Falla med stil
Att hoppa fallskärm är... ja otroligt svårt att beskriva. Det är inte riktigt läskigt egentligen, på 4000 meters höjd har hjärnan liksom svårt att greppa hur jävla högt det egentligen är. Vi kan bara assosiera höjd med extrem smärta och ett pankake-liknande tillstånd upp till 100 - 150 meter. Efter det blir det för högt så allt vi ser är, ah en fin utsikt, bilen och kanske en eller en annan hoppare under en.
Oscar hade gett ett hopp i studentpresent till sin syrra Louis och bestämde sig för att slänga ut sig själv på samma gång. Men efter en lång diskussion om vem som skulle hoppa först kom de fram till att den som var sist kvar skulle aldrig våga hoppa, så de vände sig till mig. Eftersom jag hoppat en gång tidigare så var jag tydligen veteran och expert på ämnet.
stekigt lugn är man i alla fall.. minuterna innan man hoppar ut ur ett plan och accelererar i en hastighet av 9,8 m/s(2) det vill säga kvadratsekund, för de som inte förstår vad det innebär räcker det med att säga brutalt jävla fort.
Från 4000 meters höjd tar det cirkus en minut att komma ner till 1500 m där man väcklar ut fallskärmen. Sen tar det nånstans mellan fem och tio minuter innan man når marken. Det är ganska glassigt att hänga på en sån höjd och glo ner på vad i vårt fall var en bunt med åkrar och uppsala i fjärran.
Teamet som håller till vid Gryttjoms flygfält heter Zero, klockrent var att klubben faktiskt pallat gå ut och klippa gräset så att man från luften kunde läsa Ground Zero utanför klubbhuset.
Här har vi Louise som faller fritt, det är en obeskrivlig känsla som jag skulle kunna snacka om i evigheter men vi låter det vara osagt, men det är en upplevelse i en helt egen klass.
Oscar hade gett ett hopp i studentpresent till sin syrra Louis och bestämde sig för att slänga ut sig själv på samma gång. Men efter en lång diskussion om vem som skulle hoppa först kom de fram till att den som var sist kvar skulle aldrig våga hoppa, så de vände sig till mig. Eftersom jag hoppat en gång tidigare så var jag tydligen veteran och expert på ämnet.
stekigt lugn är man i alla fall.. minuterna innan man hoppar ut ur ett plan och accelererar i en hastighet av 9,8 m/s(2) det vill säga kvadratsekund, för de som inte förstår vad det innebär räcker det med att säga brutalt jävla fort.
Från 4000 meters höjd tar det cirkus en minut att komma ner till 1500 m där man väcklar ut fallskärmen. Sen tar det nånstans mellan fem och tio minuter innan man når marken. Det är ganska glassigt att hänga på en sån höjd och glo ner på vad i vårt fall var en bunt med åkrar och uppsala i fjärran.
Teamet som håller till vid Gryttjoms flygfält heter Zero, klockrent var att klubben faktiskt pallat gå ut och klippa gräset så att man från luften kunde läsa Ground Zero utanför klubbhuset.
Här har vi Louise som faller fritt, det är en obeskrivlig känsla som jag skulle kunna snacka om i evigheter men vi låter det vara osagt, men det är en upplevelse i en helt egen klass.
Kommentarer
Trackback
