nice
Svar: Han är inte bara påhittad utan fett rik också så yea youre fucked.
Svar: Han är inte bara påhittad utan fett rik också så yea youre fucked.
kajaking, klippor och bränd hy
Liten uppdaterng nu när jag ändå sitter vid bloggen. Havskajak blev det i år igen, traddition som hållit igång sen jag kanske var 8 bast. De senaste 5 åren har varit i skärgården på olika ställen. Nog för att floder är jävligt nice så är det lite mer jobb när man paddlar i havet. Lite mer frihet också för den delen.
Väder som bara den var det och vi var fyra polare totalt som drog iväg. Norrtälje, eller snarare gräddö hyr ut kajaker och det här var år numero dos som vi gick genom dem. (se kajaker, dimma och låste toaletter skriven för.. ett bra tag sen)
Kajaking eller paddling i allmänhet är något som jag sysslat med länge. Det ligger kanske inte lika nära hjärtat som skidåkning, dykning och nyligen upptäckta bungyjumping för att det är inte lika häftigt. I alla fall inte på den här nivån, men det ska väl till lite mer erfarenhet och framför allt fler polare utan rädsla för döden. (eller som i vissa fall vatten, brorsan t ex är enbart gjord för kemtvätt och badar helst inte utomhus.)
Nej det som kajaking toppar är att det är så jävla chill, man kan glida runt och schteka eller så kan man pumpa lite och faktiskt träna nånting annat än låren som man gör i samtliga andra sporter jag sysslar med. Så kan man ju bestämma svårighetsgraden själv beroende på var man paddlar, hur hårt man kan tänka sig och sova osv. Flexibilitet är paddlingens trademark, ja så länge man inte snackar om när man sitter i själva kajaken, för här är långa ben och bred rumpa inte lika stora plus som på en konsert.
Vi satt och schtekte lite i en lugn vik utanför farleden och det var jävligt mycket väder. Eftersom man är en så ärfaren och sargad paddlar som jag själv hade jag förståss glömt både solkräm och myggmedel. Så mina ben är lik förbaskat större fast de inte blivit använda och min panna ser ut som Ayers rock i Australien.
Men i viken där det varken blåste eller var strömt såg man klart ner till botten och många sköna slidningar blev det längs sjögräs-täckta klippor och självklart kan man inte vara i skärgården utan att hitta en fet klippvägg att hoppa ifrån.
Väder som bara den var det och vi var fyra polare totalt som drog iväg. Norrtälje, eller snarare gräddö hyr ut kajaker och det här var år numero dos som vi gick genom dem. (se kajaker, dimma och låste toaletter skriven för.. ett bra tag sen)
Kajaking eller paddling i allmänhet är något som jag sysslat med länge. Det ligger kanske inte lika nära hjärtat som skidåkning, dykning och nyligen upptäckta bungyjumping för att det är inte lika häftigt. I alla fall inte på den här nivån, men det ska väl till lite mer erfarenhet och framför allt fler polare utan rädsla för döden. (eller som i vissa fall vatten, brorsan t ex är enbart gjord för kemtvätt och badar helst inte utomhus.)
Nej det som kajaking toppar är att det är så jävla chill, man kan glida runt och schteka eller så kan man pumpa lite och faktiskt träna nånting annat än låren som man gör i samtliga andra sporter jag sysslar med. Så kan man ju bestämma svårighetsgraden själv beroende på var man paddlar, hur hårt man kan tänka sig och sova osv. Flexibilitet är paddlingens trademark, ja så länge man inte snackar om när man sitter i själva kajaken, för här är långa ben och bred rumpa inte lika stora plus som på en konsert.
Vi satt och schtekte lite i en lugn vik utanför farleden och det var jävligt mycket väder. Eftersom man är en så ärfaren och sargad paddlar som jag själv hade jag förståss glömt både solkräm och myggmedel. Så mina ben är lik förbaskat större fast de inte blivit använda och min panna ser ut som Ayers rock i Australien.
