liberateddude

Har man blogg så ska man väl få arslet ur toasitsen och använda den också. I morse kom jag hem efter en vecka i Borlänge. Där, som ni säkert vet, finns mer än bara en kupol och varmkorv. En gång om året invarderas denna förort till Falun av en mängd människor, som efter en tid börjar undra i vilken del av landet de precis vaknat upp i. Jag snackar självklart om festivalen Peace and Love. Under de tre sista dagarna av denna festival spelar band som oftast inte alls handlar om fred och kärlek. Lite också varför just jag var där. Inget fel med fred och kärlek, vi har ju bevisat att det är svårt att överleva utan dessa två element. Det är därför jag tycker att det är bättre att sjunga om krig och satans moster, istället för att utkämpa dem. Vi ska ju inte slita ut kärleken med sång heller, då sätter jag hellre på någon i en bajamaja efter fem timmars konstant headbangande och påstår mig vara kär.
  För mig är festivalen den själva känslan av få kasta ut ansvar, kontroll och alla moraliska principer från ett hotellrum på tredje våningen, för att sedan dumpa TV:n över alltihopa och gå därifrån. Som när man huvudstupa kastar in sin kropp i en moshpit efter att ha lämnat hjärnan i tältet så känner man sig på något sätt frigjord. Man kan andas ut för att senare återgå till det liv man förhoppningsvis hade innan. Men för att kunna göra detta krävs rätt mängd decibel och rätt typ av musik. Tyngre är bättre för att pulsen ska kunna styras av basen istället för hjärtat. Och bara för att stärka min poäng så bjuder man in Sabbaton till P&L, det svenska bandet som faktiskt bara sjunger om krig.
  Själva campingen är egentligen inte så häfftig som alla tycker. Ibland regnar det, ibland steks man. Man sover sällan i sitt eget tält och bryr sig inte om inredningen, så länge det inte handlar om hur många trasiga solstolar man kan stapla på hög innan grannarna inser att de sitter på marken. Nej men generellt sett så låter inte det som nån direkt förändring i vardagen. Tänker man på det sättet så blir buldozrarna som städar efter festivalerna en fin liknelse med mödrar...

Mer detaljerat om bandet och nån typ av dagbok över vad jag gjorde på festivalen kanske tillkommer...

Stay scared!