Myrslakten 2008 del 1
Hjääälp!
Hjäälp!
Hördes bakom mig när jag sprang så snabbt jag kunde. Snätt till vänster om mig faller yttligare en av oss och blir liggande. Sakta sjunker de som stupat ner i myren. Kamrater kommer till varandras undsättning men förgäves, de sjunker själva ner innan de nått fram. Jag fortsätter, hoppar mot grästuvor som jag tror ska bära, en bit fram ser jag en liten gran sticka upp. Jag tar satts men innan jag hinner hoppa sjunker benet ner, jag känner rötterna snurra sig runt foten och det iskalla vattnet tränger in i skon. Jag försöker lyfta upp mig men armarna försvinner genom mossan. Bakom mig kommer en skugga springande till min undsättning. Men jag vet att det redan är för sent. Jag var dömd att sakta sjunka ner och förruttna likt alverna i sagan om ringen... Hej!... jag kommer att sjunka ner här, mina lungor kommer att fyllas med en svart sörja... Hallå!!... min kropp kommer att... Hallå!!
- Ja?
- Fan ligg inte där och dagdröm, du kommer att förfrysa, här jag hjälper dig upp...
- Dramatik dödare...
Okej så jag och min klass höll på att korsa en myr, det är tillåtet att överdriva lite. Våran lärare Dic hade fått en helt underbar idé om att myrar, är ju perfekta att spela fotboll på. Så nu var det dags för oss i skid10 att spöa de lite mer rutinerade skid9, som hade kommit för att möta oss i ett slag man kommer att tala om länge. Eller åtminstone tills skidsesången börjar och vi får bättre saker att fylla tiden med.
Öh.. vart var jag? Just det, det var episkt! Vinden for över den iskalla myren och sankmarken gungade under våra fötter. Efter att ha gått milslångt över förädiska mosshögar och dypölar såg vi skid9 träda fram ur dimman. Det var tidig morgon, om solen var upp viste jag inte, ty stora moln som gav löften om hårda regnskurar blokerade himlen. Marken skälvade och upp ur sankmarken steg Dic, som född ur moder jord själv. I ena handen höll han en bunt med västar, förmodligen tagen från tidigare stupade klasser. Han slänger de på marken framför skid9, som paralyserat tar dem på sig. I andra handen håller Dic en fotboll, så genomrutten och dyngsur efter att ha legat i myren i snart 10 år. Han slänger den högt upp i luften och helvettet brakar lös.
De båda lagen tar sats och rusar mot bollen, slaget har börjat. En spark får bollen att flyga åt mitt håll, direkt efter kom en annan spark och bryter benet på den tidigare bollhållaren. En av mina kamrater slänger sig på marken och lyckas nicka iväg bollen innan två av motståndarna slänger sig över honom, krossar honom till benmjöl och låter hans kvarlevor sjunka ner som sylt i slasken... Passa!... Mossa och dy flyger genom luften när det andra laget tar satts mot bollen igen och... Fan passa då!!
- öh va?
- Tänker du bara stå där!? Passa!!
Mer han inte min hjärna uppfatta in ny information talade om för den att jag låg 20 cm under myren och bollen var på ett annat håll. En snubbe ur skid9 reser sig från mitt face och undrar hur fan det gick. Nu får det vara slut på dagdrömmandet, här ska spöas fotboll.
... vänta det är mat, kommer...
Hjäälp!
Hördes bakom mig när jag sprang så snabbt jag kunde. Snätt till vänster om mig faller yttligare en av oss och blir liggande. Sakta sjunker de som stupat ner i myren. Kamrater kommer till varandras undsättning men förgäves, de sjunker själva ner innan de nått fram. Jag fortsätter, hoppar mot grästuvor som jag tror ska bära, en bit fram ser jag en liten gran sticka upp. Jag tar satts men innan jag hinner hoppa sjunker benet ner, jag känner rötterna snurra sig runt foten och det iskalla vattnet tränger in i skon. Jag försöker lyfta upp mig men armarna försvinner genom mossan. Bakom mig kommer en skugga springande till min undsättning. Men jag vet att det redan är för sent. Jag var dömd att sakta sjunka ner och förruttna likt alverna i sagan om ringen... Hej!... jag kommer att sjunka ner här, mina lungor kommer att fyllas med en svart sörja... Hallå!!... min kropp kommer att... Hallå!!
- Ja?
- Fan ligg inte där och dagdröm, du kommer att förfrysa, här jag hjälper dig upp...
- Dramatik dödare...
Okej så jag och min klass höll på att korsa en myr, det är tillåtet att överdriva lite. Våran lärare Dic hade fått en helt underbar idé om att myrar, är ju perfekta att spela fotboll på. Så nu var det dags för oss i skid10 att spöa de lite mer rutinerade skid9, som hade kommit för att möta oss i ett slag man kommer att tala om länge. Eller åtminstone tills skidsesången börjar och vi får bättre saker att fylla tiden med.
Öh.. vart var jag? Just det, det var episkt! Vinden for över den iskalla myren och sankmarken gungade under våra fötter. Efter att ha gått milslångt över förädiska mosshögar och dypölar såg vi skid9 träda fram ur dimman. Det var tidig morgon, om solen var upp viste jag inte, ty stora moln som gav löften om hårda regnskurar blokerade himlen. Marken skälvade och upp ur sankmarken steg Dic, som född ur moder jord själv. I ena handen höll han en bunt med västar, förmodligen tagen från tidigare stupade klasser. Han slänger de på marken framför skid9, som paralyserat tar dem på sig. I andra handen håller Dic en fotboll, så genomrutten och dyngsur efter att ha legat i myren i snart 10 år. Han slänger den högt upp i luften och helvettet brakar lös.
De båda lagen tar sats och rusar mot bollen, slaget har börjat. En spark får bollen att flyga åt mitt håll, direkt efter kom en annan spark och bryter benet på den tidigare bollhållaren. En av mina kamrater slänger sig på marken och lyckas nicka iväg bollen innan två av motståndarna slänger sig över honom, krossar honom till benmjöl och låter hans kvarlevor sjunka ner som sylt i slasken... Passa!... Mossa och dy flyger genom luften när det andra laget tar satts mot bollen igen och... Fan passa då!!
- öh va?
- Tänker du bara stå där!? Passa!!
Mer han inte min hjärna uppfatta in ny information talade om för den att jag låg 20 cm under myren och bollen var på ett annat håll. En snubbe ur skid9 reser sig från mitt face och undrar hur fan det gick. Nu får det vara slut på dagdrömmandet, här ska spöas fotboll.
... vänta det är mat, kommer...
Kommentarer
Trackback
