liberateddude

Fritza och Jag själv övertygar varandra om att vår usla åkning knappast kan bero på oss utan måste härstamma från underlaget.

Så vi gjorde det ända rätta och gick för att valla och slipa skidorna. Haha som om det vore så enkelt...

- Vi borde valla...

- Ah och slipa kanterna...

- Vi borde göra det typ nu...

(Detta var i förrgår)

Nu dagen innan skidåkningsveckan drar igång står vi i liften igen.

- Idag får vi ta och valla...

- Ah och slipa...

- ...

Fortfarande så kommer den där överliggande känslan av "att det kanske inte är så viktigt ändå" när man slår sig ner i soffan efter en hel dags åkning.

Denna gång lät det mer:

- alltså...

- ah...

(kör) - mjää..

- okej okej, ödet avgör. Jag kastar den här ölburken rakt upp i luften och om den ställer sig på högkant så går vi och vallar.

Tio minuter efter det var vi på väg till vallaboden, paffa som fan och måttligt kalla. Men valla gjorde vi och slipningen blev helt sjukt bra. Nu jävlar ska här köttas kortsväng.

Peace out!