Myrslakten 08 del 2
Då var jag tillbaka igen, min kära rumskompis tyckte att nu var det ett bra tillfälle att göra pannkakor, vad skulle jag göra, säga imot? Vill bara passa på att förtydliga rubriken, jag har alltså inte stått och hoppat på en myrstack i hopp om att rädda en gran från en hemsk penetreringsdöd. Jag och resten av min skidskola har helt omotiverat bankat skiten ur våra lår i hopp om att få en bollen genom motståndarens mål, ovanpå en myr som är ett annat ord för. blöt-hellvetisk-illaluktande-sankmark. Och för er som inte redan förstått det så är det brutalt djävla omöljligt att spela nån form av sport ovanpå en sån.
Så hur går det för oss? Jo vi leder och inte bara det, vi slaktar skiten ur skid9. Värre än vad de gjorde med skid8, så tekniskt sett blir Scott bättre och bättre. Men vi är inte klara än... för jag slänger mig över marken, i hopp om att nicka bollen som flög förbi mig. Men när man tar satts från nånting som bara drar ner dina ben till knäna, kommer man inte så långt. Det slutar med att jag faceplantar marken och dränker det ända ställe som fortfarande var torrt.
- Snyggt, säger någon med sarkasm i rösten.
- Äh håll tyst, det var en heroisk insatts!
Efter några meter ger låren vika och flera av mina klasskamrater drar ner genom marken. Det är svinkallt och armarna börjar dra ihop musklerna för att inte förfrysa. Men just då skiter man totalt i det, man kan ju inte svika laget. Inte nu när det gäller som mest, som sagt, man kommer ju att prata om det här slaget i århundraden.
