liberateddude

Sagan JM och Kaptens fotölj.

Det där gröna som lyste i fjärran hade fångat JM's blick. Det var nånting med hur den lös neonaktikt som hade dragit tills sig min uppmärksamhet men det var JM som tydde budskapet på skylten och styrde stegen. Som trogna får följde vi efter alla med en glimt i ögat om att nu gäller, det är lättare att vara efterklok så vi tar tag i det senare.

På skylten stod det klart och tydligt Coffeshop. Ett ställe där man kan få något uppfriskande att dricka och en "smörgås" som de säger i How I met youre mother. Och nu var vi turister på allvar. Caffét låg i en gränd och såg inte ut att vara mycket för världen, några utemöbler i hederligt gjutgärn och en vägg täckt med graffitti. Jag vet det för att jag spenderade de kommande två timmarna med att sitta och begrunda dessa.

Väl inne slåg vi ett öga på menyn och insåg att vi vista fan inte mycket om hur saker och ting går till här. Så vi bestälde nånting mitt imellan, inte för billigt men inte the top notch liksom. Frågar du mig kunde det ha varit precis vad som helst. Vi slog oss ner i stolarna och rullade en spliff. Eller ja... det var väl tanken i alla fall.

Har du rullat en cigg nångång? Eller en joint? Kanske försökt göra ett blåsrör för giftpilar på dagis? För det är ta-mig-fan inte så där jävla lätt. Lucky Luke som gör det på en häst är inte på riktigt, Lucky Luke är bara en skådis!

Holländarna vid bordet brevid fick i alla fall lite eftermiddagsunderhållning när vi satt och skrapa upp resterna från första försöket. Så efter mycket om och män och vi passat runt spliffen ett par tre varv, var vi ganska överrens om att det här är inte vår grej, vi lånar en bong istället.

En bong är typ som en vattenpipa, alltså en pipa med vatten i... den var blå. Och här någonstans slutade komunikationen, som vi känner till den, att existera. Hjärnan fick en sån IQ boost att den hoppade fram flera meningar in i diskussionen så om någon stälde en fråga, han hjärnan tänka ut svaret, reaktionen på svaret och vad du skulle säga efter det.

T ex Vad tror du brödrostar är gjorda av? svar: Precis, lite som bordet ungefär.

Detta ställer till det lite för personen du för ett samtal med, förutsatt att ni inte tänkt exakt samma sak.

Vilket leder oss till Kaptenen. JM hade under en lång stund försökt guida en 7e person till vår grupp, en människa han hade träffat när han var ute och reste och som tydligen var i Amsterdam just nu. Detta, gick sådär.
Så medans JM förgäves letade fram närliggande gator och riktmärken, började vi spåna på eventuella vägar den här människan kunde ta. Detta tog oss till från kanalbåtar till att han skulle komma ner från taket.

Vi i våra sinnen följde branstegen ner och visualiserade några snygga ninja-moves som han kunde ta men Kapten, han var en bra bit framför oss andra och brister plötsligt ut:

I FOTÖLJEN!

I tron om att denna människa självklart måste landa mjukt, annars kommer det inte gå. Men vi stannar upp, ser på Kapten och sen har vi ingen aning om vart vi ska ta vägen. Det var den första av många skrattattacker och random events men en sak viste vi och det var att det här skulle bli en grym resa.

När människa nummer 7 anlädde senare, och var både nykter och klarsynt gav jag upp. För att hänga med i konversationen var man tvungen att stirra blankt på människan vars mun rörde på sig, tappa man fokus tappa man tråden och minsta försök till att komma tillbaka resulterade i vad som kom att kallas för fotöljsyndromet eller bara fotöljen.