Amsterdam kapitel 10 - Vem styr Kaptens skyta?
-"Om jag är här! Och du är min förste styrman. Och du är också här. Vem styr då det här skeppet."
Skrek Kapten förskräckt till hans förste styrman JM. Vågorna slog högt och fartyget verkade inte ha nån specifik kurs. Med vinden i ansiktet höll sig Kapten krampaktigt mot metallramen.JM's ansikte blev vit av fasa när en stor våg svepte honom över bord och ner mot vågornas djup.
-"Aj!"
han skrek till när han träffa den väldigt tunna heltäckningsmattan på golvet. Efter att ha sprattlat runt ett par sekunder bröt han ut i skratt, uppenbarligen road över spektaklet. Kapten, lite seriösare.
-"Jag håller i mig... här!" Ropade han och sög tag i metallramen på våningssängarna i vårt hotellrum. Med ena handen runt ramen försökte han dra upp JM ur havet. Det måste ha gungat nått förfärligt för stilla, det stod han liksom inte...
Resten av besättningen kunde inte annat än att beundra skådespelat och skratta oss harmynta.
-"Kapten... Kapten... rädda mig Kapten" fick JM fram mellan skrattanfallen. Varför de hade så otroligt roligt ja...
Så går det när man skickar ut två flummare för att handla, de kommer hem med två paket juice, bröd och svamp.
Bröd och juice är inte en typ av drog. (bortsett från Bravo Appelsin och Madarin som missbrukas dagligen av ert kära humormedium)
Som JM förklara så underbart - Så här kul får man inte ha i en påse.
Så får alla kanske ett hum om hur ett svamprus beter sig. De var bara de två som testa, ovetande om hur det skulle te sig satt resten av oss "svamp-vakt" för att hålla grabbarnas fingrar borta från den svamp de hade kvar. Samt kunna rycka in om någon skulle snetrippa.
Kapten, innan han blev kapten, mådde inge bra i början. Han satt på badkarskanten och kände att det här var en dum idé. JM gick för att kolla till sin tappre med-trippare, men kunde inte hållla sig för skratt och underhöll oss istället. Varpå han glider av madrassen och börjar då drunkna. Kapten flyger ut från badrummet som Stålmannen ur en gamal brittisk telefonkiost och rusar till undsättning.
När vi inser att grabbarna är i egna osäkra händer, lutar vi oss istället tillbaka och njuter av föreställningen och lite röka. Mycket hände på Trianon rum 117.. men en sak är säker. Kapten kommer alltid att finnas där, medveten eller inte.
Skrek Kapten förskräckt till hans förste styrman JM. Vågorna slog högt och fartyget verkade inte ha nån specifik kurs. Med vinden i ansiktet höll sig Kapten krampaktigt mot metallramen.JM's ansikte blev vit av fasa när en stor våg svepte honom över bord och ner mot vågornas djup.
-"Aj!"
han skrek till när han träffa den väldigt tunna heltäckningsmattan på golvet. Efter att ha sprattlat runt ett par sekunder bröt han ut i skratt, uppenbarligen road över spektaklet. Kapten, lite seriösare.
-"Jag håller i mig... här!" Ropade han och sög tag i metallramen på våningssängarna i vårt hotellrum. Med ena handen runt ramen försökte han dra upp JM ur havet. Det måste ha gungat nått förfärligt för stilla, det stod han liksom inte...
Resten av besättningen kunde inte annat än att beundra skådespelat och skratta oss harmynta.
-"Kapten... Kapten... rädda mig Kapten" fick JM fram mellan skrattanfallen. Varför de hade så otroligt roligt ja...
Så går det när man skickar ut två flummare för att handla, de kommer hem med två paket juice, bröd och svamp.
Bröd och juice är inte en typ av drog. (bortsett från Bravo Appelsin och Madarin som missbrukas dagligen av ert kära humormedium)
Som JM förklara så underbart - Så här kul får man inte ha i en påse.
Så får alla kanske ett hum om hur ett svamprus beter sig. De var bara de två som testa, ovetande om hur det skulle te sig satt resten av oss "svamp-vakt" för att hålla grabbarnas fingrar borta från den svamp de hade kvar. Samt kunna rycka in om någon skulle snetrippa.
Kapten, innan han blev kapten, mådde inge bra i början. Han satt på badkarskanten och kände att det här var en dum idé. JM gick för att kolla till sin tappre med-trippare, men kunde inte hållla sig för skratt och underhöll oss istället. Varpå han glider av madrassen och börjar då drunkna. Kapten flyger ut från badrummet som Stålmannen ur en gamal brittisk telefonkiost och rusar till undsättning.
När vi inser att grabbarna är i egna osäkra händer, lutar vi oss istället tillbaka och njuter av föreställningen och lite röka. Mycket hände på Trianon rum 117.. men en sak är säker. Kapten kommer alltid att finnas där, medveten eller inte.
Kommentarer
Trackback
