Viva la Frans! I
Efter en rejäl bloggtorka är det dags att kasta sig på pennan igen!
Jag kom just på att jag ännu inte klottrat ner det största turistiska snesteget sen 'Columbus indien'. Jag snackar naturligt vis om Val Turance, Frankrike - 06, en tidig sportlovsmorgon. Klockan var väl inte ens vaken när bilen felparkerade vid taxibanan på Arland. Vinden skulle ha blåst genom mitt hår när jag steg ur bilen... men det var vindstilla. Med en stadig hand tar jag tag om min skidbag som toppar bagaget. Jag drar ut den och får resten av resväskorna i famnen. En stor kraftansträgning från min sida gör att morsan kan skjuta in en vagn under mig och så bar det av. Genom terminalen drar jag, Benny, Isac och en flummig jävel namngiven Adam. Fyra snubbar som i slowmotion tog stegen mot flygplanet. Så fort planet var i luften ekade ryktet:
De kollar inte leg om man ska ha öl! De kolla inte lägg om man ska ha dö! De kollar inte läget om man ska dö! Det är lågvatten på öland...
Ja vi var då fyra polare som drog till Frankrike under sportlovet för ett bra tag sen. Skulle väl fylla 18 snart men det är väl roligare om det är lite tabu va? Men resan är inte vad historian handlar om, inte för att semestern inte var rolig i sig, den ägde hårt. Men:
1) Jag kommer inte ihåg så jävla mycket för att få ihop en historia som ni skulle förstå.
2) Fuck-ups är så mycket roligare.
Vad hände då, jo vi bodde på ett lägenhetshotell och levde livet. Åkte skidor i alper som var tömda på folk, för att det tydligen var svårt att åka bakfull. Själv sköt jag upp baksmällan tills de tre veckorna efter hemkomsten. Morsan var så glad alltså. Ja vart var jag, i Frankrike redan? Öh ja och nu ska jag inte avslöja att vi åkte med Northlander för de har säkert skärpt sig ordentligt efter den här veckan.
Checkar in på hotellet och börjar hamstra förnödenheter, så som alkohol, öl, sprit, frukost. Två timmar senare hittar vi backen, tror jag. Det eller så gick vi för att köpa på oss mer förnödenheter. Hur som haver! Under en hel vecka åkte vi skidor i de sköna franska alperna, raggade på engelskor över 30 och barhoppade mellan lägenheterna.
Så kom då den sista dagen. Under hela veckan hade vi alla haft en dag då vi mådde lite dåligt, inget förvånande men vi överlevde. Det vill säga alla utom Isak, som kokade den näst sista dagen. Äh vi låter honom ligga tyckte vi, så illa var det väl inte. La maten brevid honom och gick ut för att åka skidor. När vi sen kom tillbaka hade han inte rört maten...
- Är du sjuk äll'r? fråga jag. Men när jag kände på hans panna brände jag mig bokstavligen. Här nånstans insåg vi att, det här var inte så där jävla bra. Klockan 12 dagen efter skulle vi vara utcheckade och packade.. öh, ah. Så vi slår lite signaler runt om för att se om det finns en läkare i närheten. Efter mycket om och men på franska kom vi fram till reseledarna.
Men nån läkare fanns inte.. det fanns snarare ingen alls i andra änden. Bara en tjej som ursäktade sig och sa att de var totalt underbemannade på grund av sjukdom. Ironi? Så det fanns inte mycket mer än att börja packa för morgondagen. Och nu slår det slint totalt, mycket nöje!
Klockan var morgon och Benny gick ut för att fråga vart vi skulle slänga alla sopor, vi hade fått order om att städa lägenheten ordentligt, annars. En stund senare kom han tillbaka och såg, lite förvirrad ut.
- Öh jag tror att vi bara ska städa allt... typ. Eller så ställer vi det i korridoren. Jag var övertygad om att så kunde fallet inte vara, så jag tog en tur ut till lobbyn. För sista gången.
- You cleán, the kitchen... and you cleán the bedröm... and
- Yes I know, but what shall we do with the garbage?
- ?? yöu cleán the kitchen... then yöu cleán the bathröm...
- We have! What shall we do with the garbage??
- Carbunkel?
Som en ängel steg då en reseledare fram och tog över. Jag ställde samma fråga till denna, men jag är lite skeptisk till någon som börjar ett svar med "jag tror att..." Så jag bad honom fråga den snälla receptionisten. Förvånande nog lät det såhär:
- Vaat shall dey doo vit de garbagde??
- ... yöu clean the kitchen...
Väl tillbaka i rummet rensade vi ut allt, lånade en snöskyffel för att få ut alla burkar och glas. Kollade så att vi inte hade haft sönder allt för mycket och att TV:n satt kvar där vi fann den. Sen bar det av mot entrén med resväskor och en Isak med glappande termostat. Ute i receptionen satt c:a hundra svenska ungdomar, alla lika glada, alla lika pigga och ingen hade en susning om "vad fan vi skulle göra nu". Efter en stund kom en buss, för kanske tjugo pers. Chaffisen började sen handplocka människor och sen kom en lista skickad till oss. En buss skulle ta oss härfifrån till en bar en bit upp, där vi skulle byta till en stor buss som skulle ta oss till flygplatsen. Vi var grupperade efter lägenhetsnummer, kommer inte alls ihåg vad vi hade, men vi var sist. Yeaay... Och av nån anledning gick bussarna med halvtimmestrafik. Vi övervägde att gå upp och vänta där, men temperaturskilnaden mellan Isak och snöstormen fick oss att chilla här.
Nån idiot kläckte "nu kan det i alla fall inte bli värre", så jag skyller resten av berättelsen på honom.
