the vardag continues
Så var man tillbakapassad till sängliggarnas skara efter en härlig vecka i barnlandet. I Norge så finns det en fin inghägnad hage anpassad för väldigt små människor, komplett med rullband, mjuka saker som står i vägen och instruktörer.
Ja vi är väl egentligen också ganska mjuka och stå ivägen är något som vi gjort till lite av en konstform. Men efter att ha sett flera barn flyga in i mina kryckor så faller jag inte längre in i den kategorin. Benet är fortfarande mer likt en karikatyr av en smurf (ja vit längst ner, blå i mitten, vit högst upp och allt med en konstig form) och jag jagar barn på två metalpinnar.
Det hela gick vägen och jag lyckades göra ett namn för mig här i Hafjell. Folk stanna och fota, kände mig ganska blottad och utnyttnjad... men jag gjorde i alla fall nånting vilket är tre gånger bättre än förra veckan då jag inte gjorde mer än att ha hur-många-filmer-kan-jag-utantill-maraton.
"Så får jag ett samtal från chäfen" som börjar snällt och frågar hur jag mår och hur det har gått och om jag hellre ligger över eller under... va? nej ingeting... right, ja likt Bill Lumberg från Officespace går det då över i en liten segare ton och jaa. Jag skulle tycka att det var bäst om du stanna inne imorn, right. Smackar lite självbelåtat om läpparna när hon medelar att det var nog i allas intresse om jag gjorde så lite som möjligt fram till måndag.
så öhm... Fitta... Jag måste medge att hon har rätt. Olikfärgade ben kan inte jobba ihop, båda måste vara vita annars får det vara. Vadå? Det är ju typ som... okej.
** så öhm... Fitta... Jag måste medge att hon har rätt. Man kan inte jobba med skadat ben och att ligga stilla är nog det bästa för mig just nu. Så jag utmana mig själv och tänkte, hur bra kan jag ljuga och få min vardag att verka bättre än din, enbart från ett soffperspektiv.
to be bored
Ja vi är väl egentligen också ganska mjuka och stå ivägen är något som vi gjort till lite av en konstform. Men efter att ha sett flera barn flyga in i mina kryckor så faller jag inte längre in i den kategorin. Benet är fortfarande mer likt en karikatyr av en smurf (ja vit längst ner, blå i mitten, vit högst upp och allt med en konstig form) och jag jagar barn på två metalpinnar.
Det hela gick vägen och jag lyckades göra ett namn för mig här i Hafjell. Folk stanna och fota, kände mig ganska blottad och utnyttnjad... men jag gjorde i alla fall nånting vilket är tre gånger bättre än förra veckan då jag inte gjorde mer än att ha hur-många-filmer-kan-jag-utantill-maraton.
"Så får jag ett samtal från chäfen" som börjar snällt och frågar hur jag mår och hur det har gått och om jag hellre ligger över eller under... va? nej ingeting... right, ja likt Bill Lumberg från Officespace går det då över i en liten segare ton och jaa. Jag skulle tycka att det var bäst om du stanna inne imorn, right. Smackar lite självbelåtat om läpparna när hon medelar att det var nog i allas intresse om jag gjorde så lite som möjligt fram till måndag.
så öhm... Fitta... Jag måste medge att hon har rätt. Olikfärgade ben kan inte jobba ihop, båda måste vara vita annars får det vara. Vadå? Det är ju typ som... okej.
** så öhm... Fitta... Jag måste medge att hon har rätt. Man kan inte jobba med skadat ben och att ligga stilla är nog det bästa för mig just nu. Så jag utmana mig själv och tänkte, hur bra kan jag ljuga och få min vardag att verka bättre än din, enbart från ett soffperspektiv.
to be bored
Kommentarer
Trackback
