Amsterdam kapitel 7 - 10 000 sperms and a pyramid
It's Sensation White! flera hundra vitklädda människor strömmar mot samtliga ingångar till Amsterdam Arena, innan vi tar upp biljetterna och beger oss in i folkhavet, här är ett youtubeklipp för att få lite perspektiv.
Sensation White Amsterdam 2008
Detta var för två år sedan, men ni ser att vi är ett par stycken som är med. Årets show bestod av en pyramid, till en början täckt med vita lakan. Fast vi är inte där riktigt än, för när vi steg av transerbussen som gått från hotellet kan hela torget bara jämnföras med ett spärma-race mot ett ägg. 3000 vitklädda figurer stuttsandes fram och tillbaka mot varandra i ett försök att forcera dörrar och spärrvakter.
När vi kom in var första tanken, nånting att dricka. Andra tanken, lite gladare, de serverar öl här. Men efter fem minuters köande får man beskedet att allting självklart ska vara krongligare än på ett sjukhus mitt i influensa-rushen. För att kunna betala nånting måste du ha ett betalkort i rätt färg och valör, dessa säljs på separata punkter eller av förbigående organgeklädda männsikor, för att höja säkerheten - ja visst - och för att vi ska pröjsa mer än vad vi kommer förbruka under hela kvällen.
Så... två tredjedelar av en halvtimme senare är vi ute ur förvirringen och bättrar på salonsberusningen en aning. Vi går ut i "lokalen" och snubblar nästan över våra egna hakor, som nu hänger vid fotknölarna. Det sitter folk på läktare som går högre än globen, det sitter folk på staketen, folk står runt en gigantisk pelare av skynken mitt på golvet, folk sitter på annat folk och alla är vitklädda.
När musiken drar igång kändes det som om man skulle kunna dansa hela natten.. och det var väl nästan helt sannt också. I början drar vi runt lite, det är inte så otroligt packat än, men vad kunde man vänta sig, vi var ju bara 10 000 i en lokal gjord för 15, så. Vi hoppa runt och flasha några snygga moves, det mesta hade jag med mig från mina dagar som rajvare och det gick la sådär. Stört kul hade vi i alla fall.
Runt pyramiden stod ett flertal dj's och lira dunka dunka, brorsan frågade senare efter namn och låtar och jag kände mig lika allmänbildad som miss America när hon höll sitt tacktal (se youtube, awesome klockan 3 på kvällen grej) Vi stötte på några gamla polare till mig och Chileno, bl a Ignis och Accel... Det var... det.
Vi hoppar fram lite i tiden tills när nånting annat händer.
Ridån faller! Och nu jävlar blir det drag. Jag, JM, Accel och Katen flyger upp mot scenen, för längs hela pyramiden kan man nu se att det går trappor, hela vägen upp till dj'n. Trapporna bildar en scen i sig och hela publikhavet står och kollar upp mot oss. Under hela vägen har vi också samlat på oss lysdioder och blinkande armband så man sticker ut ganska bra också. Inte fören nu inser jag hur jävla stort det egentligen är. Som en konsert på globen, står jag och blickar ut över ett massivt publikhav och fyllda läktare, då kommer jag också ihåg att det här bara är en av sex uppgångar som alla pekar ut från varsitt håll av pyramiden. (pyramiden som då är en hexagon drar jag.. eller nått sånt jag vet inte men den är fucking awesome, vi nöjer oss med den beskrivningen)
Plötsligt smäller det till som fan och fyverkerier bobarderar taket rakt från väggarna mellan trappuppgångarna. Det lyste upp publikhavet i gult och rött och ja det var fest helt enkelt.
Vi måste ha dansat non-stop från 10 till 2-ish innan vi började utforska ölbarerna igen. Nu började det hända underhållande grejer. För jag har ingen telefon med mig (den flög vidare från Amsterdam till Istanbul tror jag, ah den blev kvar på planet helt enkelt) Så när jag då bestämer mig för att lämna Chileno och Lesslie på trappan för att gå att joina Fröken Fräken vid mötespunken... Då hade hon och JM flyttat på sig. Så jag bestämde mig för att gå tillbaka in mot dansgolvet. Där Chileno och Lesslie inte längre är...