Jag kom just på att jag ännu inte klottrat ner det största turistiska snesteget sen 'Columbus indien'. Jag snackar naturligt vis om Val Turance, Frankrike - 06, en tidig sportlovsmorgon. Klockan var väl inte ens vaken när bilen felparkerade vid taxibanan på Arland. Vinden skulle ha blåst genom mitt hår när jag steg ur bilen... men det var vindstilla. Med en stadig hand tar jag tag om min skidbag som toppar bagaget. Jag drar ut den och får resten av resväskorna i famnen. En stor kraftansträgning från min sida gör att morsan kan skjuta in en vagn under mig och så bar det av. Genom terminalen drar jag, Benny, Isac och en flummig jävel namngiven Adam. Fyra snubbar som i slowmotion tog stegen mot flygplanet. Så fort planet var i luften ekade ryktet:
De kollar inte leg om man ska ha öl! De kolla inte lägg om man ska ha dö! De kollar inte läget om man ska dö! Det är lågvatten på öland...
Ja vi var då fyra polare som drog till Frankrike under sportlovet för ett bra tag sen. Skulle väl fylla 18 snart men det är väl roligare om det är lite tabu va? Men resan är inte vad historian handlar om, inte för att semestern inte var rolig i sig, den ägde hårt. Men:
1) Jag kommer inte ihåg så jävla mycket för att få ihop en historia som ni skulle förstå.
2) Fuck-ups är så mycket roligare.
Vad hände då, jo vi bodde på ett lägenhetshotell och levde livet. Åkte skidor i alper som var tömda på folk, för att det tydligen var svårt att åka bakfull. Själv sköt jag upp baksmällan tills de tre veckorna efter hemkomsten. Morsan var så glad alltså. Ja vart var jag, i Frankrike redan? Öh ja och nu ska jag inte avslöja att vi åkte med Northlander för de har säkert skärpt sig ordentligt efter den här veckan.
Checkar in på hotellet och börjar hamstra förnödenheter, så som alkohol, öl, sprit, frukost. Två timmar senare hittar vi backen, tror jag. Det eller så gick vi för att köpa på oss mer förnödenheter. Hur som haver! Under en hel vecka åkte vi skidor i de sköna franska alperna, raggade på engelskor över 30 och barhoppade mellan lägenheterna.
Så kom då den sista dagen. Under hela veckan hade vi alla haft en dag då vi mådde lite dåligt, inget förvånande men vi överlevde. Det vill säga alla utom Isak, som kokade den näst sista dagen. Äh vi låter honom ligga tyckte vi, så illa var det väl inte. La maten brevid honom och gick ut för att åka skidor. När vi sen kom tillbaka hade han inte rört maten...
- Är du sjuk äll'r? fråga jag. Men när jag kände på hans panna brände jag mig bokstavligen. Här nånstans insåg vi att, det här var inte så där jävla bra. Klockan 12 dagen efter skulle vi vara utcheckade och packade.. öh, ah. Så vi slår lite signaler runt om för att se om det finns en läkare i närheten. Efter mycket om och men på franska kom vi fram till reseledarna.
Men nån läkare fanns inte.. det fanns snarare ingen alls i andra änden. Bara en tjej som ursäktade sig och sa att de var totalt underbemannade på grund av sjukdom. Ironi? Så det fanns inte mycket mer än att börja packa för morgondagen. Och nu slår det slint totalt, mycket nöje!
Klockan var morgon och Benny gick ut för att fråga vart vi skulle slänga alla sopor, vi hade fått order om att städa lägenheten ordentligt, annars. En stund senare kom han tillbaka och såg, lite förvirrad ut.
- Öh jag tror att vi bara ska städa allt... typ. Eller så ställer vi det i korridoren. Jag var övertygad om att så kunde fallet inte vara, så jag tog en tur ut till lobbyn. För sista gången.
- You cleán, the kitchen... and you cleán the bedröm... and
- Yes I know, but what shall we do with the garbage?
- ?? yöu cleán the kitchen... then yöu cleán the bathröm...
- We have! What shall we do with the garbage??
- Carbunkel?
Som en ängel steg då en reseledare fram och tog över. Jag ställde samma fråga till denna, men jag är lite skeptisk till någon som börjar ett svar med "jag tror att..." Så jag bad honom fråga den snälla receptionisten. Förvånande nog lät det såhär:
- Vaat shall dey doo vit de garbagde??
- ... yöu clean the kitchen...
Väl tillbaka i rummet rensade vi ut allt, lånade en snöskyffel för att få ut alla burkar och glas. Kollade så att vi inte hade haft sönder allt för mycket och att TV:n satt kvar där vi fann den. Sen bar det av mot entrén med resväskor och en Isak med glappande termostat. Ute i receptionen satt c:a hundra svenska ungdomar, alla lika glada, alla lika pigga och ingen hade en susning om "vad fan vi skulle göra nu". Efter en stund kom en buss, för kanske tjugo pers. Chaffisen började sen handplocka människor och sen kom en lista skickad till oss. En buss skulle ta oss härfifrån till en bar en bit upp, där vi skulle byta till en stor buss som skulle ta oss till flygplatsen. Vi var grupperade efter lägenhetsnummer, kommer inte alls ihåg vad vi hade, men vi var sist. Yeaay... Och av nån anledning gick bussarna med halvtimmestrafik. Vi övervägde att gå upp och vänta där, men temperaturskilnaden mellan Isak och snöstormen fick oss att chilla här.
Nån idiot kläckte "nu kan det i alla fall inte bli värre", så jag skyller resten av berättelsen på honom.
Kommentarer
Trackback
