världen under oss
mysig titel va?
Många av er som älskar Zach Snyder och hans filmer tror säkert att det här handlar om något helt annat. Och eftersom jag tycker att Resident Evil är bättre, så gör det faktiskt inte det. Jag tänkte skriva ett par filosofiska rader om dykning och världen under oss är då? Alla duktiga småbarn som samtidigt skrek havet ska få en kaka sen.
Vilken jävla värld då undrar säkert nåra. Antag då att "nåra" bara badat i Östersjön och därför inte brytt sig om att ha ögonen öppna. (Det eller har linser och ser därför inte ett skit vart han/hon badar) Thailand är ett av de länder som ligger närmast den här "världen". Jag var och tubdök där för ett tag sen och jag kan ju säga så mycket som att jag aldrig har velat gå upp ur vattnet sån jag klev i. I och för sig så var jag tvugnen för att kunna skriva den här bloggen... men vafan det kunde vi ha tagit på telefon. Eller ja... får väl bli nån form av brevsköldpadda men ni fattar.
Okej vi skippar skitsnacket och hoppar i på en gång, alla fattar vad ett korallrev är och att det är fucking awsom... Det kryllar av sushi och man som svensk kan se hur långt som helst. Alla ni mälarbadare förstår kanske inte vad jag menar när jag säger att man kan se horisonten under ytan. (Den finns ju som bekant inte här) Thailändarna själva klagade lite och sa "suck bara 25 meters sikt idag..." En annan hade ju varit som förtjust över att vi snart skulle dyka om det inte hade varit så att er kära berättare hade legat och kramat relingen i ett tappert försök att behålla värdigheten. Från Pukket till Phi Phi öarna är det tre timmar med båt. Min mage må tåla en del men just den här frukosten ville inte riktigt vara kvar... Öh ja... men en klar ljusgrön nyans i facet klev jag upp och gick in mot den grupp andra dykare som förvånat satt kvar på den plats jag precis rusat ifrån. Halvägs in igen var jag tvungen att vända och slänga mig mot relingen igen då... Efter att ha repiterat denna procedur ett antal gånger frågade min divemaster mig om det fanns något kvar att få upp. En fråga jag besvarade med ett klart och starkt "Nej det finns det inte. Vad har jag missat" - Ja efter en livstid av åksjuka lär man sig hantera situationen och kan förvåna människor med ett vältaligt uppträdande samtidigt - Gruppen skrattar lite och vi fortsätter med brefingen.
Vi ska göra tre dyk vid de berömda Phi Phi öarna på thailands östkust. De har som sagt felparkerat lite mer än tre timmar ut och där ligger de jävligt bra. Öarna består till största delan av pelare som behagat skjuta upp ur tomma intet. Det är som så att hela Thailand är fylld av "berg" som mer ser ut som utspilda playgo bitar. Det är igentligen kalksten som med tiden pressats upp ur marken. Dessa klippväggar är underbara att klättra i och de ser rätt roliga ut när träd behagat växa rakt horisontelt ut ur dem. Så Phi Phi öarna är otroligt välklädda ändå och under ytan blottar sig en fet värld av koraller, anemoner, fjärrilsfiskar, pappegojfiskar och ja det ser lite ut som hagaparken - fast översvämmat... atlantis delux - En och en annan haj kan man hoppas på också, de brukar ligga på bottnen och sova.
Fun fact about the main character in Jaws.
Hajar dör ju som bekant om de inte simmar, detta jäller inte alla hajar. Många revhajar kan andas även när de ligger stilla, de är också exremt aktiva på natten. Varför de gärna ligger på bottnen och tar igen sig lite på dagen. Några av de revhajar som finns i Thailand är just vit och svartspettsad revhaj, samt leopardhaj. Medans manligheten gömmer sig i garderoben kan jag tillägga att alla dessa sötnosar är extremt gulliga och kramsjuka. Därmed inte sagt att man ska klappa en haj, inte för att den bits utan för att den kanske flyttar på sig och då kan man inte längre se den... duh. Hajtänder är uppdelade i två kategorier. De som gräppar och de som strimmlar. Gräppar käften har tänderna vända innåt så att de kan suga in bytet och hålla det i ett gräpp. Det är alltså ganska svårt att dö av en sån haj, även om man försökte kan man nog som bäst mista handen... och då förblöder man inte äns så det är ett väldigt ineffektift sätt att ta självmord på, 4:e våningen rekomenderas. Den haj jag bekantade mig med var en leopardhaj, c a 4 meter så det är en ganska liten haj. Min favorit är nog den svartfenade revhajen, förekommer vanligast i akvarium, bl a aquaria på djurgårn. Den är sjukt cool och smidig, det som kännetecknar den är att den har en svart spets längst upp på ryggfenan.
De hajar som befann sig på samma plats som jag var två leopardhajar. Som av nån darwin-anledning fått samma färg som ett pälsbeklätt landdjur med samma namn. Det gör att de ser väldigt roliga ut men är detsto bättre kamoflerade. En av de låg på bottnen och såg ut att njuta som fan... i öh... solen. Den andra hajen kom seglande bara nån meter över oss på ett otroligt lätt sätt. Ingen av oss han äns upptäcka den föräns den gled över våra huvuden och det var bara min instruktör som lyckades packa upp kameran i tid.
Men trotts att hajen är den coolaste kategori fisk som finns måste nog mitt favorit havslevande djur bli sköldpaddan. För ja... vafan gör den där? Jag tror inte den själv riktigt har koll på det men skiter fullständigt i att söka livets mening. Eller liv och dens mening... Det som fyller en havssköldpaddas vardag är glida runt, käka lite, glida lite till... glida upp till ytan för att sega och sola. Resten av tiden sover den. Jag tycker att sköldpaddan är ett praktexempel på harmoni och är nästan en förkropsligad gestalt av mening "äh.. vem bryr sig, tare lugnt och det fixar sig.. ups jag självdog, ses"
Ah dykning är som bekant jävligt fränt och nånting jag tänker fylla den här bloggen med såfort jag blött ner mitt face lite mer. Att vänta sig från den här bloggen tillkommer nu: coola dykplatser, stuff, more stuff and shit about diving.
"Vad vi kan lära oss av historien om atlantis. Bygg inte städer på havsbottnen, det är kallt, blött och man kan inte andas om man inte råkar vara en nedrans fisk. Gör inte om det!" - Herman Hedning
