Peace and love

Har man blogg så ska man väl få arslet ur toasitsen och använda den också. I morse kom jag hem efter en vecka i Borlänge. Där, som ni säkert vet, finns mer än bara en kupol och varmkorv. En gång om året invarderas denna förort till Falun av en mängd människor, som efter en tid börjar undra i vilken del av landet de precis vaknat upp i. Jag snackar självklart om festivalen Peace and Love. Under de tre sista dagarna av denna festival spelar band som oftast inte alls handlar om fred och kärlek. Lite också varför just jag var där. Inget fel med fred och kärlek, vi har ju bevisat att det är svårt att överleva utan dessa två element. Det är därför jag tycker att det är bättre att sjunga om krig och satans moster, istället för att utkämpa dem. Vi ska ju inte slita ut kärleken med sång heller, då sätter jag hellre på någon i en bajamaja efter fem timmars konstant headbangande och påstår mig vara kär.
  För mig är festivalen den själva känslan av få kasta ut ansvar, kontroll och alla moraliska principer från ett hotellrum på tredje våningen, för att sedan dumpa TV:n över alltihopa och gå därifrån. Som när man huvudstupa kastar in sin kropp i en moshpit efter att ha lämnat hjärnan i tältet så känner man sig på något sätt frigjord. Man kan andas ut för att senare återgå till det liv man förhoppningsvis hade innan. Men för att kunna göra detta krävs rätt mängd decibel och rätt typ av musik. Tyngre är bättre för att pulsen ska kunna styras av basen istället för hjärtat. Och bara för att stärka min poäng så bjuder man in Sabbaton till P&L, det svenska bandet som faktiskt bara sjunger om krig.
  Själva campingen är egentligen inte så häfftig som alla tycker. Ibland regnar det, ibland steks man. Man sover sällan i sitt eget tält och bryr sig inte om inredningen, så länge det inte handlar om hur många trasiga solstolar man kan stapla på hög innan grannarna inser att de sitter på marken. Nej men generellt sett så låter inte det som nån direkt förändring i vardagen. Tänker man på det sättet så blir buldozrarna som städar efter festivalerna en fin liknelse med mödrar...

Mer detaljerat om bandet och nån typ av dagbok över vad jag gjorde på festivalen kanske tillkommer...

Stay scared!

Meningen med bloggen

Ja ja jag ska! Om jag vill ha fler mammor än Heimdal så ber jag om dem. Blogga hit och dit, allt mina bloggar har handlat om är i stort sett; att bloggande är meningslöst och/eller för personligt för att jag vill att det ska hamna på internet. Men nu är det förändringar å färde!
Under de senaste veckorna har jag varit lika hurtig som en kåt fågel. Jag har inte bara skaffat ett någerlunda ädelt, om något avskytt jobb. Nej det är inte försäkringsagent. Under samma epok tackade nästa skola ja till min närvaro under kommande två läsår. Och det är här min blogg börjar få ett syfte, förutom att vara ett tidsfördriv för någon med mycket tallang men utan mål/ork. Nämnda talang har hittills bara använts till att snabbt komma på usla, dock fungerande undanflykter. Vilket i och försig har lätt till hyffsade betyg och mindre kroppsarbete i morsans trädgård.
Min blogg ja, liberateddude.se som enligt de som känner mig personligen, är ett lika fantasifullt namn som näbbdjuret. Titta ett djur med näbb, vad kan man döpa det till... döh. Namnet Liberateddude är igentligen bara två sammanslagningar av två andra nic som jag råkar gilla, men två andra idioter tyckte att de var skitbra bloggnamn och därför fanns inget av dem över till mig. Buhu, kasta inte kulturministrar på mig för det.
Jag ska komma till en poäng, jag lovar. Skolan! Som min blogg nu mera relaterar till är en skidlärarar & reseledarskola, belägen uppåt landet, dit växthuseffekten ännu inte snott allt det roliga. Även om att åka vattenskoter på en glassier är en lockande tanke. I denna blogg ska händanefter skidåkning, väderlekar och lite skidmärken göra ett tappert försök att konkurrera ut de flera ton skitsnack jag producerar under en kväll.

