...jasså det var måndag idag? (del I)
Det känns ibland som att det enda bloggare, ståuppkomiker och statstjänstemän gör, är att gnälla. Och inte bara gnälla, nej nu snackar vi om att whina loss ordentligt. Jag har alltid undrat varför, om det är för att det är det enda torra svensson tycker är kul, eller att det är mycket bättre att whina än att göra något åt det själv. Öh ja förutom tidigare nämnda så är det jävligt skönt att bara få gnälla skiten ur sig. Det ska jag dock inte göra nu, för det är måndag och jag orkar inte whina idag.
Nej idag ska jag bara tvinga min hjärna att komma igång igen, hela dagen har trots sommarens rivstart, varit segare än nånsin. Nu säger väl många att äh fan det är måndag, men den här måndagen var mer måndag en nån annan tidigare. Alla som har sett introt till shaun of the dead kan nog få en ganska bra bild på hur jag såg ut.
Mina damer och ni andra, jag ger er (trummvirrvel) min måndag.
(jag måste vara grym på att skriva om ni fortfarande läser efter den titeln)
kl 08:00, rullgardinerna står på timer och flabbar upp i taket.
kl 08:00:01, jag flyger upp i taket, vettskrämd av det ljud som följde de flabbande gardinerna. Efter det, likt en inte allt för jäst deg, rinner jag av sängen. Tar mig till badrummet trots att benen uppenbarligen inte stämplat in för dagen. Tappar upp iskallt vatten i handfatet (nej jag njuter inte av detta men det äro effektivt) och... slår huvudet i kranen på vägen upp igen. Om inte annat så är jag mer vaken än tidigare, fortfarande inget nytt från benen men jag tar mig i alla fall ut i köket. På diskbänken ligger ett urdrucket mjölkpaket... och nu får jag en obehaglig känsla i långtidsminnet, något säger mig att det bara fanns en kvar igår nämligen. Vist fan... brorsan har självklart tagit sista mjölken, skurk.
Nej men upp med humöret, det finns ju alltid yoghurt.... hepp... inte det. Då får det bli mackor. Öppnat frysen och vad ser jag, jo alla form-fransykor har lämnat mig och rymt med knäckebrödet. (Ni som tror er hålla guinnes världsrekord i längsta suck, ni kan slänga er i en tegelvägg.) Jag, endast iklädd morgonrock och... ja morgonrock snor åt mig ett par jeans från badrumsgolvet och kämpar med ett par flip-flap tofflor ner för hela trappuppgången, det visa sig senare att det var två vänstertofflor. Efter en suck som skulle ha fått family-guy skaparna att buga så fortsatte jag min heroiska resa mot coop "inte-alls" nära. Mitt långtidsminne, som tydligen har väldigt svårt att göra sig förstådd krampar återigen när jag får se öppetiderna. 9 - 21. Jag har nu två val:
1) vänta på att nån finnig nörd ska komma och öppna butiken, och då hoppas på att han gör det lite tidigare.
2) gå fram till rutan och medela den finniga nörden om att nu jävlar äter normala människor frukost.
Svårt val. Bank, Bank! rutorna skälvar, bakom disken tittar två stora ögon på mig. Förmodligen undrar han vilka ingredienser som inte borde ha befunnit sig i den chokladkaka han precis snodde. Han trippar fram till fönstret, jag är ingen höjdare på att läsa på läpparna, men jag gissade på att han fråga vafan jag gjorde, så jag gav ett sådant svar. Ett djupt andetag och ett långt utdraget: FRUUUKOST...! (pust) Nämnda nörd tittar sig förvirrat omkring, tydligen är inte jag den ända som undrar varför jag brydde mig om att gå ur sängen. Men snäll som han är mot sina medmänniskor släpper han in mig. Nu kommer nästa etapp: övertala denna vänligt sinnade själ om att låta mig ta ett paket start och en yoghurt på krita. Eftersom olikt Hue Heffner har inte jag en plånbok i morgonrocken, fy mig. Under några sekunder tvivlade jag faktiskt på om det verkligen var måndag eller inte för han kände tydligen igen mig (vilket inte gjorde det hela mindre pinsamt för mig) och sa att "ah det går bra om du pröjsar ikväll". Vissa människor vill man bara kyssa alltså...
En skål start och en dusch senare, en snabb titt på klockan, äh den är bara halv 6. Jag sätter mig och fördriver tiden framför en vänlig, flerdimensionell mediakälla. Nånting säger mig att "nä.. nu är något inte som du vill att det ska vara". Tittar på klockan, nej jag har tid den är ju bara halv....!!
