liberateddude

Något man snabbt fattar om man har samma iq som en neutronfysiker, är att tvätt inte tvättar sig själv. I alla fall inte vid avsaknad av mödrar. Nu har inte jag samma iq som hos en neutronfysiker, därför tog det mig lite längre tid att komma till samma slutsatts. Så efter att ha lånat strumpor från Dogge i fyra dagar började vi inse att något måste göras. Efter att ha räknat på hur lång tid det skulle ta att posta hem tvätten kontra göra det själv, kom vi till en bitter slutsatts. Tvättiden sattes söndagen den 31 augusti, idag, kl 10 - 13. Tiden såg lovande ut eftersom att den nya dyngsryttmen sparkade igång systemet redan kl 9 på morgonen och sen så hade man ju resten av dagen till annat.

Yea right... Tal x i ekvationen som vi totalt glömde bort, var att ingen av oss var hemma innan klockan 3 i morse. Billy Tallents Devil in a midnight mas fick liv i mig ungefär 20 i 10... Ingen av oss var väl riktigt förberädda på vad som skulle ske. Allt var nästan redan färdigt så det var bara att slunga i sig en frukost, ställa tallriken på golvet för att diskbänken var fylld till den höjd att vi snart inte kunde få ut nya tallrikar ur skåpet. Lite som en ond cirkel. Tvätten var redan prydligt slängd i en ikea-kasse och så bar det av till grannhuset, hur kan det annars bli så kronglit som möjligt? I sedvanlig dramaturgisk ordning började allt bra, de två maskinerna snurrade igång duktigt. De var inte särskilt stora så vi fick tvätta i omgångar.

Problemen hopade sig den andra vändan, då den våta tvätten skulle in i torkskåpen, nej förlåt, singular, torkskåpet ska det vara. En mer detaljerad beskrivning av skåpets skick fick vi när Dogge skulle vrida på värmen och hittar sig själv stående med vredet i handen. Men den brummade igång och vi tänkte att "äh vafan" och åter gick till Invader Zim och nudlar.

Omgång nummer två med kläder som nu skulle trängas in skåpet gav löften om att en hel del MacGyver-tänkande skulle behövas. Men som tur är hängde linor i taket och våran tvätt utgjorde nått indisk-stilat basar, där väggar och tak inte längre var synliga utan täckta med kläder. Vi tänkte att "ah men det löser sig, vi ger det en timme." Snyggt nog var det precis så lång tid som vi hade kvar på tvättiden.

Men... Tre Invader Zim avsnitt senare så känns det nästan som om tvätten har blivit blötare. Ända riktiga skilnaden var att det övergått från kall, blöt tvätt, till varm, fuktig och squishie tvätt. Vi var i ett drastiskt behov av en nödlösning, men vi slänger ner allting i ikea-kassen som nu med vattnet var tre gånger så tung. Kommer hem och tänker "hänga tvätt, vart hur?" 

jag - Vi har ingen lina eller nått sånt va?

Dogge - Nope... men...

J - Vad?

D - Vi har dörrar!

Jag hänger genast på det som nog kommer att bli den senaste flugan inom heminredning och säger att, vi har skåpluckor, garderober. Dogge fyller snart in med duschkabin och gardinstänger. Personligen, tycker jag att vi borde få en applåd.

Inget är för dåligt, för att kunna bli en nich.
// Andra balkongen på Barkagatan 9

Introduktionen är över, jag är nu officielt stationär turist i Dalarnas centrum. Första föreläsningen idag, av en Jürgen Harman, skön tüsk farbror. Väldigt bra föreläsning, ganska basic som gav en bra inblick i hur turismvärlden byggs upp. Lyckades förvirra två hela klasser med skilnaden mellan resenär, besökare och turist. Tre begräpp jag inte orkar älta om idag. Men farbror ska ha en eloge ändå för att ha lyckats hålla samtliga elever vakna och då måste man ha med i beräkningen att vi satt i den lokala biosalongen.

