depprimerad och sur
Såfan heller, bara posetiva och glada tankar nu. Var dock det för inte allt för länge sedan, kommer ni ihåg när det regnade typ två veckor i sträck. Jo nånstans i början där kröp jag ner i soffan och jag klev liksom inte upp på ett tag. Lirade XboX360 dygnet runt och var ganska trött på att vara kvar i Sverige. Jag är väldigt patriotisk av mig och älskar vårat moderland men är jag kvar här för länge så börjar sakta men säkert nån form av paranoidisk klaustorfobi att växa inom mig.
Jag tänkte vara lite radikal och bara slänga ur mig lite om hur pissit man kan må, förhoppningsvis har du som läser det här inte upplevt det och då kan ta det här som tips för när du väl gör det. Och tro mig, det är liksom en del av våran kultur att nån gång vara deprimerad och måla grått och se på väggarna som om de var insidan av en hamsterbur. Och har du redan mått såhär så kommer du kanske känna igen dig och då må bättre för att du inte är ensam och ja... du vet, av nån anledning så är det skönt att veta att man inte är den ende som har haft ett helvete... sadist...
Så hur är det egentligen? Känner du till murphys lag? Lagen om all jävlighet som säger att om en sak kan gå snett, så kommer den garanterat att göra det. I det här fallet så vist, vill man ligga hemma och bara må lite allmänt ruttet så kan det vara ganska befriande, det är att komma ut ur det tänket som är det knepiga. För oftast när man inte vill göra något, så vill alla andra det. Jag måste ha haft fyra fem samtal just den onsdagen från folk som ville ha med en ut, eller värre från folk som redan var ute och från första parkett berätta hur roligt man inte hade. Men man vill ändå inte följa med ut för att, ja man är ju lite grå och tråkig och sådär inte på humör.
Det skiter sig alltid där, för sen när man då vill må lite bättre igen och inse att jo men det regnar faktiskt inte hela tiden, eller hur SMHI, tänk på det... posetivare hemsida var ju svår att hitta... öh just det, då när man dagen efter känner att ja men gå ut och köra lite vindsurfing, bergsklättring eller bowla så är självklart var enda jävel bakfull, bortrest eller precis upptäckt en avlägsen släkting som kommit för att diskutera arvet efter en annan släkting man inte viste att man hade.
Vad händer då när man plötsligt går från att inte göra ett skit, till att inte ha ett skit att göra?
Det kukar ut rätt regält där, sen så det där med att det inte regnar hela tiden, kan ibland kännas som skitsnack rakt av. Och då går man rakt in i dödsrutinen, vakna samma tid, oftast tre på eftermiddagen, äter gårdagens take-away-middag till frukost, sätter på tvn (livsfarligt misstag) tvn gör liksom allt åt en, hur skönt det än kan vara med tvn och jag kan inte tänkte mig livet utan den, så kan man ibland bli lite zoombi.
Har du någonsin känt att trotts att du har 500 kanaler med din boxer extra allt paket från bredbandsbolaget inte visar ett jävla skit? Tv shop okuperar hälften av alla kanaler, blandat med en dödlig dos av ring in och vin tillsammans med ricki lake och jay lenno? Så det slutar med att man blir tacksam av att se att serien M.A.S.H har börjat gå ingen och tillslut går handen automatiskt till kontrollen för man vet att exakt nu börjar 2½ men på 6:an, efter det family guy och sen 2½ men på 3:an.
En kort flukt ut genom fönstret och man glömmer bort att man faktiskt har tråkigt för face it, vad mer kan du göra? Det regnar ju... Så kollar man på national geografik som bara måste visa ett extra nyhetsinslag från Bahamas, "oh shit some thing is actually happening in Nassau"... Jag tror fan att program som Australien i fokus och Jim Gordon's shark island har sålt mer resor under mörka vintrar eller regniga sommrar än apollo och ving tillsammans.
Så känner du att äh fuck it, och sträckan mellan soffan och kylen plötsligt blivit otroligt lång och jobbig, köp ett paraply. Att gå ut och gå i regn suger, men sätter man sig framför tvn eller tar ett glas vin/ wisky/ öl så kommer man plötsligt känna att göra nått annat blev jävligt svårt. Tro mig, jag sitter faktiskt inte och ctr C ctr V från wikipedi utan jag har varit med om det här. Varför jag inte skrivit nått på länge, varför den där jävla trappan inte har kommit längre än till demoleringsstadiet och ända sättet för mig att ta mig till mitt rum är genom en repstege upp på alltantaken. Nu mår jag bättre igen och det hoppas jag du också gör, den här bloggen blev sjukt lång så läser du det här borde du ta en promenad ungefär...
NU
Jag tänkte vara lite radikal och bara slänga ur mig lite om hur pissit man kan må, förhoppningsvis har du som läser det här inte upplevt det och då kan ta det här som tips för när du väl gör det. Och tro mig, det är liksom en del av våran kultur att nån gång vara deprimerad och måla grått och se på väggarna som om de var insidan av en hamsterbur. Och har du redan mått såhär så kommer du kanske känna igen dig och då må bättre för att du inte är ensam och ja... du vet, av nån anledning så är det skönt att veta att man inte är den ende som har haft ett helvete... sadist...
