liberateddude

Hallå!

Detta hoppas jag verkligen kommer att bli en rolig blogg, för om jag ska vara helt ärlig. Så har jag själv extremt otroligt tråkigt. Och ni som inte läst "var det måndag idag?" i början av min blogg så gör det för det kommer vara en satans massa tillbaka blickar på den härifrån.

Varför har jag tråkigt då? Kan jag ju ta och berätta så får alla lite mer förståelse till varför jag skriver en text mer självdestruktiv än "The Royal Tenembaums". Jag sitter på långdistanståg nr 48 i vagn 3 på plats 38 och jag har sett alla avsnitt av Hause säsong 3 för andra gången nu, lagt otaliga omgångar av spindelharpan och allt jag säger är, försök slå mitt rekord på avancerad röj era nördar! (resultatet vågar jag inte avslöja i en text som fler än jag kan läsa... och när jag tänker efter så vill jag inte se det själv) Nu har ni fått en bra bild av hur min tillvaro verkligen är, men innan ni slänger er på mobilen för att sympati-smsa så tänk på det här: Jag sitter på ett sj-tåg och har inget eget internet. Vid det lag ni läser detta har jag redan gått och påbörjat något annat. Bl. a. det, så tänkte jag också berätta lite om ett fenomen jag precis påträffat och hittat en lösning till.

Skrivkramp!

Som egentligen var den första rubriken för att det var det ända ord som simmade runt i mina hjärnbanor. Jag trodde aldrig att jag skulle drabbas av skrivkramp men för att vara ärlig så har jag försökt att hitta nått att skriva om i tre timmar. Jag tänkte att men om jag bara börjar skriva så kommer väl nått efter ett tag. Så jag börjar, jag skriver det första jag kan komma att tänka på, som i det här fallet var skrivkramp. Första mening tog sin form och jag granskade den kritiskt. Mening löd: Hej jag har skrivkramp.

Efter ett ha begrundat den ett tag insåg jag att mening var så illa motiverande att det skulle ha fått den mest erfarna bokmalen att hellre donera den till "will it blend?". Men jag gav inte upp.  Jag försökte igen: Stackars mig, jag har skrivkramp. Men meningen var i det här fallet nästan för bra. För den avslöjade ju hela innehållet på en gång.

Måste bara inflika att jag har bytt position och den kommer att bli en mycket mer underhållande blogg senare... ska försöka hålla mig till ämnet nu.

Så vart är jag, jag har kommit till skrivkramp och är helt inställd på att komma lite längre. Så jag ställer frågan, vad finns det att skriva om? Svar: ingenting, jag har ju skrivkramp, det är liksom definitionen av skrivkramp, jag har inget att skriva om.

... hmm

Vad?

Nej jag bara undra... allt du har att skriva om är egentligen skrivkramp.

Nej det måste ju finnas nått att skriva om!

Ja! Skrivkramp. Det är ett växande problem bland i-länder, inte sant?

Så efter att ha förlorat en strid mot den lilla rösten inom mig, så började helt enkelt definiera ordet skrivkramp och fenomenet med det. Skrivkramp är egentligen bara en biverkning av att vi har så tråkigt. Vänsterhjärnan jobbar som så att den talar om exakt vad det är vi ser, dvs.: Dörr, handtag, karm, steg, tröskel. När högerhjärnan säger: Du måste trycka ner handtaget för att dörren ska öppna sig. När man då sitter och har som tråkigast tänker hjärnorna: Säte, dator utan internet, cola-burk, skor, jacka. Och bara McGyvers högerhjärna kan koka ihop nått av det där. Så när man då får den brillianta idén att skriva ner det man ser eller håller på med får högerhjärnan panik och går i baklås. Genom att då hjälpa högern på traven får man ge vänstern lite mer att jobba med. Inga politiska associationer här inte... Så jag började skriva random ord, som skrivkramp. Det tog ett tag innan jag hitta ett nytt ord i förrådet men det gick tillslut. Nu kommer den här bloggen att ha ett jätte mesigt slut, med det beror på att mina fingrar inte fungerar som de ska. Mer om det i nästa blogg.

Giftet är ibland sitt egna botemedel

//Ah vist...