Sitter nu här i en fyra som jag delar med: 1 stycke medmänniska. Fränt som fan kan man tycka... Och det är det ta-mej-fan också. Men nu har man ändå kommit igång, pengarna försvinner i takt med kylskåpsinnåhållet och nu får man väl luta sig tillbaka och se hur livet ska fortsätta härifrån.

liberated

Som fanns med i den tidigare bloggen ja... Nej det var inte random ord som jag sula in för att få en roligare titel, det finns en historia bakom. Efter att dimman lättat så hittade vi äntligen fram till en färjekaj som talade om för oss att vi var ju helt åt helvete. Ja som sagt, en paddling som borde tagit 2 - 3 timmar tog nu lite mer än fem timmar. Väl tillbaka till kajakuthyrningen lastade man självklart om allt från kajak till bil, bada* och går på toaletten. Men nu var det ju så att eftersom vi var så jävligt franska på att passa tiden, hade snubben som skötte stället stämplat ut för dagen. Men solidarsisk som han äro åkte han naturligtvis och hjälpte oss, låste upp toaletten och lasta kajakerna på en lastbil. När han då tyckte att han var klar med allting så hade ju jag självklart gått och satt mig på muggen, bara för att få syn på en tidning. På framsidan av denna var en stor frän bild av en monstervåg, klyven i tu av en helt genomvåt surfare. Men det var ingen vanlig surfare på en bräda, det här var en kajaksurfare som slungade sig över vågorna och vart efter jag läste mer så visa det sig att det finns en hel kultur med kajaksurfare som har tävlingar och hela paketet. Som inte alls värkar helt ashäftigt. Problemet kommer nu när kajakgubben låste toaletten (förmodligen i tron att närmaste granne, ja han som bor två mil åt höger, kommer komma och stjäla allt dasspapper.) Kvar sitter jag och är helt uppslukad av en av de häfftigaste sporterna idag. Väl klar, går ut och undrar varför det var så jävla mörkt över allt. Jag har en ond aning om vad som kan ha hänt och det bekräftas när jag försöker gå igenom dörren. Smäller pannan  i titthålet och ah... vad gör man?
Efter att ha sett några MacGyver-avsnitt börjar man ju leta efter shampoo att göra en bomb av. Eller skosnören och flytande kväve för att picka låset. Men det räckte att skicka morse signaler med lampswitchen, så kom kavaleriet med mobiltelefoner.

Att läsa för mycket kan vara farligt, man vet aldrig när man läst den här meningen

mysig titel va?

Många av er som älskar Zach Snyder och hans filmer tror säkert att det här handlar om något helt annat. Och eftersom jag tycker att Resident Evil är bättre, så gör det faktiskt inte det. Jag tänkte skriva ett par filosofiska rader om dykning och världen under oss är då? Alla duktiga småbarn som samtidigt skrek havet ska få en kaka sen.

Vilken jävla värld då undrar säkert nåra. Antag då att "nåra" bara badat i Östersjön och därför inte brytt sig om att ha ögonen öppna. (Det eller har linser och ser därför inte ett skit vart han/hon badar) Thailand är ett av de länder som ligger närmast den här "världen". Jag var och tubdök där för ett tag sen och jag kan ju säga så mycket som att jag aldrig har velat gå upp ur vattnet sån jag klev i. I och för sig så var jag tvugnen för att kunna skriva den här bloggen... men vafan det kunde vi ha tagit på telefon. Eller ja... får väl bli nån form av brevsköldpadda men ni fattar.

Okej vi skippar skitsnacket och hoppar i på en gång, alla fattar vad ett korallrev är och att det är fucking awsom... Det kryllar av sushi och man som svensk kan se hur långt som helst. Alla ni mälarbadare förstår kanske inte vad jag menar när jag säger att man kan se horisonten under ytan. (Den finns ju som bekant inte här) Thailändarna själva klagade lite och sa "suck bara 25 meters sikt idag..." En annan hade ju varit som förtjust över att vi snart skulle dyka om det inte hade varit så att er kära berättare hade legat och kramat relingen i ett tappert försök att behålla värdigheten. Från Pukket till Phi Phi öarna är det tre timmar med båt. Min mage må tåla en del men just den här frukosten ville inte riktigt vara kvar... Öh ja... men en klar ljusgrön nyans i facet klev jag upp och gick in mot den grupp andra dykare som förvånat satt kvar på den plats jag precis rusat ifrån. Halvägs in igen var jag tvungen att vända och slänga mig mot relingen igen då... Efter att ha repiterat denna procedur ett antal gånger frågade min divemaster mig om det fanns något kvar att få upp. En fråga jag besvarade med ett klart och starkt "Nej det finns det inte. Vad har jag missat" - Ja efter en livstid av åksjuka lär man sig hantera situationen och kan förvåna människor med ett vältaligt uppträdande samtidigt - Gruppen skrattar lite och vi fortsätter med brefingen.