Så jag flyger runt och ni vet hur det är, leta efter ett par vantar och ni hittar det aldrig, leta istället för flip-flop tofflorna och ni ser vantarna ligga överst. Jag var vilsen och ensam.
Under Sensations Pyramid låg Club Sensation. Som var trång, blå och skum... så jag gick in för att kolla läget. Man kunde ta sig in på clubben från alla hålla av pyramiden och efter att ha skakat lite rumpa mot aldeles för många killar i jakt på tjejer, gick jag mot vad jag trodde var ända utgången.. Kom ut på andra sidan, där var det trappor och vitklädda människor precis som vid utgången jag gick in igenom. Och uppe bakom läktaren finns, precis som på andra stället, lika dana ölkiosker...
Ni ser min förvirring, någonsin gått vilse på lustiga huset som barn?
Ja då mina kamrater inte var där heller (otippat nog) gick jag tillbaka för att gå upp för trappan. Då insåg jag hur clubben varit lokaliserad och vandrade runt ett halvt varv, dansandes genom publiken. Väl på vad jag hoppades var rätt sida, jag vill minnas att jag prövade några gånger, börjar jag klättra.
Då skriker DJ'n: Are you ready!? och det gör ju de flästa så jag brydde mig inte märkbart.
- Let's get down everybody! Get down!
Först trodde jag han mena från trapporna och det kändes inte så jävla lustigt, så inser jag att jag är den ända på trappan som fortfarande står upp. Så jag flyger ner på golver och hinner precis i tid, för den här Dj'n ska slå tittarrekord på youtube.
Ur gigantiska flektar i taket skjuter det ned rök mot trapperna, enligt mina vänner såg det jävligt häftigt ut. Jag andades bara häftigt. Trycket var så hårt att det knappt gick att ställa sig upp, trapporna skaka och röken gjorde sikten till en östersjö-liknande grå dimma.
Och ja... det var awesome. Efter det hitta Chileno mig och vi återförenades med hela gänget. Nu var det inte långt till hemresan och det kunde ha gått bra illa.
Sensation White Amsterdam 2008
Detta var för två år sedan, men ni ser att vi är ett par stycken som är med. Årets show bestod av en pyramid, till en början täckt med vita lakan. Fast vi är inte där riktigt än, för när vi steg av transerbussen som gått från hotellet kan hela torget bara jämnföras med ett spärma-race mot ett ägg. 3000 vitklädda figurer stuttsandes fram och tillbaka mot varandra i ett försök att forcera dörrar och spärrvakter.
När vi kom in var första tanken, nånting att dricka. Andra tanken, lite gladare, de serverar öl här. Men efter fem minuters köande får man beskedet att allting självklart ska vara krongligare än på ett sjukhus mitt i influensa-rushen. För att kunna betala nånting måste du ha ett betalkort i rätt färg och valör, dessa säljs på separata punkter eller av förbigående organgeklädda männsikor, för att höja säkerheten - ja visst - och för att vi ska pröjsa mer än vad vi kommer förbruka under hela kvällen.
Så... två tredjedelar av en halvtimme senare är vi ute ur förvirringen och bättrar på salonsberusningen en aning. Vi går ut i "lokalen" och snubblar nästan över våra egna hakor, som nu hänger vid fotknölarna. Det sitter folk på läktare som går högre än globen, det sitter folk på staketen, folk står runt en gigantisk pelare av skynken mitt på golvet, folk sitter på annat folk och alla är vitklädda.
När musiken drar igång kändes det som om man skulle kunna dansa hela natten.. och det var väl nästan helt sannt också. I början drar vi runt lite, det är inte så otroligt packat än, men vad kunde man vänta sig, vi var ju bara 10 000 i en lokal gjord för 15, så. Vi hoppa runt och flasha några snygga moves, det mesta hade jag med mig från mina dagar som rajvare och det gick la sådär. Stört kul hade vi i alla fall.
