liberateddude

Många månvarv har gått sedan jag senas skrev om denna mytomspunna resa till Nederländernas huvudstad. Denna Europas fristad för folk som tänker lite utanför ramarna och andra som helt enkelt inte bryr sig. Minnet lagrat i de små grå cellerna har börjar byta fokus till vart jag nu la nycklarna, så vi börjar med en liten uppdate.

• Vi har bytt till det tredje och sista hotellet, check.
• Vi har sovit där en, väldigt händelserik natt* check.
• Vi har ätit jordgubbar.
• Vi är nu inne på näst sista kvällen i Amsterdam, men frukta för det är långt ifrån sista bloggen.

Jag, var ju egentligen inte en i gänget från början, som tidigare nämt hängde jag med Chileno när han och hans föredetta arbetspolare bestämde sig för att genomföra den här resan. Så naturligtvis kände jag ett litet behov av att visa min uppskattning, så jag övertala folket att en riktigt fin middag med vällagad mat och gott vin, skulle toppa den här minst sagt händelserika upplevelse. För efter kentucky fried frukost behövde vi unna oss lite lyx.

Bakom Hård Rock Café låg en resturang som hette, *uhmf* och dofterna som kom därifrån skvallrade om godsaker alla veganer fasar. Inget ont mot veganer, jag är inte för djurplågeri på nått sätt även om jag helst tar mitt kött blodigt och väl misshandlat.

Så där satt vi vid ett hörnbord, vi fick sällskap av ytterliggare tre resenärer men två av dem fick jag inte en chans att träffa, en av dem var en blond tjej så det var la lite synd, den tredje vill jag minnas var lite stel. Något äldre möjligtvis... nu när jag tänker på det kanske mycket äldre. Just det den här kvällen fick jag förklarat för mig varför amsterdam är byggt som det är, har ni också glömt, läs amsterdam kaptile 1.

Öhm vart var vi? Bakad potatis! Var bland det första som stäldes fram på bordet, väldigt fin servitris måste jag tillägga, mer om henne senare. Så kom caldsaw och massa annat som jag inte kan utala, än mindre stava till till. (Kan ju knappt stava till düsleksi) Men så, jag la örat mot bordet, de lätta vibbrationerna som jag snappade upp färdades genom salen, från köket, den perfekta tyngden, dunsen när den vändes på stekbordet, bara sekunder på vardera sida. Det var min... Vist fan vinet!

Som världsvan improvisatör lärde jag mig snabbt att beställa vin genom att titta lite charmigt på servitrisen och sen följa hennes steg. Jag bad om vinlistan, två flaskor borde räcka till sällskapet, sedan fick man fylla på med öl eller vatten... ja inte i samma glas då naturligtvis. Jag begrundade vinlistan, allt som börjar med Chatûe är franska gissar jag på, det brukar gå hem om det inte är för surt. Vill man undvika surt låter det logiskt att gå på ett fruktigt vin. Rosse, hur det nu stavas går alltid hem men serveras bäst kallt, har jag för mig, och det passar inte till så här varma rätter. Åh jag kan höra mitt kött ligga och mysa på tallriken, i väntan på att återförenas med farbror gaffel och syster köttyxa, knivar är för småbarn. Men den får vänta, vinet först.

Jag tippar vinlistan snett framåt så att även servitrisen kunde se den och hon spelade med, jag höll fingert på random Chatûe de Chatûe och hon smackade med läpparna. Dry but fruity eller vad hon nu sa och jag nickade, mycket bra med blodig jävla biff påstod jag och hon lyste upp. Score! Hon for in och ut genom köksdörren och snabbare än min köksklocka hade jag en skvätt i glaset. På fab-5 har jag sett folk skvalpa runt vinet, lukta på det och sen smaka försiktigt. Hon hade rätt, det var inte bäskt, men inte för sött och fruktigt. En del av min hjärna konstaterade att det var utsökt och årgången var perfekt, en annan del av min hjärna sa "Jaha och?".

Nu när jag övertygat mitt sällskap om vilken erfaren och sofstikerad individ jag var kunde jag återgå till mina neandretalistiska våta drömmar om den framlidna boskap vars innanmäte fladdrade lätt i luften innan den med ett stänk landade med den orörda sidan ner mot det heta.. öh stålet, vafan är det för metall på ett stekbord egentligen, och varför frågar jag er? När biffen hunnit hälsa på stekytan körde kocken in den smala stekspaden under den och lyfte försiktigt ena kanten, perfekt sa han på klockren svenska, allt detta sker ju i mitt minne av den fantasi jag hade då så holländskan har hunnit flyta bort.

Åter till mitt öra som nu plockade upp ljudvågorna som färdades längs golvet och gav mig ett perfekt ekolog, jag kunde se min biff bli buren ut genom köksdörren 250 gram orgasmisk gormeupplevelse simmade genom salen, talriken roterade 180 grader när servitrisen svängde ut den framför mig, vek av åt höger och landade hos Chileno...

Det tog ytterliggare 3 minuter och 14 sekunder innan min kom, en tid som jag var helt okontaktbar då jag inte kunde annat än stirra på Chileno som efter varje tugga börjde sig bakåt och prisade samtliga matgudar närvarande.


Servitrisen

Lång, kort blont hår, snäppet äldre, jobbar inom servis, jag var kär. Och hon frågade, även när de på andra sidan bordet börjat resa sig för bege sig vidare ut i kvällsluften, om jag ville stanna på en kaffe. Jag kunde inte säga nej men tack till resten som tog på sig ansvaret och drog mig därifrån... uppskattar det, bra jobbat hörni.