Lyckligtvis gick tåget inte förrens om tio minuter och ligger tydligen inte mer än nio minuter och trettio sekunder bort. Jag lutar huvudet mot fönstret och andas ut, det tar ett tag för sl att förflytta mig från hemmet till skolan. Jag blundar och försöker lyssna på musik för att fördriva tiden... musik? nej men va! ...jo visst fan var det måndag idag.
Nej idag ska jag bara tvinga min hjärna att komma igång igen, hela dagen har trots sommarens rivstart, varit segare än nånsin. Nu säger väl många att äh fan det är måndag, men den här måndagen var mer måndag en nån annan tidigare. Alla som har sett introt till shaun of the dead kan nog få en ganska bra bild på hur jag såg ut.
Mina damer och ni andra, jag ger er (trummvirrvel) min måndag.
(jag måste vara grym på att skriva om ni fortfarande läser efter den titeln)
kl 08:00, rullgardinerna står på timer och flabbar upp i taket.
kl 08:00:01, jag flyger upp i taket, vettskrämd av det ljud som följde de flabbande gardinerna. Efter det, likt en inte allt för jäst deg, rinner jag av sängen. Tar mig till badrummet trots att benen uppenbarligen inte stämplat in för dagen. Tappar upp iskallt vatten i handfatet (nej jag njuter inte av detta men det äro effektivt) och... slår huvudet i kranen på vägen upp igen. Om inte annat så är jag mer vaken än tidigare, fortfarande inget nytt från benen men jag tar mig i alla fall ut i köket. På diskbänken ligger ett urdrucket mjölkpaket... och nu får jag en obehaglig känsla i långtidsminnet, något säger mig att det bara fanns en kvar igår nämligen. Vist fan... brorsan har självklart tagit sista mjölken, skurk.
Nej men upp med humöret, det finns ju alltid yoghurt.... hepp... inte det. Då får det bli mackor. Öppnat frysen och vad ser jag, jo alla form-fransykor har lämnat mig och rymt med knäckebrödet. (Ni som tror er hålla guinnes världsrekord i längsta suck, ni kan slänga er i en tegelvägg.) Jag, endast iklädd morgonrock och... ja morgonrock snor åt mig ett par jeans från badrumsgolvet och kämpar med ett par flip-flap tofflor ner för hela trappuppgången, det visa sig senare att det var två vänstertofflor. Efter en suck som skulle ha fått family-guy skaparna att buga så fortsatte jag min heroiska resa mot coop "inte-alls" nära. Mitt långtidsminne, som tydligen har väldigt svårt att göra sig förstådd krampar återigen när jag får se öppetiderna. 9 - 21. Jag har nu två val:
1) vänta på att nån finnig nörd ska komma och öppna butiken, och då hoppas på att han gör det lite tidigare.
2) gå fram till rutan och medela den finniga nörden om att nu jävlar äter normala människor frukost.
Svårt val. Bank, Bank! rutorna skälvar, bakom disken tittar två stora ögon på mig. Förmodligen undrar han vilka ingredienser som inte borde ha befunnit sig i den chokladkaka han precis snodde. Han trippar fram till fönstret, jag är ingen höjdare på att läsa på läpparna, men jag gissade på att han fråga vafan jag gjorde, så jag gav ett sådant svar. Ett djupt andetag och ett långt utdraget: FRUUUKOST...! (pust) Nämnda nörd tittar sig förvirrat omkring, tydligen är inte jag den ända som undrar varför jag brydde mig om att gå ur sängen. Men snäll som han är mot sina medmänniskor släpper han in mig. Nu kommer nästa etapp: övertala denna vänligt sinnade själ om att låta mig ta ett paket start och en yoghurt på krita. Eftersom olikt Hue Heffner har inte jag en plånbok i morgonrocken, fy mig. Under några sekunder tvivlade jag faktiskt på om det verkligen var måndag eller inte för han kände tydligen igen mig (vilket inte gjorde det hela mindre pinsamt för mig) och sa att "ah det går bra om du pröjsar ikväll". Vissa människor vill man bara kyssa alltså...
En skål start och en dusch senare, en snabb titt på klockan, äh den är bara halv 6. Jag sätter mig och fördriver tiden framför en vänlig, flerdimensionell mediakälla. Nånting säger mig att "nä.. nu är något inte som du vill att det ska vara". Tittar på klockan, nej jag har tid den är ju bara halv....!!
Lyckligtvis gick tåget inte förrens om tio minuter och ligger tydligen inte mer än nio minuter och trettio sekunder bort. Jag lutar huvudet mot fönstret och andas ut, det tar ett tag för sl att förflytta mig från hemmet till skolan. Jag blundar och försöker lyssna på musik för att fördriva tiden... musik? nej men va! ...jo visst fan var det måndag idag.
Kommentarer
Trackback