Runt pyramiden stod ett flertal dj's och lira dunka dunka, brorsan frågade senare efter namn och låtar och jag kände mig lika allmänbildad som miss America när hon höll sitt tacktal (se youtube, awesome klockan 3 på kvällen grej) Vi stötte på några gamla polare till mig och Chileno, bl a Ignis och Accel... Det var... det.
Vi hoppar fram lite i tiden tills när nånting annat händer.
Ridån faller! Och nu jävlar blir det drag. Jag, JM, Accel och Katen flyger upp mot scenen, för längs hela pyramiden kan man nu se att det går trappor, hela vägen upp till dj'n. Trapporna bildar en scen i sig och hela publikhavet står och kollar upp mot oss. Under hela vägen har vi också samlat på oss lysdioder och blinkande armband så man sticker ut ganska bra också. Inte fören nu inser jag hur jävla stort det egentligen är. Som en konsert på globen, står jag och blickar ut över ett massivt publikhav och fyllda läktare, då kommer jag också ihåg att det här bara är en av sex uppgångar som alla pekar ut från varsitt håll av pyramiden. (pyramiden som då är en hexagon drar jag.. eller nått sånt jag vet inte men den är fucking awesome, vi nöjer oss med den beskrivningen)
Plötsligt smäller det till som fan och fyverkerier bobarderar taket rakt från väggarna mellan trappuppgångarna. Det lyste upp publikhavet i gult och rött och ja det var fest helt enkelt.
Vi måste ha dansat non-stop från 10 till 2-ish innan vi började utforska ölbarerna igen. Nu började det hända underhållande grejer. För jag har ingen telefon med mig (den flög vidare från Amsterdam till Istanbul tror jag, ah den blev kvar på planet helt enkelt) Så när jag då bestämer mig för att lämna Chileno och Lesslie på trappan för att gå att joina Fröken Fräken vid mötespunken... Då hade hon och JM flyttat på sig. Så jag bestämde mig för att gå tillbaka in mot dansgolvet. Där Chileno och Lesslie inte längre är...
Så jag flyger runt och ni vet hur det är, leta efter ett par vantar och ni hittar det aldrig, leta istället för flip-flop tofflorna och ni ser vantarna ligga överst. Jag var vilsen och ensam.
Under Sensations Pyramid låg Club Sensation. Som var trång, blå och skum... så jag gick in för att kolla läget. Man kunde ta sig in på clubben från alla hålla av pyramiden och efter att ha skakat lite rumpa mot aldeles för många killar i jakt på tjejer, gick jag mot vad jag trodde var ända utgången.. Kom ut på andra sidan, där var det trappor och vitklädda människor precis som vid utgången jag gick in igenom. Och uppe bakom läktaren finns, precis som på andra stället, lika dana ölkiosker...
Ni ser min förvirring, någonsin gått vilse på lustiga huset som barn?
Ja då mina kamrater inte var där heller (otippat nog) gick jag tillbaka för att gå upp för trappan. Då insåg jag hur clubben varit lokaliserad och vandrade runt ett halvt varv, dansandes genom publiken. Väl på vad jag hoppades var rätt sida, jag vill minnas att jag prövade några gånger, börjar jag klättra.
Då skriker DJ'n: Are you ready!? och det gör ju de flästa så jag brydde mig inte märkbart.
- Let's get down everybody! Get down!
Först trodde jag han mena från trapporna och det kändes inte så jävla lustigt, så inser jag att jag är den ända på trappan som fortfarande står upp. Så jag flyger ner på golver och hinner precis i tid, för den här Dj'n ska slå tittarrekord på youtube.
Ur gigantiska flektar i taket skjuter det ned rök mot trapperna, enligt mina vänner såg det jävligt häftigt ut. Jag andades bara häftigt. Trycket var så hårt att det knappt gick att ställa sig upp, trapporna skaka och röken gjorde sikten till en östersjö-liknande grå dimma.
Och ja... det var awesome. Efter det hitta Chileno mig och vi återförenades med hela gänget. Nu var det inte långt till hemresan och det kunde ha gått bra illa.
Kommentarer
Trackback