Vi ska göra tre dyk vid de berömda Phi Phi öarna på thailands östkust. De har som sagt felparkerat lite mer än tre timmar ut och där ligger de jävligt bra. Öarna består till största delan av pelare som behagat skjuta upp ur tomma intet. Det är som så att hela Thailand är fylld av "berg" som mer ser ut som utspilda playgo bitar. Det är igentligen kalksten som med tiden pressats upp ur marken. Dessa klippväggar är underbara att klättra i och de ser rätt roliga ut när träd behagat växa rakt horisontelt ut ur dem. Så Phi Phi öarna är otroligt välklädda ändå och under ytan blottar sig en fet värld av koraller, anemoner, fjärrilsfiskar, pappegojfiskar och ja det ser lite ut som hagaparken - fast översvämmat... atlantis delux - En och en annan haj kan man hoppas på också, de brukar ligga på bottnen och sova.


Fun fact about the main character in Jaws.

Hajar dör ju som bekant om de inte simmar, detta jäller inte alla hajar. Många revhajar kan andas även när de ligger stilla, de är också exremt aktiva på natten. Varför de gärna ligger på bottnen och tar igen sig lite på dagen. Några av de revhajar som finns i Thailand är just vit och svartspettsad revhaj, samt leopardhaj. Medans manligheten gömmer sig i garderoben kan jag tillägga att alla dessa sötnosar är extremt gulliga och kramsjuka. Därmed inte sagt att man ska klappa en haj, inte för att den bits utan för att den kanske flyttar på sig och då kan man inte längre se den... duh. Hajtänder är uppdelade i två kategorier. De som gräppar och de som strimmlar. Gräppar käften har tänderna vända innåt så att de kan suga in bytet och hålla det i ett gräpp. Det är alltså ganska svårt att dö av en sån haj, även om man försökte kan man nog som bäst mista handen... och då förblöder man inte äns så det är ett väldigt ineffektift sätt att ta självmord på, 4:e våningen rekomenderas. Den haj jag bekantade mig med var en leopardhaj, c a 4 meter så det är en ganska liten haj. Min favorit är nog den svartfenade revhajen, förekommer vanligast i akvarium, bl a aquaria på djurgårn. Den är sjukt cool och smidig, det som kännetecknar den är att den har en svart spets längst upp på ryggfenan.

De hajar som befann sig på samma plats som jag var två leopardhajar. Som av nån darwin-anledning fått samma färg som ett pälsbeklätt landdjur med samma namn. Det gör att de ser väldigt roliga ut men är detsto bättre kamoflerade. En av de låg på bottnen och såg ut att njuta som fan... i öh... solen. Den andra hajen kom seglande bara nån meter över oss på ett otroligt lätt sätt. Ingen av oss han äns upptäcka den föräns den gled över våra huvuden och det var bara min instruktör som lyckades packa upp kameran i tid.
Men trotts att hajen är den coolaste kategori fisk som finns måste nog mitt favorit havslevande djur bli sköldpaddan. För ja... vafan gör den där? Jag tror inte den själv riktigt har koll på det men skiter fullständigt i att söka livets mening. Eller liv och dens mening... Det som fyller en havssköldpaddas vardag är glida runt, käka lite, glida lite till... glida upp till ytan för att sega och sola. Resten av tiden sover den. Jag tycker att sköldpaddan är ett praktexempel på harmoni och är nästan en förkropsligad gestalt av mening "äh.. vem bryr sig, tare lugnt och det fixar sig.. ups jag självdog, ses"

Ah dykning är som bekant jävligt fränt och nånting jag tänker fylla den här bloggen med såfort jag blött ner mitt face lite mer. Att vänta sig från den här bloggen tillkommer nu: coola dykplatser, stuff, more stuff and shit about diving.



"Vad vi kan lära oss av historien om atlantis. Bygg inte städer på havsbottnen, det är kallt, blött och man kan inte andas om man inte råkar vara en nedrans fisk. Gör inte om det!" - Herman Hedning