Amsterdam kapitel 3 - Dödsmatchen och de tre vuvuzelorna
Dödsmatchen och de tre vuvuzelorna
- Vi skulle ju bara köpa smoothies!
I skuggan av ett träd i Van Gogh's park lämnade vi Kaptenen och kvinnorna, ut för att införskaffa vätska for Jag och JM med Chileno i spetsen. Inte hade vi hunnit långt innan vi slängde ett öga på våra prioiteringar och tänkte att en kaka i solen och en smoothie skulle vara på sin plats. Men kakorna vi ville ha fanns inte på den vanliga coop nära, så vi gick en liten omväg. Till andra sidan museeumplats och så nån kilometer till.
Amsterdam Oplanerat. The real way to travel. Erbjuder ett slumpmässigt urval av oväntade händelser och spontana äventyr. Det börjar med att vi går vilse...
- Vart fan är vi?
- Men vi är typ där vi var igår... fast vi gick över den bron.
- Right... så då ska vi alltså gå hitåt?
- 'Ellou Mates!
- ?
Engelsmän, eller Australienare, det var svårt att se skillnad i det oraga skenet som lyste upp bron de stod på. Det var tre av dem, underliga, pratade fort och vifftade med nånting. Var det spjut? Eller blås-rör.. det gick inte att se.
Vi lockades närmare av deras lovord om att det bara kosta 2 euro, så såg vi var det var de höll i. Vuvuzelas, i hollands nationalfärg, skrik-orange. Detta kunde inte bli mer episkt.
Det skräniga entoniga ljudet som kom ut ur den trattformade ändan var som en orchisk poesi, när vi kompanjoner marsherade genom staden i jakt på vår lunch. En timme efter att vi lämnat hälften av oss vid trädet var vi åter på hollands svar på ica nazi, med gräs i fickorna, det var så svårt att greppa, vi knallade rakt in en livsmedelsbutik och gav folk tinitus till höger och vänster med vuvuzelas och gräsdoften spreds i våra kläder. Det var så otroligt sagolikt att vi stuttsade fram, höga bara på själva situationen, till slut var vi tvugna att rädda vårt rykte och ropade "Häja Nörge" lite då och då.
När vi väl kom tillbaka till parken var vi inte längre ensamma. Ett helt folkslag stod ivägen och längs bort vid museet var en gigantisk tv skärm. Den räknade ner, till vad som skulle bli en odödlig kamp.
Fotbolls VM har rasat i flera dagar i vuvuzelans hemland. Arenen som ligger utanför en av världens coolast döpta huvudstäder Pretoria. Där nu Holland skulle kliva upp och möta den tidigare Portugisiska kollonin Brasilien. Matchernas match, två stora lag med mycket på spel kommer ut på plan och tio minuter senare leder brassarna med 1 - 0...
Kul jul tänkte vi och älda på, sen går Holländarna och kviterar. Heliga makaroner nu skaka marken. När jag tänker efter så är det fan coolt att alla hus stod kvar efteråt. Matchen fortsätter och nu är man med i gamet igen, alla holländare stod och drömde om guldet, alla turister stod och drömde om vilken jävla fest det skulle bli på kvällen.
Brassarna får flera chanser men vuvuzelorna var på vår sida och de tappar bollen. En brutal kontring och det är mål igen! Holland leder med 2 mot 1 och det är inte långt kvar. Halsen brände när stembanden knöt sig för att få till ett så skärande ljud som möjligt i vuvuzelan. Domaren blåser av matchen och alla var övertygade om att ikväll får vi ligga med holländskor!
Den 90 minuter långa bataljen var över och tio minuter innan den börja var vi helt ovetande om att den äns skulle äga rum,
- Vi skulle ju bara köpa smoothies!
I skuggan av ett träd i Van Gogh's park lämnade vi Kaptenen och kvinnorna, ut för att införskaffa vätska for Jag och JM med Chileno i spetsen. Inte hade vi hunnit långt innan vi slängde ett öga på våra prioiteringar och tänkte att en kaka i solen och en smoothie skulle vara på sin plats. Men kakorna vi ville ha fanns inte på den vanliga coop nära, så vi gick en liten omväg. Till andra sidan museeumplats och så nån kilometer till.
Amsterdam Oplanerat. The real way to travel. Erbjuder ett slumpmässigt urval av oväntade händelser och spontana äventyr. Det börjar med att vi går vilse...
- Vart fan är vi?
- Men vi är typ där vi var igår... fast vi gick över den bron.
- Right... så då ska vi alltså gå hitåt?
- 'Ellou Mates!
- ?
Engelsmän, eller Australienare, det var svårt att se skillnad i det oraga skenet som lyste upp bron de stod på. Det var tre av dem, underliga, pratade fort och vifftade med nånting. Var det spjut? Eller blås-rör.. det gick inte att se.
Vi lockades närmare av deras lovord om att det bara kosta 2 euro, så såg vi var det var de höll i. Vuvuzelas, i hollands nationalfärg, skrik-orange. Detta kunde inte bli mer episkt.
Det skräniga entoniga ljudet som kom ut ur den trattformade ändan var som en orchisk poesi, när vi kompanjoner marsherade genom staden i jakt på vår lunch. En timme efter att vi lämnat hälften av oss vid trädet var vi åter på hollands svar på ica nazi, med gräs i fickorna, det var så svårt att greppa, vi knallade rakt in en livsmedelsbutik och gav folk tinitus till höger och vänster med vuvuzelas och gräsdoften spreds i våra kläder. Det var så otroligt sagolikt att vi stuttsade fram, höga bara på själva situationen, till slut var vi tvugna att rädda vårt rykte och ropade "Häja Nörge" lite då och då.
När vi väl kom tillbaka till parken var vi inte längre ensamma. Ett helt folkslag stod ivägen och längs bort vid museet var en gigantisk tv skärm. Den räknade ner, till vad som skulle bli en odödlig kamp.
Fotbolls VM har rasat i flera dagar i vuvuzelans hemland. Arenen som ligger utanför en av världens coolast döpta huvudstäder Pretoria. Där nu Holland skulle kliva upp och möta den tidigare Portugisiska kollonin Brasilien. Matchernas match, två stora lag med mycket på spel kommer ut på plan och tio minuter senare leder brassarna med 1 - 0...
Kul jul tänkte vi och älda på, sen går Holländarna och kviterar. Heliga makaroner nu skaka marken. När jag tänker efter så är det fan coolt att alla hus stod kvar efteråt. Matchen fortsätter och nu är man med i gamet igen, alla holländare stod och drömde om guldet, alla turister stod och drömde om vilken jävla fest det skulle bli på kvällen.
Brassarna får flera chanser men vuvuzelorna var på vår sida och de tappar bollen. En brutal kontring och det är mål igen! Holland leder med 2 mot 1 och det är inte långt kvar. Halsen brände när stembanden knöt sig för att få till ett så skärande ljud som möjligt i vuvuzelan. Domaren blåser av matchen och alla var övertygade om att ikväll får vi ligga med holländskor!
Den 90 minuter långa bataljen var över och tio minuter innan den börja var vi helt ovetande om att den äns skulle äga rum,
Amsterdam Oplanerad var nu ett givet tema.
Kommentarer
Trackback