Jag kan börja berätta lite om skolan. Den heter så mycket som scott, swedish collage of turism and travel. Skithäfftigt. Den ligger som sagt uppåt landet, härifrån sett, nämligen Orsa. Mer detaljerat än så är nog lite svårt då man kan hoppa från välkommen till Orsa skylten till Taclk för ditt besök och välkommen åter, i andra änden. Det och att invånarantalet fördubblas varje termin vi spenderar på skolan. Vilket dock inte är så länge! Och det är nu som det bästa börjar. Jag och min framtida rumskompis pratade med random nuvarande elever, efter att ha passerat gränsen för hur många kaffekoppar som är nyttigt för en människa, så visar det sig att eleverna på scott har ett genomsnitt på 160 skiddagar. "Och" kanske nån obildad snubbe häver ur sig, utan att titta på hur många dagar en almenacka har. Så för att förtydliga det - Det är nästan hälften av ett år! Gemfört med genomsnitt svensson som spenderar en vecka i sälen plus nån enstaka utflykt till den lokala pulkabacken. - Det rular helt enkelt.
Skolan i sig består av tegel, wow... Men det är boendet som lockar fram alla våta collage-drömmar som man fått från hollywood. Vi kommer att bli inackorderade i studentbostäder, som ligger ganska perfekt intill en söt liten flod. C a 30 meter ovanför vattenytan är den högsta punkten för det hopp som eleverna själva har byggt. Hoppet var väl lutade väl en 60 grader, nu är inte mitt ögonmått vad det borde vara men skit i det, det är awesome. Hoppet slutar i alla fall i vattnet och är till för de som känner för att slipa till sina hopp-skills utan att behöva bry sig om bagateller som typ landning och sånt. Inte långt från hopptornet (som jag faktiskt kan kast tomma ölburkar på från mitt sovrumsfönster, och det är häftigt för jag kastar redigt uselt, specielt efter att ha tömt nog med ölburkar för att slippa hämta dem efter varje kast.) där ligger en brygga och guppar stillsamt, i alla fall tills vidare. Skrev han med ett leende stort för att glänsa ut en amerikansk talkshow-host. På bryggan står en rykande badtunna. Ni vet en sån i sommarkatalogen, men som man inte vågar köpa av rädsla för att människorna på bilden ska ingå på köpet. Framför mina ögon började nu nakna cheerleaders dansa runt mig, med druvor, stora fjäderfläktar och andra saker jag hade svårt att fokusera på. Tyvär så han jag bara stå och dreggla i några sekunder för genom luften kom nu ett par skidor flygande. Lill-killen som skidorna var fastsatta i gjorde utan problem en bakåtvolt och skär ner skidorna i vattnet. Varpå vi börjar applådera och sekunderna efter gjorde ett nytt par skidor en 360 och landade i vattnet. Min hjärna hade redan för mycket att bearbeta och här nånstans förstog den vad det var som pågick och gjorde ett gigantiskt glädjeskutt, stuttsade mott skallbenet och for ner i halsen på mig. Varför jag inte kunde få fram ett ljud, utan bara stog och dreggla.

För er som är som är intresserade om hur jag bor, läs det här, kom inte och knacka på kl 9 på morgonen. Som den utbildade mäklare jag kunde vara så kan jag så pass mycket fackspråk, för att kunna säga att det är en 2:a. Som jag delar med en annan, och nu har jag väl använt alla kunskaper jag fick från matte B. Men om jag ska vara mig själv lite, så är det en jävligt schysst lägenhet, eget kök, där man faktiskt inte når från ena väggen till den andra. Sovrum, även om sängarna bara kommer att bestå av ett par felparkerade madrasser. Vardagsrum, med en akustik som bara skrek Guitarhero 3 på surround. Sist men inte minst, badrum med badkar, lyxigt värre.
Skolan kommer att arbeta mycket med en som människa, lite språkkurser och en hel del skidåkning. Så om du snubblat in hit utan att tänka dig för, håll utkik efter häftiga bloggar angående snö, vallning och Gunde Svan.


Klicka inte runt helt random på internet, rätt som det är så läser du det här!
Liberated.


RSS 2.0