kajaking, klippor och bränd hy
Liten uppdaterng nu när jag ändå sitter vid bloggen. Havskajak blev det i år igen, traddition som hållit igång sen jag kanske var 8 bast. De senaste 5 åren har varit i skärgården på olika ställen. Nog för att floder är jävligt nice så är det lite mer jobb när man paddlar i havet. Lite mer frihet också för den delen.
Väder som bara den var det och vi var fyra polare totalt som drog iväg. Norrtälje, eller snarare gräddö hyr ut kajaker och det här var år numero dos som vi gick genom dem. (se kajaker, dimma och låste toaletter skriven för.. ett bra tag sen)
Kajaking eller paddling i allmänhet är något som jag sysslat med länge. Det ligger kanske inte lika nära hjärtat som skidåkning, dykning och nyligen upptäckta bungyjumping för att det är inte lika häftigt. I alla fall inte på den här nivån, men det ska väl till lite mer erfarenhet och framför allt fler polare utan rädsla för döden. (eller som i vissa fall vatten, brorsan t ex är enbart gjord för kemtvätt och badar helst inte utomhus.)
Nej det som kajaking toppar är att det är så jävla chill, man kan glida runt och schteka eller så kan man pumpa lite och faktiskt träna nånting annat än låren som man gör i samtliga andra sporter jag sysslar med. Så kan man ju bestämma svårighetsgraden själv beroende på var man paddlar, hur hårt man kan tänka sig och sova osv. Flexibilitet är paddlingens trademark, ja så länge man inte snackar om när man sitter i själva kajaken, för här är långa ben och bred rumpa inte lika stora plus som på en konsert.
Vi satt och schtekte lite i en lugn vik utanför farleden och det var jävligt mycket väder. Eftersom man är en så ärfaren och sargad paddlar som jag själv hade jag förståss glömt både solkräm och myggmedel. Så mina ben är lik förbaskat större fast de inte blivit använda och min panna ser ut som Ayers rock i Australien.
Men i viken där det varken blåste eller var strömt såg man klart ner till botten och många sköna slidningar blev det längs sjögräs-täckta klippor och självklart kan man inte vara i skärgården utan att hitta en fet klippvägg att hoppa ifrån.
Väder som bara den var det och vi var fyra polare totalt som drog iväg. Norrtälje, eller snarare gräddö hyr ut kajaker och det här var år numero dos som vi gick genom dem. (se kajaker, dimma och låste toaletter skriven för.. ett bra tag sen)
Kajaking eller paddling i allmänhet är något som jag sysslat med länge. Det ligger kanske inte lika nära hjärtat som skidåkning, dykning och nyligen upptäckta bungyjumping för att det är inte lika häftigt. I alla fall inte på den här nivån, men det ska väl till lite mer erfarenhet och framför allt fler polare utan rädsla för döden. (eller som i vissa fall vatten, brorsan t ex är enbart gjord för kemtvätt och badar helst inte utomhus.)
Nej det som kajaking toppar är att det är så jävla chill, man kan glida runt och schteka eller så kan man pumpa lite och faktiskt träna nånting annat än låren som man gör i samtliga andra sporter jag sysslar med. Så kan man ju bestämma svårighetsgraden själv beroende på var man paddlar, hur hårt man kan tänka sig och sova osv. Flexibilitet är paddlingens trademark, ja så länge man inte snackar om när man sitter i själva kajaken, för här är långa ben och bred rumpa inte lika stora plus som på en konsert.
Vi satt och schtekte lite i en lugn vik utanför farleden och det var jävligt mycket väder. Eftersom man är en så ärfaren och sargad paddlar som jag själv hade jag förståss glömt både solkräm och myggmedel. Så mina ben är lik förbaskat större fast de inte blivit använda och min panna ser ut som Ayers rock i Australien.
Men i viken där det varken blåste eller var strömt såg man klart ner till botten och många sköna slidningar blev det längs sjögräs-täckta klippor och självklart kan man inte vara i skärgården utan att hitta en fet klippvägg att hoppa ifrån.
Kommentarer
Trackback
