liberateddude

I förra inlägget presenterades Sofie, en glad holländska som kom att bli vår guide genom Red Light Distrikt, hon har precis lätt in oss på en väldigt eftertraktad och väldigt överbefolkad strippklubb... av den anledning av att vi var törstiga och ja.. fråga inte.


Tittis!

- Eva - guds gåva till Adam när han tröttnat på att vattna buskarna i lustgården /Anonym


In gick vi, det var 5 hela cent i inträda men med en unik variant på dricksgivandet. Det fanns två barer, vad vi såg för vi kom inte så långt in. Vid den fösta baren kunde man sitta och ta en drink och vid den andra baren kunde man sitta och bekanta sig med personalen... öh ja, svårt att få klartext bland tankarna. Vi var lite bland molnen och det var bara jag och JM som tog oss fram till den första baren. Där står Greta 42 i en korset och... flätor.

Dryck kostade.. pengar och mynten som man gärna villa ha tillbaka vandrade upp och la sig på denna kvinnas giganstiska meloner som välde ut i ansiktet på en.

- For me? sa "hon" med ett försök till puppieeyes. Nu vet jag inte exakt vad ja på holländska är men mitt och JMs
- ööööh... räckte för att hon med ett leende plinga i en klocka och for tillbaka till kassan. Jag och JM kasta en hjälplös blick på mynten och sedan på varandra, vi vände oss om och spana in bardisk nummer två.

Dagens "fotölj" kom från fröken fräken som efter 20 minuter ställde frågan: Är de nakna?

Som svar på det, ja. Mycket. Men inte på det här grasiösa sättet när de retsamt tar av kläderna som man ser på... som jag hört att de gör på film. Fast åh andra sidan var det inte många kugghjul i rörelse och det kan ha gått för fort för oss.

Det var nu det blev lite för creepy för nakna brudar i all ära, men i famnen på Adolf, 58 som betalt mer än Greger, 64. Efter kanske fem, sex minuter insåg jag att jag har följt en asiatisk brud från strippstången ner till en person vars tänder ligger i glas vatten om nättern. Jag vet inte vad ni skulle gjort men jag halv-panika och vänder mig till rästen av sällskapet. Vars ansiktsuttryck signalerar samma motvilja till att stanna för en drink till.

Väl ute i den friska luften började man lägga märke till Red Lights inkomstkälla. Förut hade man varit upptagen av att kolla in det som visades upp, nu såg man torskar till höger ock vänster. Välklädda wall-street män, hood-beklädda underklassare, en som såg ut som Peter Sipen, turister och de vanliga stammisarna.

Det stank fan så mycket fisk så efter bara ett par hundra meter var vi alla skithungriga. Att dra tillbaka till Van Gogh's park och käka nånting friterat lät som en tre-rätters på gondolen nu. Men frukta inte, problemen är inte över än, det finns gott om bra läsning framöver.

Spårvagnen slutade tydligen gå nångång mitt i natten och nattbuss på holländska kunde igen stava till, så vi fick äta på den nya sidan av staden innan vi påbörjade den långa vandringen genom Amsterdam.

KFC, kentucky fried chicken. Vattnet rann som floder genom huggtänderna och Chileno, Fröken Fräken och jag attackerade det redan försvagade kösystemet. Resten intog ett par bord en trappa upp. De kom ner 45 minuter senare och undra va fan vi höll på med.

Chileno står föst och läser högt från menyn som visar upp helfriterade godbitarna, serverade i en kulinarisk hink. Jag och Fröken Fräken fördelade vikten mot varandras axlar, för vi började bli jävligt trötta i benen.

- Det var fan va det här tog tid... Sa jag irriterat till Chileno.
- Ah det verkar som om den kön går snabbare. Chileno nickar åt vänster.

Fröken Fräken och jag slänger ett öga på varandra, vi hade båda sett en man med munkjacka och piercing stå ganska långt bak i kön. Nu var han inte längre där. Vi tittar på paret framför oss och tänker fan va de tar tid. Då ser vi, det är ju fan inte samma två österländska killar som stod där när vi kom. Det här är två nya britter som står och mumsar ur en fyra-liters hink.

- Hur länge har vi stått här? Fröken Fräkens ögonbryn sjunker och hon kollar på mig och Chileno. Vi vänder oss mot varandra och vafan, nu var det yttligare nya ansikten i den vänstra kön.

- Hur stenade är vi? Chileno och jag bryter ut i skratt medans vi byter kö. Plötsligt står JM framför oss.
- Va'fan håller ni på med?