Men i viken där det varken blåste eller var strömt såg man klart ner till botten och många sköna slidningar blev det längs sjögräs-täckta klippor och självklart kan man inte vara i skärgården utan att hitta en fet klippvägg att hoppa ifrån.
bungyjump
(för film se facebook, http://www.facebook.com/home.php#/video/video.php?v=142640778168&subj=607113168 )
Yes box bungyjump på g. Det hela spåra ur förra helgen då moder min helt på random googla fram bungyjumping i nacka strand. Ja hon gör sånt ibland och jag är ju alltid på en bra idé, särskilt om det är en riktigt dum sådan. Som i det här fallet.
Ja, lördagmorgon den första augusti 2009. Simon ringer mig alldeles för tidigt och säger: Nu? Jag slänger iväg telefonen till andra sidan rummet i hopp om att han skulle slå sig rätt regält. Men jag leta snabbt upp den igen för jag insåg vad vi var på att göra. Strax efter tolv kör vi sa jag, då i tron om att jag faktiskt skulle lyckas komma i tid.
Kvart i ett, fortfarande lördagmorgon då jag inte ätit tillräckligt för att kunna kalla nästa måltid lunch, (se en tidigare blogg om begräppet god morgon) Ställningen reser sig 55 meter över havet, typ. Med en metalkorg stor nog för 8 man hissar de upp de som står framför oss i kön, en och en. En och en kommer de också ner i en jävla fart. Här nånstans insåg vi att det kanske finns andra saker i livet än att förkorta det, man kan tillexempel deklarera eller läsa dagens nyheter... Tyvär så är ju inte vi den typen av människor och eftersom man är två stycker så blir det plötsligt lite svårare att banga.
En stor förlust i sten, sax, påse skickar Simon först upp i korgen, jag förlorade även när jag och en annan polare hoppade fallskärm så jag fick inte hoppa först då heller. Men eftersom vi ville ha det på film så följde jag gladligen med upp för att bevittna händelsen från första parket... Åter igen, dum idé. Har ni nån gång vägrat bada för att ni varit "smarta" nog att känna på vattnet innan ni hoppat i. Jag fann mig plötsligt i en situation då jag faktiskt kunde chicka ur, och tro mig, det var frestande. Jag har egentligen ingenting emot höjder fast jag måste nog erkänna att jag finner den nedre änden lite bekvämare.
Instruktören informerar Simon om proceduren, ställ dig utanför grinden med tårna på kanten, när jag räknat ner från 5 så släpper du. Låter ju ganska enkelt, ja om man saknar självbevarelsedrift och befinner sig först i ett lämmeltåg. Men han gör det, han tappar taget och försvinner ner mot marken med ett jävla skönt skrik. Återigen se filmen.
Efter en snabb high five så var det då min tur att åka upp i korgen. Det ända rådet jag fick från Simon som jag kan komma ihåg är: Tänk inte på att det står Waterteck på bryggan
Jaha? Tack som fan... Både Simon och min brorsa åkte med upp den här gången, brorsan hoppa visserligen inte men han ska ha cread för att han åkte upp trotts sin höjdskräck.
5, ut på plattån
4, tårna på kanten
3, titta inte ner!
2, jag sa!... äh glöm det
1, Släpp!
Bungee! var det sista jag hörde innan vet, sans och logiskt tänkande försvan bakom mig. Nu var det bara känslan kvar, att känna sig själv mot gravitationen i ett fritt fall. Marken blir större och större och allt man kan höra är sig själv skrika.
Plötsligt! Linan spänns och man känner hur hela kroppen sträcker ut sig i en onaturlig stretchning, huvudet väger 7 ton och med ett ljud som bara kan beskrivas som "khuugäää-twong" far man uppåt igen.
Nu svävar man fritt, man hänger i luften och hjärnan jobbar så fort för att hänga med i fallet att nu känns allt som slowmotion. Jag ser himlen, moln och väder och korgen med brorsan och Simon. Yea baby skriker jag men hinner inte se om de hörde för på mindre än en sekund bar det av neråt igen.
