liberateddude

(för film se facebook, http://www.facebook.com/home.php#/video/video.php?v=142640778168&subj=607113168 )

Yes box bungyjump på g. Det hela spåra ur förra helgen då moder min helt på random googla fram bungyjumping i nacka strand. Ja hon gör sånt ibland och jag är ju alltid på en bra idé, särskilt om det är en riktigt dum sådan. Som i det här fallet.

Ja, lördagmorgon den första augusti 2009. Simon ringer mig alldeles för tidigt och säger: Nu? Jag slänger iväg telefonen till andra sidan rummet i hopp om att han skulle slå sig rätt regält. Men jag leta snabbt upp den igen för jag insåg vad vi var på att göra. Strax efter tolv kör vi sa jag, då i tron om att jag faktiskt skulle lyckas komma i tid.

Kvart i ett, fortfarande lördagmorgon då jag inte ätit tillräckligt för att kunna kalla nästa måltid lunch, (se en tidigare blogg om begräppet god morgon) Ställningen reser sig 55 meter över havet, typ. Med en metalkorg stor nog för 8 man hissar de upp de som står framför oss i kön, en och en. En och en kommer de också ner i en jävla fart. Här nånstans insåg vi att det kanske finns andra saker i livet än att förkorta det, man kan tillexempel deklarera eller läsa dagens nyheter... Tyvär så är ju inte vi den typen av människor och eftersom man är två stycker så blir det plötsligt lite svårare att banga.

En stor förlust i sten, sax, påse skickar Simon först upp i korgen, jag förlorade även när jag och en annan polare hoppade fallskärm så jag fick inte hoppa först då heller. Men eftersom vi ville ha det på film så följde jag gladligen med upp för att bevittna händelsen från första parket... Åter igen, dum idé. Har ni nån gång vägrat bada för att ni varit "smarta" nog att känna på vattnet innan ni hoppat i. Jag fann mig plötsligt i en situation då jag faktiskt kunde chicka ur, och tro mig, det var frestande. Jag har egentligen ingenting emot höjder fast jag måste nog erkänna att jag finner den nedre änden lite bekvämare.

Instruktören informerar Simon om proceduren, ställ dig utanför grinden med tårna på kanten, när jag räknat ner från 5 så släpper du. Låter ju ganska enkelt, ja om man saknar självbevarelsedrift och befinner sig först i ett lämmeltåg. Men han gör det, han tappar taget och försvinner ner mot marken med ett jävla skönt skrik. Återigen se filmen.

Efter en snabb high five så var det då min tur att åka upp i korgen. Det ända rådet jag fick från Simon som jag kan komma ihåg är: Tänk inte på att det står Waterteck på bryggan

Jaha? Tack som fan... Både Simon och min brorsa åkte med upp den här gången, brorsan hoppa visserligen inte men han ska ha cread för att han åkte upp trotts sin höjdskräck.

5, ut på plattån

4, tårna på kanten

3, titta inte ner!

2, jag sa!... äh glöm det

1, Släpp!

Bungee! var det sista jag hörde innan vet, sans och logiskt tänkande försvan bakom mig. Nu var det bara känslan kvar, att känna sig själv mot gravitationen i ett fritt fall. Marken blir större och större och allt man kan höra är sig själv skrika.
Plötsligt! Linan spänns och man känner hur hela kroppen sträcker ut sig i en onaturlig stretchning, huvudet väger 7 ton och med ett ljud som bara kan beskrivas som "khuugäää-twong" far man uppåt igen.

Nu svävar man fritt, man hänger i luften och hjärnan jobbar så fort för att hänga med i fallet att nu känns allt som  slowmotion. Jag ser himlen, moln och väder och korgen med brorsan och Simon. Yea baby skriker jag men hinner inte se om de hörde för på mindre än en sekund bar det av neråt igen.