karma ur balans, del II
...
Öhm...
Ah vad gör vi nu då?
Jag går ut och tittar, förhoppningsvis är bilen okej. Så jag försöker öppna dörren, bara för att finna att nej det var omöjligt. Jag skiter i va Gunde säger, snövallen jag så snyggt fickparkerat inuti blockade liksom min dörr en aning. Bökade mig igenom bilen över till den andra dörren, ut på gatan och det här är vad jag såg.
Bra nyhet: Vi står mitt i snövallen och inte på vägen, så vi kommer inte bli påkörda. Bra skit, possetivt.
Dålig nyhet: Vi står mitt i en jävla snövall, vafan gör vi nu då?
Efter det så kollar min tjejpolare på bilen som det var finn fem fel. Du, säger hon till mig, kan du hitta mina dimmljus?
De satt liksom inte kvar i karossen längre, frontkopan släpade i marken men vi fann lamporna i alla fall, det var ju bara att följa sladden som löpte från bilen. Så småningom kom polisen och vi bestämde oss att vi skulle provköra bilen, så vi bokserade ut den på gatan igen och fick faktiskt igång den. Motorhuven såg ioförsig ut som ett akvarium för fjällharar men den starta. Lamporna slet vi av och så tejpa vi fast karossen med avspärrningstejp, såg lite ut som om vi stulit en beslagtagen bil och bränt genom en kravallenhet.
Men puttra på gjorde vi, glad att slippa kostnaden för bärgningsbilen men så var det ju verkstaden hemma då. Helförsäkringen täcker allt förutom den kostnad jag måste stå för för att de har försäkrat sig. Och så den härliga verkstadsbyråkratin.
Vad man kan höra i en verkstad t ex:
Den är nog körduglig, ni BÖR överleva.
Ah det ända problemet dårå är den här remmen, men för att fixa den behövs 1 stycke skryvmejsel, och det har inte vi här utan ni får åka tre kilometer runt bygnaden för att komma på rätt sida, ni kan inte bara köra runt knuten för den är enkelriktad från tre håll.
Men jag han hem till AC/DC och är 5000 kr fattigare, hare bra!
Öhm...
Ah vad gör vi nu då?
Jag går ut och tittar, förhoppningsvis är bilen okej. Så jag försöker öppna dörren, bara för att finna att nej det var omöjligt. Jag skiter i va Gunde säger, snövallen jag så snyggt fickparkerat inuti blockade liksom min dörr en aning. Bökade mig igenom bilen över till den andra dörren, ut på gatan och det här är vad jag såg.
Bra nyhet: Vi står mitt i snövallen och inte på vägen, så vi kommer inte bli påkörda. Bra skit, possetivt.
Dålig nyhet: Vi står mitt i en jävla snövall, vafan gör vi nu då?
Efter det så kollar min tjejpolare på bilen som det var finn fem fel. Du, säger hon till mig, kan du hitta mina dimmljus?
De satt liksom inte kvar i karossen längre, frontkopan släpade i marken men vi fann lamporna i alla fall, det var ju bara att följa sladden som löpte från bilen. Så småningom kom polisen och vi bestämde oss att vi skulle provköra bilen, så vi bokserade ut den på gatan igen och fick faktiskt igång den. Motorhuven såg ioförsig ut som ett akvarium för fjällharar men den starta. Lamporna slet vi av och så tejpa vi fast karossen med avspärrningstejp, såg lite ut som om vi stulit en beslagtagen bil och bränt genom en kravallenhet.
Men puttra på gjorde vi, glad att slippa kostnaden för bärgningsbilen men så var det ju verkstaden hemma då. Helförsäkringen täcker allt förutom den kostnad jag måste stå för för att de har försäkrat sig. Och så den härliga verkstadsbyråkratin.
Vad man kan höra i en verkstad t ex:
Den är nog körduglig, ni BÖR överleva.
Ah det ända problemet dårå är den här remmen, men för att fixa den behövs 1 stycke skryvmejsel, och det har inte vi här utan ni får åka tre kilometer runt bygnaden för att komma på rätt sida, ni kan inte bara köra runt knuten för den är enkelriktad från tre håll.
Men jag han hem till AC/DC och är 5000 kr fattigare, hare bra!
Kommentarer
Trackback
