liberateddude

Ja detta inlägg handlar om en dagen efter upplevelse, har fått många komentarer om att det dricks för mycket i min blogg... men det är just på mornarna som man är som mest filosofisk. Och vardagmornar hinner man inte tänka fören man ska till skolan och tänka som alla andra.

Jag vaknar, en ganska klassisk början på en dag, men jag vaknar inte som jag kom ihåg att jag la mig. Allt jag äger finns i mitt rum, longboard, ytterkläder och... fel par skor? mitt andra par, fick jag reda på nu, är tydligen i lägenheten över mig. Hur som haver mår jag förbannat dåligt, jag blir inte så bakfull om jag får sova ut eller verkligen känner att jag måste gå upp, t ex för att få åka så mycket skidor som möjligt. Idag var ingen av nämda anledningar i checkade och jag rullade runt för att somna om.

Då slår det mig att jag är ensam i sängen, något som heller inte stämmer överens med mitt minne från gårdagen. Jag blir yttligare påmind om att jag hade en hemmamatch när jag får syn på orsaken till att jag är vaken innan "the crack of noon". Sms för helvete skriker den finska rösten som jag lagt till som sms-signal. Jag tittar förvånat på min mobil och undrar vem mer än mig som vaknat omänskligt tidigt.

Femton missade samtal och textmedelande, ja det ska vara fem-ton alltså. De två senaste lyder:

Tack för igår, hoppas du sover gott. ett väldigt gulligt samtidigt ironiskt sadistiskt med tanke på att den väckte med. Den efter löd:

Är du vaken föresten?

Och jag förmådde inte ljuga för människan så jag svara. Till föld av min tankeverksamhet vaknade mina ben till liv och en påfallande inåt-sug i det svarta hål biologer kommit att kalla mage av den anledning att... öh.. det lät bra eller i alla fall bättre än bafuga som var rankad nummer två som förslag på namn i Linnés biologiklubb.

Varför det har med min blogg att göra får ni aldrig veta, men mina ben styrde stegen ut genom min dörr självfallet efter att ha passerat ett par jeans och en tjocktröja jag glömt att jag ägde. Ja mitt rum såg ganska bra ut efter gårdagens hemmafest. I köket låg burkar och dylikt samt två tomma wiskeyflaskor varav en inte var min.

Jag följer efter mina ben över gräsplätten och längs en smal väg som komunen anser vara nyasfalterad. Jag hoppar ett staket och följer järnvägsspårt mot centrala orsa, jag fattar genast vart benen bär mig och jag sluter ögonen för att stärka luktsinnet. Snart kommer jag att omfamnas av mystik och dofter från pizzor i alla dess slag och håriga överviktiga män som jag villigt betalar hutlösa summor bara för att slippa laga egen skräpmat.

Varför denna rutin inte är bra att ha på automat-växel hela tiden blev jag snart varse om. Då jag även stärkt känseln blev smällen jag fick i ansiktet snäppet värre. Ögonlocken flyger upp och jag stirrar rakt in i STÄNGT.
Öppetider: lördag, 12:00 till ja när de nu stänger. Då klockan är för tidigt har de uppenbarligen inte öppet och jag ber till gudarna att ingen i min klass såg detta.

En iskall hand (jag skulle vilja säga varm hand för dramatiken men denna kvinna har fan inget blodomlopp alls.) la sig på min axel och de mjuka läpparna från igår gör sig påminda när de åter rör på sig och formar orden:

- Fan va du ser ut...

Tack... påmin mig om att hata dig senare... Mumla jag fram, nu behövdes en regäl boost för att den här dagen skulle vara värd att minnas.