Yes box bungyjump på g. Det hela spåra ur förra helgen då moder min helt på random googla fram bungyjumping i nacka strand. Ja hon gör sånt ibland och jag är ju alltid på en bra idé, särskilt om det är en riktigt dum sådan. Som i det här fallet.
Ja, lördagmorgon den första augusti 2009. Simon ringer mig alldeles för tidigt och säger: Nu? Jag slänger iväg telefonen till andra sidan rummet i hopp om att han skulle slå sig rätt regält. Men jag leta snabbt upp den igen för jag insåg vad vi var på att göra. Strax efter tolv kör vi sa jag, då i tron om att jag faktiskt skulle lyckas komma i tid.
Kvart i ett, fortfarande lördagmorgon då jag inte ätit tillräckligt för att kunna kalla nästa måltid lunch, (se en tidigare blogg om begräppet god morgon) Ställningen reser sig 55 meter över havet, typ. Med en metalkorg stor nog för 8 man hissar de upp de som står framför oss i kön, en och en. En och en kommer de också ner i en jävla fart. Här nånstans insåg vi att det kanske finns andra saker i livet än att förkorta det, man kan tillexempel deklarera eller läsa dagens nyheter... Tyvär så är ju inte vi den typen av människor och eftersom man är två stycker så blir det plötsligt lite svårare att banga.
En stor förlust i sten, sax, påse skickar Simon först upp i korgen, jag förlorade även när jag och en annan polare hoppade fallskärm så jag fick inte hoppa först då heller. Men eftersom vi ville ha det på film så följde jag gladligen med upp för att bevittna händelsen från första parket... Åter igen, dum idé. Har ni nån gång vägrat bada för att ni varit "smarta" nog att känna på vattnet innan ni hoppat i. Jag fann mig plötsligt i en situation då jag faktiskt kunde chicka ur, och tro mig, det var frestande. Jag har egentligen ingenting emot höjder fast jag måste nog erkänna att jag finner den nedre änden lite bekvämare.
Instruktören informerar Simon om proceduren, ställ dig utanför grinden med tårna på kanten, när jag räknat ner från 5 så släpper du. Låter ju ganska enkelt, ja om man saknar självbevarelsedrift och befinner sig först i ett lämmeltåg. Men han gör det, han tappar taget och försvinner ner mot marken med ett jävla skönt skrik. Återigen se filmen.
Efter en snabb high five så var det då min tur att åka upp i korgen. Det ända rådet jag fick från Simon som jag kan komma ihåg är: Tänk inte på att det står Waterteck på bryggan
Jaha? Tack som fan... Både Simon och min brorsa åkte med upp den här gången, brorsan hoppa visserligen inte men han ska ha cread för att han åkte upp trotts sin höjdskräck.
5, ut på plattån
4, tårna på kanten
3, titta inte ner!
2, jag sa!... äh glöm det
1, Släpp!
Bungee! var det sista jag hörde innan vet, sans och logiskt tänkande försvan bakom mig. Nu var det bara känslan kvar, att känna sig själv mot gravitationen i ett fritt fall. Marken blir större och större och allt man kan höra är sig själv skrika.
Plötsligt! Linan spänns och man känner hur hela kroppen sträcker ut sig i en onaturlig stretchning, huvudet väger 7 ton och med ett ljud som bara kan beskrivas som "khuugäää-twong" far man uppåt igen.
Nu svävar man fritt, man hänger i luften och hjärnan jobbar så fort för att hänga med i fallet att nu känns allt som slowmotion. Jag ser himlen, moln och väder och korgen med brorsan och Simon. Yea baby skriker jag men hinner inte se om de hörde för på mindre än en sekund bar det av neråt igen.
Mitt första och garanterat inte sista bungy-hopp gjordes med action event
för er som läser det här i tid googla bungyjump i nacka, de har öppet nästa helg också.
för er som läser det här i tid googla bungyjump i nacka, de har öppet nästa helg också.
