vad händer när karmabalansen hamnar i gugning?? (del 1)
Enkelt, allt händer på en gång, fast i etapper. Nu händer bra saker och nu händer dåliga typ. Men det är inte riktigt som en vanlig vardag att oj nu hade jag lite tur, jag vann 50 kr på en trisslott jag hitta på gatan när jag böjde mig ner för att inte bli krossad av demolitionskulan som just nu river min skola. Nej det här är sinnesrubbat maxad tur, otur, tur igen och just när det ser ut som om att allt ska lösa sig, kukar det ut maximalt...
Idre fjäll... morgonen dagen innan jag ska ta bussen hem. Jag hade snackat med en tjejpolare och övertalat henne om att hänga med till Stockholm, för det är kul med sällskap och jag kan ta bilen istället för att åka buss, tåg buss osv... Men det är lite si och så om hon får ledigt eller inte. Så den här morgonen då, allt fuckar upp toltalt. Första tecknet var att väckarklockan ringde, dåligt, sen så glider mitt täcke av sängen och jag blir tvungen att gå upp ur sängen i alla fall... väckarklockan ligger ju på bordet vid mig och är bara att slänge i en vägg. Så när jag vänder mig om så trillar min hatt av kroken och hamnar under sängen, den har inte rört sig på tre dagar och är t o m jobbig att få ner manuellt. Jag som varit med förut inser att snart kommer en uppåtboost och jag kan gissa vilken. Så efter att ha tappat mjölkpaketet i golvet och stått och skurat en stund så ringer telefonen, och vips så har jag skjuts till stockholm.
Nu är det som så att veckan jag är hemma har planerat sig jävligt bra. Imorn lirar AC/DC, den 25e lirar ett band som heter Danko Jones, vet inget om dem men de verkar sköna och jag blev bjuden, så sist den 28e lirar Judas Priest och ja så fyller ju brorsan och en tjejpolare år så det blir inget svårt att få tag i fester heller. Så skönt flyt kan man inte ha ostraffat så....
Bilresan hem, börjar bra. Min tjejkompis har med sig överbliven marängsvisch som vi gottar oss i, jag får förståss mata henne när vi flyger fram i 90 km/h och det är toksnöyra över hela oss. I mora så byter vi så att hon får mata mig med pomfritt när jag tar oss sista biten hemåt. Men när vi kommer till Borlänga börjar skiten se brun ut. Väg 70 (rätt väg) till höger, väg 50 (vår väg) rakt fram...
Nä du det här är fan inte rätt, säger jag. Så vi ringer min farsa som garvar och säger att ah det går men det lär ja ta ett tag va... Mhm och ett jävla tag skulle det ta för:
Akta snövallen!
Oh shit! *häftiga ljudeffekter av slirande däck, snö som skrapar mot bilen, hår som flyger och gamla tanter vars löftändej flygej uf*
.... Puh... mår du bra?... Ah... Shit.... Öh vad gör vi nu?
Fast i snövall mellan falun och Borlänge, ståendes åt fel håll, bara halva bilen är på gatan. Pinsam tystnad, för det är självklart hennes bil, som jag kört och jo just det, klockan är tolv på natten cirkus...
Idre fjäll... morgonen dagen innan jag ska ta bussen hem. Jag hade snackat med en tjejpolare och övertalat henne om att hänga med till Stockholm, för det är kul med sällskap och jag kan ta bilen istället för att åka buss, tåg buss osv... Men det är lite si och så om hon får ledigt eller inte. Så den här morgonen då, allt fuckar upp toltalt. Första tecknet var att väckarklockan ringde, dåligt, sen så glider mitt täcke av sängen och jag blir tvungen att gå upp ur sängen i alla fall... väckarklockan ligger ju på bordet vid mig och är bara att slänge i en vägg. Så när jag vänder mig om så trillar min hatt av kroken och hamnar under sängen, den har inte rört sig på tre dagar och är t o m jobbig att få ner manuellt. Jag som varit med förut inser att snart kommer en uppåtboost och jag kan gissa vilken. Så efter att ha tappat mjölkpaketet i golvet och stått och skurat en stund så ringer telefonen, och vips så har jag skjuts till stockholm.
Nu är det som så att veckan jag är hemma har planerat sig jävligt bra. Imorn lirar AC/DC, den 25e lirar ett band som heter Danko Jones, vet inget om dem men de verkar sköna och jag blev bjuden, så sist den 28e lirar Judas Priest och ja så fyller ju brorsan och en tjejpolare år så det blir inget svårt att få tag i fester heller. Så skönt flyt kan man inte ha ostraffat så....
Bilresan hem, börjar bra. Min tjejkompis har med sig överbliven marängsvisch som vi gottar oss i, jag får förståss mata henne när vi flyger fram i 90 km/h och det är toksnöyra över hela oss. I mora så byter vi så att hon får mata mig med pomfritt när jag tar oss sista biten hemåt. Men när vi kommer till Borlänga börjar skiten se brun ut. Väg 70 (rätt väg) till höger, väg 50 (vår väg) rakt fram...
Nä du det här är fan inte rätt, säger jag. Så vi ringer min farsa som garvar och säger att ah det går men det lär ja ta ett tag va... Mhm och ett jävla tag skulle det ta för:
Akta snövallen!
Oh shit! *häftiga ljudeffekter av slirande däck, snö som skrapar mot bilen, hår som flyger och gamla tanter vars löftändej flygej uf*
.... Puh... mår du bra?... Ah... Shit.... Öh vad gör vi nu?
Fast i snövall mellan falun och Borlänge, ståendes åt fel håll, bara halva bilen är på gatan. Pinsam tystnad, för det är självklart hennes bil, som jag kört och jo just det, klockan är tolv på natten cirkus...
dam dam dam
/ John Williams
/ John Williams
Kommentarer
Trackback
