Amsterdam kapitel 8 - Strawberry Fields Forever
Aah den friska havsdoften och vattenstänket i ansiktet, vinden som for genom håret och lukten av disel från båtmotorn.
Det här, var inte en bra morgon. Klockan var fem timmar efter att vi kom hem från Sensation White och under den tiden skulle vi ha hunnit sova, städa, packa och käka frukost. Tre av fyra är väl inte jättedåligt men jag hade hellre skitit att städa...
Väl i hamn på Centraal Staation som det oranga folkslaget stavar, föll samtliga passagerare - som alla tydligen var uppe för tidigt - ut likt kläder ur min garderob. Vi lunkade sakta över till sidan där tåg går ifrån och satte kurs mot nästa vandrarhem, Trianon. Underbart nog låg Trianon ungefär vid samma ställe som det första... som hette öhm nånting helt annat.
Ja, men nu var det som så att vi var ju utkickade klockan 11 men vi fick inte checka in förens klockan 2... Och det fann inte mycket vi inte skulle gjort för lite sömn. Så i väntan på ett sådant tillfälle, decka vi i Van Gogh's park igen. Vi kände oss liksom hemma där och hade vårt egna lilla stammisträd vid lunden. I skuggan av en... ett träd, ligger vi nu i halvdvala och ser på det förbipasserande folket.
Där ser vi flummarna, parkdräggen, barnfamiljerna, hundägarna, konstfacket, en chucknorris-kopia som var awesome och en bondtjej?
- 'Ello! En vitklädd tjej med flätor stuttsar fram mot oss.
- ... uhm hi! svarar någon ur vårt gäng.
- Would you like to try some strawberrys??
Frågan kom som en gåva från ovan och i mun på varandra skriker vi av glädje:
- öööh... what?
ja okej vi inombords skrev vi av glädje, våra röster var bara för sega för att förmedla känslan. Så bondtjejen fortsätter:
- Yes would you like to eat some strawberrys, we're having a big competition to save our strawberrys.
Jag skulle ljuga om jag påståd att jag hade en aning om vad hon pratade om, men ordet strawberrys hade redan lämnat stora röda tomrum i mitt smakcentra som bara måste fyllas. Vi nickade och fick nån fly'ers där det klart och tydligt stod.
Det här, var inte en bra morgon. Klockan var fem timmar efter att vi kom hem från Sensation White och under den tiden skulle vi ha hunnit sova, städa, packa och käka frukost. Tre av fyra är väl inte jättedåligt men jag hade hellre skitit att städa...
Väl i hamn på Centraal Staation som det oranga folkslaget stavar, föll samtliga passagerare - som alla tydligen var uppe för tidigt - ut likt kläder ur min garderob. Vi lunkade sakta över till sidan där tåg går ifrån och satte kurs mot nästa vandrarhem, Trianon. Underbart nog låg Trianon ungefär vid samma ställe som det första... som hette öhm nånting helt annat.
Ja, men nu var det som så att vi var ju utkickade klockan 11 men vi fick inte checka in förens klockan 2... Och det fann inte mycket vi inte skulle gjort för lite sömn. Så i väntan på ett sådant tillfälle, decka vi i Van Gogh's park igen. Vi kände oss liksom hemma där och hade vårt egna lilla stammisträd vid lunden. I skuggan av en... ett träd, ligger vi nu i halvdvala och ser på det förbipasserande folket.
Där ser vi flummarna, parkdräggen, barnfamiljerna, hundägarna, konstfacket, en chucknorris-kopia som var awesome och en bondtjej?
- 'Ello! En vitklädd tjej med flätor stuttsar fram mot oss.
- ... uhm hi! svarar någon ur vårt gäng.
- Would you like to try some strawberrys??
Frågan kom som en gåva från ovan och i mun på varandra skriker vi av glädje:
- öööh... what?
ja okej vi inombords skrev vi av glädje, våra röster var bara för sega för att förmedla känslan. Så bondtjejen fortsätter:
- Yes would you like to eat some strawberrys, we're having a big competition to save our strawberrys.
Jag skulle ljuga om jag påståd att jag hade en aning om vad hon pratade om, men ordet strawberrys hade redan lämnat stora röda tomrum i mitt smakcentra som bara måste fyllas. Vi nickade och fick nån fly'ers där det klart och tydligt stod.
Save our Strawberrys
Och ja, Amsterdam visar återigen upp sin mest slumpmässiga sida då en gigantisk traktor rullar in med ett lass av höbalar. På en av höbalarna satt en annan väldigt fin bondtjej med en megafon och ropade ut på holländska att den som åt mest jordgubbar fick gå hem med henne. Ja nu pratar jag inte holländska men jag är övertygad om att det var det hon sa.
Traktorn rullade in på parken, som är belägen i centrala Amsterdam så det här hände liksom inte varje dag. Framför den hade nu en större folkmassa samlat sig och befann sig i exstas. Som om det var en årlig ransonering på jordgubbar och alla har tvingats leva på lingon sen förra sommaren. Bland höbalarna på lassen fanns mängder av jordgubbspaket uppstaplade där bönder stod och lasta ner allt till den dregglande pöbeln.
Skylten som i klartext uppmanade folk att rädda jordgubbarna kändes bissart ironisk. Som en vegetarian skulle stå och kränga kött i hopp om att folk ska rädda kaninen, eller nått i den stilen. Vi köpte i alla fall sex paket och mådda väldigt bra efteråt.
Traktorn rullade in på parken, som är belägen i centrala Amsterdam så det här hände liksom inte varje dag. Framför den hade nu en större folkmassa samlat sig och befann sig i exstas. Som om det var en årlig ransonering på jordgubbar och alla har tvingats leva på lingon sen förra sommaren. Bland höbalarna på lassen fanns mängder av jordgubbspaket uppstaplade där bönder stod och lasta ner allt till den dregglande pöbeln.
Skylten som i klartext uppmanade folk att rädda jordgubbarna kändes bissart ironisk. Som en vegetarian skulle stå och kränga kött i hopp om att folk ska rädda kaninen, eller nått i den stilen. Vi köpte i alla fall sex paket och mådda väldigt bra efteråt.
That is I think it's not too bad
Strawberry Fields Forever
Strawberry Fields Forever
Kommentarer
Trackback