Så hur är det egentligen? Känner du till murphys lag? Lagen om all jävlighet som säger att om en sak kan gå snett, så kommer den garanterat att göra det. I det här fallet så vist, vill man ligga hemma och bara må lite allmänt ruttet så kan det vara ganska befriande, det är att komma ut ur det tänket som är det knepiga. För oftast när man inte vill göra något, så vill alla andra det. Jag måste ha haft fyra fem samtal just den onsdagen från folk som ville ha med en ut, eller värre från folk som redan var ute och från första parkett berätta hur roligt man inte hade. Men man vill ändå inte följa med ut för att, ja man är ju lite grå och tråkig och sådär inte på humör.
Det skiter sig alltid där, för sen när man då vill må lite bättre igen och inse att jo men det regnar faktiskt inte hela tiden, eller hur SMHI, tänk på det... posetivare hemsida var ju svår att hitta... öh just det, då när man dagen efter känner att ja men gå ut och köra lite vindsurfing, bergsklättring eller bowla så är självklart var enda jävel bakfull, bortrest eller precis upptäckt en avlägsen släkting som kommit för att diskutera arvet efter en annan släkting man inte viste att man hade.
Vad händer då när man plötsligt går från att inte göra ett skit, till att inte ha ett skit att göra?
Det kukar ut rätt regält där, sen så det där med att det inte regnar hela tiden, kan ibland kännas som skitsnack rakt av. Och då går man rakt in i dödsrutinen, vakna samma tid, oftast tre på eftermiddagen, äter gårdagens take-away-middag till frukost, sätter på tvn (livsfarligt misstag) tvn gör liksom allt åt en, hur skönt det än kan vara med tvn och jag kan inte tänkte mig livet utan den, så kan man ibland bli lite zoombi.
Har du någonsin känt att trotts att du har 500 kanaler med din boxer extra allt paket från bredbandsbolaget inte visar ett jävla skit? Tv shop okuperar hälften av alla kanaler, blandat med en dödlig dos av ring in och vin tillsammans med ricki lake och jay lenno? Så det slutar med att man blir tacksam av att se att serien M.A.S.H har börjat gå ingen och tillslut går handen automatiskt till kontrollen för man vet att exakt nu börjar 2½ men på 6:an, efter det family guy och sen 2½ men på 3:an.
En kort flukt ut genom fönstret och man glömmer bort att man faktiskt har tråkigt för face it, vad mer kan du göra? Det regnar ju... Så kollar man på national geografik som bara måste visa ett extra nyhetsinslag från Bahamas, "oh shit some thing is actually happening in Nassau"... Jag tror fan att program som Australien i fokus och Jim Gordon's shark island har sålt mer resor under mörka vintrar eller regniga sommrar än apollo och ving tillsammans.
Så känner du att äh fuck it, och sträckan mellan soffan och kylen plötsligt blivit otroligt lång och jobbig, köp ett paraply. Att gå ut och gå i regn suger, men sätter man sig framför tvn eller tar ett glas vin/ wisky/ öl så kommer man plötsligt känna att göra nått annat blev jävligt svårt. Tro mig, jag sitter faktiskt inte och ctr C ctr V från wikipedi utan jag har varit med om det här. Varför jag inte skrivit nått på länge, varför den där jävla trappan inte har kommit längre än till demoleringsstadiet och ända sättet för mig att ta mig till mitt rum är genom en repstege upp på alltantaken. Nu mår jag bättre igen och det hoppas jag du också gör, den här bloggen blev sjukt lång så läser du det här borde du ta en promenad ungefär...
NU
den i särklass inte alls magiska trappan, som är jävligt mycket ivägen
Då mitt rum, vartifrån dessa fantisktiska inblickar i min vardag kommer, ligger på övervåningen. För att komma till övervåningen måste man föga förvånande, gå upp för trappen. Det som skulle vara lite mer iögonfallande är att för att komma till trappen, måste man först över allt bråte slash verktyg slash saker-vi-borde-flyttat-innan-det-här-börja slash vad jag tror en gång har varit en tv som jag hade på rummet i våran förra lägenhet. Och andas!
Självklart när det gäller mig så blir ju saker bara bättre, på nått sätt, vi har nu ställt en stege över allt bråte i hallen som man lätt tar sig till genom den dörr som, vi tackar McGuiver, gud och eller budda för, öppnas utåt. Hade varit lite fail annars.
Så för mig att klättra genom vårt hus är inget problem, om ni nu där hemma undrar hur tusan jag får upp käk och dylikt till rummet så kan jag försäkra er om att den tar slut på vägen ändå.
Ja ett litet arkitekturiskt tillägg, ett rörpostsystem för kaffekoppar har kommit upp på ritningar.
Självklart när det gäller mig så blir ju saker bara bättre, på nått sätt, vi har nu ställt en stege över allt bråte i hallen som man lätt tar sig till genom den dörr som, vi tackar McGuiver, gud och eller budda för, öppnas utåt. Hade varit lite fail annars.
Så för mig att klättra genom vårt hus är inget problem, om ni nu där hemma undrar hur tusan jag får upp käk och dylikt till rummet så kan jag försäkra er om att den tar slut på vägen ändå.
Ja ett litet arkitekturiskt tillägg, ett rörpostsystem för kaffekoppar har kommit upp på ritningar.
