Kayaking like a rockstar
Super Easy Super Fun. Det är så det beskriver forspaddling och det kan jag hålla med om. En av de härligaste sporter jag börjat med, paddlat havskajak och kanadensare i flera år men det här är nog det absolut häftigaste inom hela paddlingsgrenen.
Mycket kul hände i Dalarna den här helgen; gigantiska forsar, tunga vågor, valsar, blodsutgutelse, bastu, vattenplaning och väldigt härligt folk. Bra liv helt enkelt.
I korta drag så drog vi på fredagen vid 3-ish och var i Björbo, Dalarna en stund senare. Den kvällen gick mest åt till att kolla läget, lite teori och fackspråk. Viktigast av allt när man paddlar är att alltid paddla, hela jävla tiden och det hände ju att man frös till och ville räta upp sig eller nått sånt och det var såklart då det sket sig.
- Vad ska man göra om man välter runt med en kajak?
Eskimåsväng, lite knepig om man aldrig gjort den tidigare och tar också ett bra tag att få in på rutin. Skulle man nu, som vi, inte skulle bemästra den så får man klappa till båtens undersida (som då liger ovan ytan) tre gånger så hårt man kan och vänta på att nån kör in i en. Men hjälp av någon annans kajak kan man då enkelt vända sig rätt igen.
Skulle då ingen komma eller fort nog, får man dra i kapellet som man har runt midjan och slinker då ur kajaken lätt som en plätt. Detta är alternativ tre och kallas för att simma, ytterst pinsamt om man bemästrar någon av de ovanstående.
Nu är det ju som så att även om man kan hålla andan länge, känns 10 sekunder som en minut när man är full i adrenalin, inte har full koll på läget samt är upponer.
Också bra att komma ihåg, går man runt med en kajak ska man luta sig framåt, man har hjälm och det är den absolut säkraste possitionen man kan ha. Annars har man snart en läpp som ser ut som en råbiff och blodig haka.
Manligt kan man tycka men det var synd att behöva avbryta mitt i forsen medan alla andra fick fortsätta ner.
Det var lite basics, efter det var det läggdags med order om att gå upp exakt nångång efter 8 för vi skulle vara i kajakerna prick kl 10 eller i alla fall tjugo över...
Mycket kul hände i Dalarna den här helgen; gigantiska forsar, tunga vågor, valsar, blodsutgutelse, bastu, vattenplaning och väldigt härligt folk. Bra liv helt enkelt.
I korta drag så drog vi på fredagen vid 3-ish och var i Björbo, Dalarna en stund senare. Den kvällen gick mest åt till att kolla läget, lite teori och fackspråk. Viktigast av allt när man paddlar är att alltid paddla, hela jävla tiden och det hände ju att man frös till och ville räta upp sig eller nått sånt och det var såklart då det sket sig.
- Vad ska man göra om man välter runt med en kajak?
Eskimåsväng, lite knepig om man aldrig gjort den tidigare och tar också ett bra tag att få in på rutin. Skulle man nu, som vi, inte skulle bemästra den så får man klappa till båtens undersida (som då liger ovan ytan) tre gånger så hårt man kan och vänta på att nån kör in i en. Men hjälp av någon annans kajak kan man då enkelt vända sig rätt igen.
Skulle då ingen komma eller fort nog, får man dra i kapellet som man har runt midjan och slinker då ur kajaken lätt som en plätt. Detta är alternativ tre och kallas för att simma, ytterst pinsamt om man bemästrar någon av de ovanstående.
Nu är det ju som så att även om man kan hålla andan länge, känns 10 sekunder som en minut när man är full i adrenalin, inte har full koll på läget samt är upponer.
Också bra att komma ihåg, går man runt med en kajak ska man luta sig framåt, man har hjälm och det är den absolut säkraste possitionen man kan ha. Annars har man snart en läpp som ser ut som en råbiff och blodig haka.
Manligt kan man tycka men det var synd att behöva avbryta mitt i forsen medan alla andra fick fortsätta ner.
Det var lite basics, efter det var det läggdags med order om att gå upp exakt nångång efter 8 för vi skulle vara i kajakerna prick kl 10 eller i alla fall tjugo över...
Kommentarer
Trackback
