??? Daflo
mer om Amsterdam och mina bravader i det platta landet, men först, en tripp till Dala-Floda för lite kajaking och skumma festivaler
DAFLO som festivalen heter ägde rum nu i helgen och jag trilla väl in på ett bananskal kan man säga. Någerlund unik festival men en speciel blandning av folk. Dans, Musik, Cirkus och Kajaking är inte en koppling många gör när de sitter på msn en måndagnatt.
På en bondgård mitt i mörkaste Dalarna bor en familj med x antal barn. Dessa barn växte upp och började med lite olika sporter, ett par år efter det bjöd de in vänner och lika sinnade och vips, världens minsta festival föddes. Hur jag hamna där... inte helt säker, men fel var det.
Jag känner lite cirkusfolk, jag lyssnar på musik, har en gång dansat och är fortfarande awesome på det (nej säkert, fråga... fan nu kommer jag inte ihåg hennes namn, men skit samma) och jag har paddlat havskajak. Inget av dessa imponerade märkbart, ja förutom på tjejerna jag dansa med lördag natt.
Men mitt intresse för kajaking har vuxit till den ekonomiska nivån då plånboken flyr tältet. Man har ju en fallenhet för sporter som kostar något överjävligt.
Intresset för att dricka, det delade jag med min dryckesbroder Fritza, dock var vi de ända på campingen som tog det på så stort allvar. I tron om att det här var en festival med arvika-potensial så laddade vi för fyra hårda dagar. Res lätt, drick mycket och ta fan inte med saker som kan försvinna är tre regler jag följt på liknande tillställningar, men när man kommer in på området och det första man hör är en frågan om någon har en ipodladdare, då fick vi tänka om.
Som sagt kajak och cirkus festival, är lika med prylbögar, renodlade kajaknördar och överdrivet viga flickor... få av dessa var fulla innan lördagkvällen och vi fick en ganska hård drägg-stämpel i pannan redan dag ett.
DAFLO som festivalen heter ägde rum nu i helgen och jag trilla väl in på ett bananskal kan man säga. Någerlund unik festival men en speciel blandning av folk. Dans, Musik, Cirkus och Kajaking är inte en koppling många gör när de sitter på msn en måndagnatt.
På en bondgård mitt i mörkaste Dalarna bor en familj med x antal barn. Dessa barn växte upp och började med lite olika sporter, ett par år efter det bjöd de in vänner och lika sinnade och vips, världens minsta festival föddes. Hur jag hamna där... inte helt säker, men fel var det.
Jag känner lite cirkusfolk, jag lyssnar på musik, har en gång dansat och är fortfarande awesome på det (nej säkert, fråga... fan nu kommer jag inte ihåg hennes namn, men skit samma) och jag har paddlat havskajak. Inget av dessa imponerade märkbart, ja förutom på tjejerna jag dansa med lördag natt.
Men mitt intresse för kajaking har vuxit till den ekonomiska nivån då plånboken flyr tältet. Man har ju en fallenhet för sporter som kostar något överjävligt.
Intresset för att dricka, det delade jag med min dryckesbroder Fritza, dock var vi de ända på campingen som tog det på så stort allvar. I tron om att det här var en festival med arvika-potensial så laddade vi för fyra hårda dagar. Res lätt, drick mycket och ta fan inte med saker som kan försvinna är tre regler jag följt på liknande tillställningar, men när man kommer in på området och det första man hör är en frågan om någon har en ipodladdare, då fick vi tänka om.
Som sagt kajak och cirkus festival, är lika med prylbögar, renodlade kajaknördar och överdrivet viga flickor... få av dessa var fulla innan lördagkvällen och vi fick en ganska hård drägg-stämpel i pannan redan dag ett.
Kommentarer
Trackback
